Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bloggande’

En ny litterär recension – tack till Du är vad du läser (oerhört bra boktips!) och Frihetssmedjans recensioner för inspiration. Den här boken fick jag syn på när jag besökte Östermalms bibliotek för någon vecka sedan då jag skulle låna datorer.

*

Sociala medier

– en halv sekund från ord till handling

Ronge, Paul

Foto: Nick Richards ("nedrichards"), CC-BY-SA 2.0

En social smartphone. Viktig för sociala media, och såväl
omslagsbild för samt tema i Paul Ronges ”Sociala medier”.
Foto: Nick Richards (”nedrichards”), CC-BY-SA 2.0.

Människan har i alla tider varit en social varelse. Vi har umgåtts, samarbetat, talat, berättat, musicerat och överlag levt våra liv ständigt på tvären med de gränser som skiljer olika individer åt. Förvisso är jag liberal och menar på att politiken måste utgå från individen; men politiken är inte allt. I samhället bortom maktens korridorer, juridiska dokument och ignoranta beslutsfattare existerar helt andra värden än dem som måste styra staten. Och det är här gemenskapen kommer in. Kanske kan enstaka individer uppnå lycka i total ensamhet; men de allra, allra flesta av oss tyr sig naturligt till andra människor. Kärleken och vänskap är – i all sin opolitiserade (nåja) enkelhet – mycket värdefullt för oss alla.

Men nog med klyschor och till saken. Sociala medier är en bok om Twitter, Facebook och bloggar (alltså bara traditionella sociala medier på webben; IRC och mejl tas inte upp) publicerad av medievetaren Paul Ronge. Nu skriver jag ”publicerad”, för bokens texter är bara delvis skapade av Ronge själv – boken utgörs av en hel klase intervjuer av massor av mediemänniskor. Och nu skriver jag ”medievetare”, för begrepp som ”PR-expert” har en förmåga att stöta bort mindre kommersiellt och mer etiskt/filosofiskt inriktade läsare (dit jag räknar mig själv). Ronges verk handlar visserligen till viss del om företagande, men då ur ett medieperspektiv (lite vagt påminner det om Magnihasa med vänners behandling av de 95 teserna), och det flummar aldrig in på urtråkiga vinst-/träffmaximeringsmetoder (jag tittar på dig, sökmotoroptimering, och jag tittar surt!).

Nej, istället håller Ronge kvar vid sina intressanta röda trådar: en om gränserna mellan privat/personlig/offentlig och hur de uppluckras eller snarare omvandlas, en om hur de sociala medierna kan användas för att driva och utveckla politik (och, som sagt, näringsliv) och en om underförstådda regler och normer  för uppförande privatpersoner emellan till näts. Det är ganska skickligt, med tanke på att intervjuoffren som snarare känns som -vittnen, -sanningsvittnen om de nya tiderna, har så vitt skilda bakgrunder. En ”medborgarlöns”-arbetande landsbygdsbo här, en riksdagspolitiker där, en forskare inledningsvis och en författare i blivande (och nätmässigt vardande) avslutningsvis.

Författarmängden gör att boken blir rätt varierad efter de medverkande personernas intresseområden. Som mer intresserad av de filosofiska och politiska aspekterna på sociala medier, är jag själv följdaktligen inte så jättenyfiken på intervjuer med olika bolags företrädare. Men Ronge har ett sätt att skriva – han är förvisso en PR-expert 😉 – som går hem, och då inte  på det simpla viset av typ Ipren-mannen (höll på att skriva IPREN-mannen, för att jag skrivit IPRED med versaler så ofta… politikskadad…). Paul Ronge är istället uppenbart intellektuell, och utan att förhäva sig själv och sina egna insatser i mötena med sina kontrahenter lyckas han förmedla sin seriositet. Vilket han säkert har något slags varumärkesbyggande baktanke med. Men det spelar ju ingen roll vilka bevekelsegrunder han har för sin trevliga, intellektuellt attraktiva framtoning – det viktiga är att boken blir bra.

Och det blir den. Allra bäst är den givetvis då de mest intressanta människorna får tala ut. Bland dessa hittar vi Mats Lindberg, en professor i statsvetenskap, som resonerar kritiskt om medieteori utifrån Jürgen Habermas, vars (tydligen) klassiska verk Borgerlig offentlighet på något sätt utgör den intellektuella grund som Paul Ronges snart tre förändringsfyllda decennier år senare lutar sig mot. Svaren från mymlan (Sofia Mirjamsdotter), en av de allra klokaste inom sociala medier i Sverige, är givetvis läsvärda, liksom de hennes tidvise kompanjon Deeped (som skrev ett klokt inlägg så sent som idag) ger kapitlet därpå. Kvällstidningarnas bägge chefredaktörer är närmast definitionsmässigt intressanta i deras roller; så värst mycket nytt kommer de inte med.

Det gör däremot en del andra, som jag inte väntat mig fängslas så av. Hit hör Alex Schulman, som basically erkänner att hans tidigare elaka roll var en konstruerad och till verkligheten föga kopplad persona han lanserade inte för att såra utan för att, tja, få uppmärksamhet och underhålla, verkar det som. Det verkar också som att Schulman – vars betydligt mer seriösa och kärleksfulla senare alster, såväl hans böcker som hans nya blogg, hyllats – uppriktigt ångrar mycket av det han lät sin delvis fiktiva nätsida säga. Men hit hör också Blondinbella/Isabella Löwengrip, som jag tidigare hade trott var någon pseudokunnig utseendefixerad människa med visst sinne för affärer. Nu är jag istället övertygad om att Blondinbella är extremt intelligent, betydligt mer penga- än utseendefixerad och med föga ädla motiv i sitt bloggande. Det har inte med någon egentlig antipati mot Blondinbella som person att göra – hon har gjort en del riktigt bra saker – utan min motvilja handlar istället om min antipati mot den kalla rationalitet som driver många företagare.

Den allra mest skärpta skildraren och skildrade i Ronges samtidsskildring är nog Tindra-Anette Boström. Denna bloggare – en av få integritetsdito jag inte kommit särskilt mycket i kontakt med (jag trodde inte alls tills jag alldeles nyligen, i ett annat sammanhang, upptäckte hennes kommentar på ett inlägg från 2008 – där jag för övrigt luftar rätt tokiga rösträttsåsikter; hur tänkte jag…?) – har på grund av diverse strukturella så kallade problem inte något arbete och går därför på statliga bidrag. Men lite likt sargoth/Piratkatten/Magnihasa verkar Boström inte uppfatta detta som något egentligt dilemma; istället ägnar denna mästertänkare sina dagar åt att sätta sig in i samtidspolitiska frågor av vikt, inte minst medborgarrättsrelaterade sådana. Att läsa Boströms tankar om dessa och om sociala medier är oerhört givande. Så om inte annat, låna boken för att läsa just hennes kapitel!

Frågor, att vrida, vända, bolla med, spinna vidare på, och slutligen kasta ut i bloggformat på den världsvida väv vi kallar nätet, finns det oerhörda mängder av – boken är inte någon instruktionsbok (mer än några tips på bokens sista fem sidor) eller något encyklopediskt verk, utan istället av en intervjubaserad, rätt lättsamt filosofisk natur. Detta inlägg skulle kunna  bli trenne gånger så långt utan att något mer än min tid (jag drar till Stora Karlsö med Fältbiologerna i morgon för semester) begränsar mig. Men jag tror det räcker här. Att jag ska låta recensionen av denna bok få ett värdigt avslut nu. En sista fundering får bli att jag om jag ska nämna någon reell brist saknar vissa initierade tänkare – Rasmus Fleischer, Emma Opassande, sargoth, Rick Falkvinge (och än fler jag knappt känner till finns)- i det digra verket. Men de kan jag å andra sidan följa på nätet.

Sociala medier är en bok som ställer ofta intressanta frågor och presenterar oftare intressanta svar från allra oftast intressanta tänkare rörande sitt ämne som ligger helt rätt i tiden. För om det är någon enda tes alla dessa disparata härolder för de tider som komma skall har gemensamt, är det deras starka övertygelse att sociala mediers betydelse endast kommer öka framöver. Däri instämmer jag. Och för att hålla koll på utvecklingen och kunna följa med i det sociala tågets färd är Ronges verk betydelsefullt (inte minst för de ”framtida forskare” Juholt talat sig så varm om). Och inte bara följa tågets färd – med Sociala medier i ena bakfickan, tvenne fulguider i den andra och Tweetdeck i den tredje kan du själv bli lokförare tillsammans med tusentals andra. Just det är förvisso de sociala mediernas kärna.

*

Paul Ronge: Sociala medier
Optimal förlag, 2010
274 sidor
ISBN: 978-91-7241-202-6

Andra recensioner: Paul Ronge själv – Paul Ronge under arbetsprocessenPaul Ronge om reaktioner efteråt – Erik Laakso – Doktor Spinn – Jimmy Mannungs bloggMimmimariesböckerKulturbloggen – Ramona Fransson – MotviktigtMikael Hansson – Arbetaren

Pusha gärna inlägget!

Tidigare recensioner…

  1. ”De mänskliga rättigheternas väg” av Ove Bring – mycket intressant idéhistoriskt praktverk, med häpnadsväckande vinklar

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhällepolitikpirat

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Annonser

Read Full Post »

Presentation av Calendern, satirisk artikelsamling: klicka här.

Alex Schulman (länken leder till högst relevant faktakontrollerad information) skriver i DN om bloggar:

Till exempel: ämnen som fildelning och FRA-frågan har varit hyperaktuella ämnen i bloggosfären under den senaste tiden, men undersökningarna visar att större delen av svenska folket finner dessa ämnen ointressanta. […]

För att sammanfatta: den svenska bloggarenan består av en liten grupp unga tjejer.

Att FRA-lagen på ett tämligen unikt sätt väcker åsikt hos ungefär halva Sveriges befolkning ett helt år efter att lagen klubbats – mycket få andra lagar minns av folk ett år efter att de gått igenom – spelar förstås ingen roll. Det är ändå en irrelevant, liten fråga som ingen bryr sig om. Ingen riktig, verklig människa, i alla fall. Bara bloggarna bryr sig om FRA-lagen.

Och naturligtvis skriver inte bloggarna om något annat är ointressanta saker som mode (vilket förstås rimmar väl med att bloggarna bryr sig om politiska  frågor som FRA-lagen om en tillämpar den ädla dubbeltänkprincipen), och alla bloggare är unga tjejer (eller finniga tonåriga Joltcola-drickande pirata pojkar som vill stjäla och ha allt gratis, men de är så särskilda från vanliga människor att de snarast inte är människor alls).

Sådetså.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://inessant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , blogg, bloggar, bloggosfären, bloggosfär, Internet, bloggande, nymedia, media

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

I dagens Dagens Nyheter (fjärde inlägget på rad med en sådan början…) uppmärksammas en bloggare. Now det här är intressant, för det är inte någon wannabe-bloggare som är kändis afk som inte tillåter kommentarer, eller någon modebloggare, som uppmärksammas, utan en politisk  bloggare, nämligen ingen annan än vår, bloggosfärens, Farmor Gun i Norrtälje!

Mycket välskriven artikel också, där äntligen någon får komma till tals och visa att vad de flesta politiska bloggarna bryr sig om inte är fildelning eller att allt ska vara gratis (det sistnämnda är det nog väldigt få som tycker), utan mänskliga fri- och rättigheter, även på Internet. Och helt underbart att etablerade media börjat förstå att bloggosfären inte bara består av tonåringar (… för er som inte känner till det:m jag är 13 år) som behöver lära sig hyfs, utan att även kloka människor med livserfarenhet håller till här. Mycket bra jobbat, Farmorgun!

Lars-Erick gratulerar och säger bravo till Farmorgun, vilket jag förstås instämmer i, Scaber Nestor anser att Farmorgun är ett föredöme, även det något som jag håller med om, MinaModerataKarameller menar att det här påvisar att det finns personer från alla samhällesgrupper på Internet, och Farmorgun själv gillar ordet nätmedborgare och tackar alla som kommit med glada tillrop.

Ett stort grattis, tack och bravo Farmor Gun för denna insats! Alla läsare: gå nu in på Farmor Guns blogg och börja följ den, för den är läsvärd.

Nå, rubriken lyder ”Piratpartiet gillar demokrati”. Detta skrev jag för att Farmorgun aldrig tog upp Piratpartiet i DN-intervjun (eller så uteslöt reportern det med flit?) men däremot verkar missnöjd med riksdagen. Det finns ett parti som vill in i riksdagen (och EU-parlamentet, för all del) för att kämpa för fri- och rättigheter och andra demokratiska principer: Piratpartiet. Detta utgår jag från att Farmorgun känner till: jag skriver det här för de som inte känner till det men däremot läst DN-artkeln.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande demokrati, samhälle, politik, Piratpartiet, EU-valet, EU-valet 2009bloggar, blogg, pirat, bloggande, mänskliga rättigheter, bloggosfären, bloggosfär, Farmorgun, Farmorgun i Norrtälje, nymedia, gammelmedia, media, Internet, frihet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

På grund av det alltjämnt antalet växande bloggar på sistone har en – intressant, förvisso – diskussion om bloggars – nymedias – relation till gammelmedia – eller ibland vice versa (av någon anledning verkar utgångspunkt alltid vara gammelmedia… när gammelmedia skriver i frågan). Allt från kvaliteten på bloggar och behovet av gammelmedia till huruvida samma ansvar kan läggas på bloggar som på gammelmedia har diskuterats.

Vissa menar att bloggar är oseriösa och, för att citera gammelmedieskribenten Hans O Alfredsson, ”inte ska jämföras med journalistik”. Now this is interesting, för SvD, för vilka Alfredsson skriver sina texter,  har flera egna bloggar, av vilka Ledarredaktionens blogg faktiskt är fjärde mest lästa bloggen i svenska bloggosfären (källa). Det är märkligt och intressant att ett gammelmedia publicerar självkritik.

Men är verkligen allt i bloggosfären trams, skvaller, eller, på sin höjd, okvalificerade gissningar? Nej, enligt min mening. Det är förstås extremt  subjektivt, men här kommer ett exempel på något som – vad jag tror – mycket få personer skulle avfärda som ”trams” (från Copyriot):

Samtidigt lär det snart inte längre vara möjligt att se print-on-demand som en styggelse, om man inte även ser laserskrivare som en styggelse. Vad som händer är ju en konvergens: bokpressen och skrivaren närmar sig varandra. När det bara finns ett kontinuum av maskiner som producerar olika slags bokliknande trycksaker, ställs nya krav – inte minst från alla slag av formella och informella arkiv – på att avgränsa “litterära” böcker från sådant som bara tillfälligt skrivits ut. Samma apparater kommer i vissa fall att spotta ur sig alster av ömsom det ena slaget, ömsom det andra. Ömsom det tredje formatet: tidskriften, vars gräns mot boken fortsätter att bli allt mer oklar (utom då i de åtskilda bidragssystemen och i bibliometrin).

Bloggande är inte bara ett välbehövt demokratiskt verktyg (vissa menar att bloggande är odemokratiskt, eftersom vissa inte bloggar och därmed utelämnas ur debatten – det är ett mycket dåligt argument, för samma sak gäller – i mycket högra grad – gammelmedia; i mesta gammelmedia är infående av insändare mycket, mycket svårt), utan även ett kraftfullt dito i händerna på folk som vill förhöja sin status hos folket. På en blogg kan folk nämligen framställa sig själva nästan hur de vill.

Ett aktuellt exempel är Thomas Bodström. Bodström var justitieminister; mest relevant är dock att han enligt egen uppgift var pådrivande i – kanske till och med avgörande i beslutsfattandet om – datalagringsfrågan, direktivet som vi nu måste införa eftersom EU sagt det. För denna väldigt icke-hedervärda insats har hela övervakningssamhället  uppkallats efter Bodström: Bodströmsamhället.  Nu har dock Bodström tagit över det ordet, genom att kalla sin egen nystartade blogg det. Han vinner två poänger: för det första, naturligtvis, avtas den negativa klangen bortom ordet. För det andra ses han som en vanlig människa som har lite humor. Dessutom varvar han politiken i inläggen med en personlig touche (öh, hur stavas det egentligen?), som någonting om vad han skall göra; han blandar in sin vardag. Och det är inte bra. Inte bra för oss som kritiserar hans ageranden, alltså. ”Han är väl schysst, och det där med övervakning är väl ändå inte så farligt”, kan folk tänka. Han blir helt enkelt poopulär hos folket för sin person, inte politik, vilket är dåligt.

Blogge Bloggelito är inte nådig i sin kritik av Bodström. Rick Falkvinge är mer optimistisk, och tror att Bodström kommer påverkas starkt åsiktsmässigt av sitt deltagande i bloggosfären – om han nu bloggar på riktigt, med allt vad det innebär av länkning, svar på kommentarer och så vidare, är det mycket möjligt att Ricks förutspåelse blir sann, vilket förstås vore väldigt, väldigt glädjande.

De två blogginlägg med integritetsämne han hittills publicerat visar på att han åtminstone inte verkar för kameraövervakning i privata hem… Alltid något, sa piraten. infallsvinkel uttrycker mina åsikter i denna fråga så bra att jag helt enkelt nöjer mig med att länka till vad vederbörande svarat Bodström: svar nummer ett och svar nummer två.

Nåväl, hoppas kan vi alltid. För ett halvår sedan, när jag började blogga, brydde jag mig knappt alls om immaterialrätt och gillade Antipiratbyrån – någon gång såg jag dem/läste jag om dem i gammelmedia – med tanken ”Det är väl bra om de där brottslingarna, piraterna, stoppas”. Förhoppningsvis kan även Bodström omvändas.

Så, Bodström, välkommen till bloggosfären! Ett tips är att försöka länka i varje inlägg, och svara på så många kommentarer som möjligt (om kommentarerna liknar varandra till argumentationen kan du förstås svara på dem med ditt/dina argument icke-individuellt). Ett annat tips är att kolla in dina meningsmotståndares – Piratpartiet – argument. Att du inte bör inta en dogmatisk ställning i någon fråga (möjligtvis med undantag för tillerkännande av egenvärden hos vissa företeelser, såsom mänskliga rättigheter) är ganska uppenbart, men kan inte påpekas nog.

Fotnot: I detta inlägg använder jag termerna ”gammelmedia” och ”nymedia”/bloggar. Ingen av termerna är på något sätt nedsättande, utan används enbart för att skilja mellan media med en tydlig avsändare och en tydlig mottagare, ansvarig utgivare, och större svårighet för läsarna att  ta kontakt med skribenten – ”gammelmedia” – och dess motsats – ”nymedia”.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande , , , , , , , , , , , , , , , ,

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »