Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Camilla Lindberg’

Nu har valrörelsen börjat på allvar för oss pirater; åtminstone jag får kraftiga EU-valrörelsen 2009-vibbar av att folk offentligt går ut med att de röstar pirat. På Brännpunkt meddelade Henrik Brändén (tidigare S) och Markus Berglund (C) att de detta år, på grund av sina partiers svek i integritetsfrågorna, inte kan annat än rösta på Piratpartiet, och uppmanar alla andra som bryr sig om medborgarrätt att göra likadant. Detta besked ackompanjerades av inlägg av de båda artikelförfattarna på deras respektive bloggar; Brändén skriver långt och utförligt om varför han lämnat det parti han arbetat för i 29 år. Det är, kort och gott, awesome.

Apropå Brännpunkt har Camila Lindberg (FP) – ni minns, den enda i Alliansen som vägrade rösta ja till massövervakning a la FRA – och Carl-Johan Rehbinder (PP) – en superideologisk och trevlig pirat – uppmanat riksdagen att våga vägra säga nej till Datalagringsdirektivet. Eftersom Datalagringsdirektivet innebär att alla telefonkontakter, SMS, surfanden och e-mail ska lagras är det väldigt trevligt att vi har en riksdagsledamot som verkligen motsätter sig det och inte är rädd att lyfta frågan bara för att det råkar vara val om ett par veckor. Från de allra flesta etablerade politiker är det väldigt tyst i frågan, antagligen för att inte likt förra valet förlora röster till Piratpartiet.

Och därför är det så viktigt att vi struntar i vad de flesta etablerade politikerna tycker; de ska inte få tysta medborgarrättsfrågorna! Det enda parti som alltid kommer prioritera medborgerliga och mänskliga rättigheter – och alltså inrikta sig på att riva upp FRA-lagen och IPRED, kasta Datalagringsdirektivet i papperskorgen och genast lämna ACTA-förhandlingarna – är Piratpartiet. Rösta på dem i riksdagsvalet! Faktum är att just idag är en extra bra dag att rösta pirat, eftersom den utnämnts till Rösta Piratdagen. Det innebär att flera av våra riksdagskandidater runt om i landet kommer gå och rösta på en förtidsröstningslokal idag, och vill ha med sig så många som möjligt att rösta tillsammans med. Tider finns upplagda på nätet, men på de flesta platser gäller klockan 13; i Stockholm är det Centralstationen som gäller.

Parentes: vi har enbart 91,1 procent av förtidsrösterna täckta med valsedlar (etablerade partierna får det utdelade av staten, vi måste dela ut själva; det är kasst och odemokratiskt, men vi kan inte göra något åt det tyvärr, mer än jobba hårt för att täcka alla vallokaler). Skriv gärna upp dig på att lägga ut valsedlar vid någon av de ännu ej täckta förtidsröstningslokalerna, och gör det nu! För varje dag som går förlorar vi röstar på att inte ha full täckning. Kolla gärna också efter eventuellt valfusk.

Och när en röstat på Centralstationen – om en bor i Stockholm – och en känner för att göra mer för medborgarrätten, kan en bege sig till Sergels Torg. Där startar nämligen en flygbladsutdelning idag klockan ett, och den håller på i två timmar. Därefter åker alla som vill vidare till kansliet i Aspudden, för att där hjälpa till med att skicka ut diverse valmaterial våra många och flitiga aktivister beställt. All information om evenemanget finns på bloggen för Piratpartiet i Stockholm. Jag vill ändock avsluta inlägget med en länk till en debattartikel i Expressen som menar på att Piratpartiet sviker sina ideal genom sitt samarbete med Wikileaks. Faktum är att jag till viss del håller med.

Problemet är att det inte finns något bättre alternativ än Piratpartiet. Piratpartiet samarbetar med Wikileaks som hotar några få människors rätt till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande ibland; de rödgröna är beredda att riva upp FRA-lagen men sedan återinföra den och ha Tomas Bodström (som drev igenom Datalagringsdirektivet i EU) som justitieminister, och Alliansen har de senaste fyra år sedan visat hur inkompetenta de är i medborgarrättsfrågor. Piratpartiet är inte optimalt, men det är den bästa chansen att rädda de medborgerliga rättigheterna. Så rösta pirat. Gör det idag.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag har inte bloggat på en och en halv vecka. Anledningen stavas, förenklat, FRA. När FRA-lagen gick igenom – när det uppenbarades att Sveriges grundlag, Europakonventionen och FN:s deklaration över mänskliga rättigheter bara är tomma ord på papper i lagstiftarnas ögon – försvann min tilltro till den påverkan på politiken bloggosfären har, och media i allmänhet, faktiskt (ha i åtanke Aftonbladets uppmaning att e-maila riksdagsledamöterna). Värre än det var dock att folkets möjlighet till påverkan också reducerades till möjligheten att rösta vart fjärde år; under ständigt återkommande fyraårsperioder är vi utelämnade till 349 människors nycker (och önskan om fortsatt maktbehållande). Visst visste vi det alla innan, men jag hade inte… erfarit det på samma sätt.

Nå, vart fjärde år har i alla fall svenska folket möjlighet att rösta. Nästa vart fjärde år (eh…) är 2010, och Piratpartiets chanser att komma in i riksdagen är inte obefintliga (om media fortsätter ignorera medborgarrättsfientliga lagförslag som de gjorde med FRA-lagen inför senaste omröstningen hamnar de tyvärr långt ner på agendan för många svenskar, trots att de egentligen – om de visste hur medborgarrätten var hotad, och inskränkts – hade röstat på oss). En enkel tröst för er (”Nu kör vi vidare inför riksdagsvalet om ett år! FRA-lagen skall rivas upp!”). En klen tröst för mig, på grund av min ålder. (Om ni låter mig påminna er om artikel 21 i FN:s deklaration, vars första del lyder ”Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.”… ”Envar” är ”alla” – underförstått ”alla människor” – och även vi under 18 år är människor.)

Första december kopplas kablarna in. Första december kommer all vår elektroniska kommunikation som går över gränsen skickas vidare till staten för genomsökning. Första december kommer brevhemligheten bli ett skämt. Första december kommer Datalagringsdirektivet inte längre låta så uselt; att bara registrera metadata om vår kommunikation istället för själva kommunikationen är underbart jämfört med FRA-lagen. Första december kommer svenska regeringen med all önskvärd tydlighet klargjort att Bushregimens ”Allt som ens vagt kan tänkas avvärja terrorismen – denna förhållandevis lilla dödsorsat – bör nyttjas i kampen mot den, oavsett hur många demokratiska principer som försvinner med terrorismen.”

Jag hyste… kanske inte hopp, men åtminstone djup misstro mot att Karl Sigfrid skulle rösta igenom detta skämt till lag. Karl Sigfrid, som förstod sig på så mycket om hur Internet var en del av verkligheten att han tog sig tid och energi att agera ordförande på Wikimedia Sveriges årsmöte. Karl Sigfrid, som även tog sig tid och energi att närvara på ett av de i Sverige mest seriösa Internetdiskussionsmötena i år, Juliagruppens Nät & Samtal. Karl Sigfrid, som knappt yttrat sig i någon mer fråga än medborgarrätts- och nätrelaterad ämnen. Karl Sigfrid, som jämnt och ständigt på sin blogg protesterade mot de allt grövre inskränkningarna i våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter. Karl Sigfrid, som inför förra FRA-voteringen gick ut i media och visade sitt ogillande av FRA-lagen, men sedan på ett av SvT dokumenterat vidrigt sätt tvingades kvitta ut sig från voteringen, men ändå inte uttryckte sitt stöd för lagen.

Jag var inte särskilt missnöjd med Sigfrid för att han inte klarade av det hemska tryck Reinfeldt och de andra moderata riksdagsledamöterna använde mot honom. Men nu går han ut i media och säger att lagen blivit mycket bättre! Han tvångskvittas inte ut den här gången, utan står upp för att han gillar en lag som vem som helst som har någorlunda kunskaper i teknik inser upphäver brevhemligheten! Karl Sigfrid hade kunnat stått upp för medborgarrätten även denna gång, tvångskvittats ut igen och i media berättat allt detta, för att visa på Reinfeldts och FRA-lagens uselhet. Istället sviker han oss och försvarar i media lagen, utan att ens ta debatten på sin blogg (vilket kanske, rent generellt, inte vore så märkligt, men det är märkligt när det gäller Karl Sigfrid; Sigfrid brukar, som sagt, alltid ta upp medborgarrätts- och Internetrelaterade lagförslag på sin blogg; FRA-lagen, utan tvekan det största sådana lagförslaget i Sverige, bloggar han inte en rad om, trots vädjan om att han skulle göra det).

Karl Sigfrid svek oss. Karl Sigfrids blogg – som jag förut beundrade så mycket – är inte längre något som är värt att läsa; uppenbarligen är allt ändå inte uppriktigt. När det kommer till kritan gillar inte Sigfrid medborgarrätt. Att låtsas göra det genom att blogga i medborgarrättsförsvarets namn är patetiskt.

Någon som däremot inte svek oss, var Camilla Lindberg. Hon hävdade visserligen att det skett betydande förbättringar, och att Tolgfors med fler lyssnat på kritiken, men hon röstade i alla fall inte igenom lagen, och hon undvek inte debatten. Hon vågade gå emot partilinjen, och är för det värd tack. Camilla försökte även övertyga Göran Thingwall (vars anförande Rick ansåg vara förvirrat; jag fick tvärtom hopp av det) att rösta nej, men sedan säga att han bara råkat rösta fel. Thingwall var, enligt Camilla (jag pratade med henne strax efter voteringen), osäker in i det sista. Dessutom planerar inte Thingwall att ställa upp i nästa riksdagsval, så oavsett vilket bemötande han fått av att rösta nej hade han bara behövt stå ut med det i knappt ett år. Nå, Thingwall röstade ja.

Glädjande också att de rödgröna röstade emot (och att flera av dem argumenterade mycket väl mot FRA-lagen; Mehmet Kaplan har jag träffat utanför ett politiskt sammanhang, och han verkade som en trevligt person; han verkar nu ännu mer som en trevlig person, efter att ha totalt ägt sönder Staffan Danielsson med sitt uppläsande av delar av det öppenhetsmanifest Centerpartiet gick till val på; Kalle Larsson var nog annars den bästa talaren, där han med lugnt och kyligt allvar visade på fel, fel och fel i förespråkarnas argumentation), men oroväckande att (S) verkar vilja ha någon som helst signalspaning i kabel. (Uppdatering: V verkar i alla fall bry sig om integriteten.)

All signalspaning i kabel innebär ju att kablarna med vår privata kommunikation kopplas in till staten, och det är i och med inkopplandet av kablarna privatlivsinskränkningen sker. Vilken gallring som sedan spelar ingen större roll. Jämför med att en person torteras, men sedan får skadestånd och offentliga ursäkter; visst är det bra att personen får skadestånd och offentliga ursäkter, men det spelar liksom ingen roll; det viktiga är att rätten att slippa tortyr kränkts. Kränkningen går inte att ta tillbaka genom att göra något efteråt. Exakt samma gäller FRA-lagen: kränkningen av rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande (vilket är en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration över sådana) sker i och med att kablarna kopplas in till staten. Att viss trafik senare filtreras bort spelar liksom ingen roll; kränkningen av en mänsklig rättighet är redan utförd.

Efter voteringen, när jag och några andra pirater tänt ett begravningsljus för det öppna samhället, kom Tolgfors ut ur riksdagen. Jag tror inte att jag någonsin i mitt liv befunnit mig så nära en person jag hatar så innerligt. Min patetiska våldsimpuls lyckades jag dock behärska (vilket jag är glad över; dels och framförallt för att jag är pacifist, men även för att jag hursomhelst snarast orsakat mig själv fysisk skada, om någon alls…), men Jonathan – med sin kamera – och jag gick ändå efter honom. Jonathan sträckte fram sin kamera och fotograferade Tolgfors och sade att han var från FRA och genast började implementera lagen. Tolgfors svarade, måttligt road, ”Hej piratpartist”. Det hela finns fotografiskt dokumenterat (personen i den lila tröjan är jag; Tolgfors har på bilden vit jacka och något slags väska på vänstra axeln).

(Något annat jag vill nämna är min medkänsla med Staffan Danielsson (C). Han fick ensam bemöta de mycket mer kompetenta debattörerna från de rödgröna, som anförde välgenomtänkta argument mot FRA-lagen. Fast medkänslan är liten. Mycket liten. Och den försvinner så gott som totalt när jag betänker vad det var han ensam fick försvara.)

Nå. Detta gjorde, som sagt, väldigt ledsen. Sanningen att säga spelade en högst privat händelse in också, men den händelsen är för privat för att beskrivas på denna blogg; jag antar att jag passar på att använda min privatlivsrätt medan jag fortfarande har den i någon form; den högst privata händelsen skedde nämligen inte elektroniskt varför FRA omöjligen är medvetna om den. Oavsett den privata händelsen hade jag dock blivit riktigt glad av ett fällande av FRA-lagen, och den privata händelsen hade nog inte bekymrat mig så mycket. Utöver FRA-lagen och denna privata händelse höll dessutom en resa till Öland för fågelskådning mig borta från bloggande; det är inte tekniskt möjligt att utan Internetanslutning blogga…

Hursomhelst utgör alltså FRA-lagen – eller mer specifikt den nedslagenhet FRA-lagen åsamkade hos mig – den största anledningen till bristen på blogginlägg, med flera mer eller mindre privata händelser som bidragande faktorer. Nu börjar detta blogginlägg bli väldigt deprimerat och nedslående. Dags att berätta om vad jag från början främst tänkt blogga om – eller åtminstone ta upp på bloggen. Det är nämligen en betydligt roligare händelse än allt annat beskrivet i detta inlägg (möjligtvis med undantag av Camillas mod).

Men tyvärr, kära läsare, är detta inlägg redan ganska långt. För att inte tynga er med fler textsjok, lämnar jag berättelsen som studiebesöket till nästa inlägg. Med andra ord: förbered er för ett betydligt mer positivt blogginlägg från mig imorgon!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, , , , , , Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, , , , , , , storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Uppfattningen  att Google är ens vän kan säkerligen fås enkelt när Google hjälper till med allehanda ting. Ett av de viktigaste exempel är kanske att det går att använda för att få reda på oegentligheter inom rättsväsendet och därmed avslöja korruption och dylika odemokratiska företeelser. Googles reklam är inte störande och Google är en väldigt behändig sökmotor. Men Google är inte din vän. Google är ett multinationellt företag vars syfte är att tjäna pengar. Om Google tror att Google tjänar mer pengar på att framstå som din vän kommer de försöka framstå som din vän. ”Google is your friend” kan ses som ett ganska oskyldigt lite skämtsamt uttryck, men i längden leder det till att folk ser företag som snälla och inte som… tja, företag.

Apropå saker som inte är din vän har Datalagringsdirektivet kommit upp i rampljuset (om än väldigt lite och mycket tillfälligt). Sverige stäms nämligen av EU för att vi inte infört det. Men sakta i backarna. Sverige bör inte säga ”förlåt, EU, vi skyndar oss!” och i all hast genomföra vad som lika gärna skulle varit krav på loggning av uppgifter om vem som skickar brev varifrån till vem vid Posten. Nej, Sverige bör låta EU smaka på sin egen juridikmedicin och stämma dem för att Datalagringsdirektivet bryter mot Europakonventionen (eller åtminstone väögra att implementera direktivet med den anledningen). I dessa valtider skulle sådant definitivt vara ett smart sätt för de etablerade partierna att locka väljare från Piratpartiet.

Hoppas kan man alltid, även om jag liksom HAX inte hyser något större hopp. För argumentation om exakt hur Datalagringsdirektivet bryter mot konventionen, läs kommentarerna till Karl Sigfrids inlägg i frågan. Läs också Erik Josefssons blogginlägg och hans och Camilla Lindbergs debattartikel i Svenska Dagbladet (ytterligare ett exempel på hur högervänster-skalan blir irrelevant vad gäller integritetsfrågan) om att Sverige bör föra denna linje.

Apropå Camilla Lindberg har Lindberg just tagit steget in i bloggosfären. Även på sin nystartade blogg Folkhjälte, diva & ledamot har hon skrivit om Datalagringsdirektivet. Camilla Lindberg verkar redan lärt sig bloggande, då hon svarat på alla kommentarer hittills (något som, sanningen att säga, jag faktiskt inte orkat/hunnit med de senaste dagarna). Bloggar är förstås tvåvägskommunikation, men detta är något som en del etablerade politiker (*host*Sten Tolgfors*host*) till synes har mycket svårt att förstå. Nå, varmt välkommen till bloggosfären, Camilla Lindberg!

Tillbaka till Datalagringdirektivet. Det har spekulerats i och Datalagringsdirektivet krossar IPRED i och med att uppgifterna som sparas enligt det enbart får lämnas ut till polisen (?). Just nu hittar jag inte någon nyhetsartikel om det, vilket är märkligt, för häromdagen var det väldigt många sådana (öh, det kan ha varit någon vecka sedan och att jag bara missat att skriva om det…). Hursomhelst har Karl Sigfrid författat ett nedslående inlägg som släcker eller åtminstone förminskar hoppet om att Datalagringsdirektivet åtminstone skulle innebära något bra, inte bara kränka en mänsklig rättighet. Således är Datalagringsdirektivet ur de flesta perspektiv mycket dåligt.

En lite glädjande nyhet efter mycket nedslående: Mymlan röstar pirat! Visserligen inte baserat på Mymlans egna åsikter, utan på hennes icke-röstberättigades son! Mymlan tycker nämligen att hennes son har mer genomtänkta åsikter i denna fråga och mer kunskap om EP-valet än henne, varför hon helt sonika skänker bort rösten. Det glädjer mig förstås att Piratpartiet nu får en till röst, men det är bara en del av glädjen över nyheten: initiativet är nämligen även bra för demokratin som sådant! Jag vill helt avskaffa rösträttsåldersgränsen, men i väntan på en sådan reform är sådana här iniativ det bästa som kan göras för att göra samhället mer demokratiskt vad gäller rösträtten!

Rösta på Piratpartiet du också, för demokrati, mänskliga rättigheter, delad kultur och fri kunskap! Om det inte finns någon Piratpartiet-valsedel i din förröstnings- eller vallokal kan du tydligt texta Piratpartiet på en blank valsedel. Det är enkelt att rösta – gör det idag så att du inte glömmer det!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , EU-valet, EU-valet 2009val, EU, datalagring, Datalagringsdirektivet, Teledatalagringsdirektivet, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Google, Internet, 1984, Google is your friend, Camilla Lindberg, bloggosfären, Piratpartiet, Europakonventionen, IPRED, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Jag vill poängtera att det jag nedan skriver inte innebär att jag tror på det själv. Jag tror faktiskt inte på det själv. Det enda jag menar är att det är en möjlighet. En skrämmande sådan. En i praktiken inte helt totalt osannolik sådan.

Camilla Lindberg röstade emot FRA-lagen. Hon fick motta flera ”blom”buketter. Hon hyllades av bloggarna. Hon var symbolen för någon som stod upp för sin integritet, sina åsikter.

Men ändå. Lindbergs förfarande innebar i realiteten ingenting, utom att alliansen blev ansedda som att de åtminstone hade någon förnuftig person bland dem.

Är inte detta lite märkligt?

Skulle det kunna vara så att alliansen utarbetat denna strategi tillsammans med Lindberg? I ett försök att göra något bra av situationen?

Låt mig tala klarspråk: Tänk om Lindberg inte röstade nej för att hon ansåg att lagen borde stoppats, utan för att hon blev åtbedd. Att det hela var en listig plan av alliansen för att få någon poäng i denna fråga.

Vad visar på att detta är sant? Tja, bland annat att Lindberg (enligt Metro) godtar den nya, förändrade FRA-lagen som planeras införas i höst.

Som sagt tror jag inte på detta själv. Jag vill bara varna för att helt okritiskt och ohejdat överrösa Lindberg med beröm. Om min konspirationsteori – som ytterst sannolikt är – är fel vill jag naturligtvis säga: Tack Lindberg! Tack för att du stod upp för den personliga integriteten, trots att partipiskan vinade! Du är väl värd allt beröm!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »