Ett djurförsök avbildat i Joseph Wright of Derbys 1700-talsmålning An Experiment on a Bird in the Air Pump. Fågeln förlorar gradvis all luft och kvävs till döds, i vetenskapens namn. Här finns inget egentligt moraliskt dilemma; fågeln har rätt till liv och att slippa lidande, och experimentet handlar om enkel nyfikenhet, inte om att rädda människoliv. Till skillnad från de moderna medicinska djurförsök detta inlägg behandlar, som kan rädda människor.
Djurförsök i vetenskapligt, medicinskt syfte är en mycket komplex fråga. Å ena sidan är jag böjd att hålla med de som anser att alla kännande varelser har en rätt att slippa lidande. Å andra sidan menar jag att ett människoliv faktiskt är värt mer än andra avancerade djurs, att människans rättigheter (till exempelvis sjukvård) faktiskt har större tyngd och är viktigare att skydda än djurens. Å tredje sidan är det ju så att medan djurförsöken kan aktivt upprätthålla människors rättigheter, är det så att de aktivt inskränker djurens rättigheter.
Med andra ord: det handlar inte om att välja mellan att inskränka djurs rättigheter och att inskränka människors rättigheter; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs rättigheter.
Liknelse med ett rättsligt dilemma
Frågan om djurförsök liknar det klassiska exemplet med terrorismbekämpning:
Ponera att polisen får tag i en terrorist som de med 100 procents säkerhet vet känner till var en enorm bomb finns. Bomben kommer, om terroristen inte berättar var den är, detoneras inom en halvtimme, och antagligen döda hundratals människor. Terroristen vägrar helt att tala med konventionella förhörsmetoder. ”Är då terroristens rätt att slippa tortyr viktigare än hundratals potentiella terroroffers rätt till liv?”, kan man tänka sig, men det är feltänk.
Precis som med djurens rätt att slippa lidande kontra människors rätt till liv handlar det inte om att polisen ska välja mellan att aktivt inskränka terroristens/djurens rätt att slippa lidande eller att aktivt inskränka andra människors rätt till liv; det handlar om att välja mellan att aktivt upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter eller att passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inte inskränka djurs/terroristens rättigheter. Alltså inte om att döda någon («aktivt inskränka andra människors rätt till liv») ifall man väljer att inte utsätta någon för lidande, utan bara om att strunta i att tortera någon för att rädda någon och därmed låta den potentiellt räddade personen dö («passivt strunta i att upprätthålla människors rättigheter genom att inskränka djurs/terroristens rättigheter».
Som piratpartist som anser att varje enskilds människas fundamentala rättigheter aldrig får inskränkas anser jag att det i detta terroristexempel inte spelar någon större roll hur många människor som kan skadas om terroristen håller tyst; tortyr är ändå inte acceptabelt. Likväl är det okej att i nödvärn skjuta en annan människa som hotar en själv eller andra; våld är tillåtet i nödvärn, så länge det inte är ”uppenbart oförsvarligt”. Och här kommer vi till själva huvudfrågan: är tortyr alltid uppenbart oförsvarligt?
”uppenbart”? Även om jag anser att tortyr ärr oförsvarligt, är det verkligen ”uppenbart oförsvarligt”? Någon mer juridiskt kunnig får gärna yttra sig om huruvida polisiär tortyr skulle kunna försvaras i en rättssal med hänvisning till nödvärn – det vet jag inte; jag misstänker att nödvärn kanske inte är tillämpligt då terroristen personligen inte håller på eller är på väg att utföra ett brott; brottet, utplaceringen av bomben, har hen redan begått och hen är personligen nu oskadliggjord även om själva bomben inte är det – men den etiska frågan finns i vilket fall kvar.
Lösningar på terrordilemmat
En lösning som presenteras av Ove Bring i hans mästerverk till facklitteratur De mänskliga rättigheternas väg – spännande, intressant, tankeväckande, gedigen, nyanserad, så pedagogiskt att det inte krävs något mer än grundskoleutbildning för att förstå – är att tortyr förblir förbjudet juridisk, eftersom även om tortyr i just detta specifika terrorexemplet vore försvarligt (det verkar han inte riktigt på det klara med ifall det vore) skulle devalveringen av rätten att slippa tortyr vara potentiellt förödande och kunna leda till ett sluttande plan av allt värre och mindre motiverade kränkningar av rätten skulle inledas. Samtidigt sätter samhället (underförstått) mer eller mindre sin tillit till att den enskilda polisen i denna speciella situation skulle tänka på sitt samvete och faktiskt tortera terroristen för att rädda de hundratals människorna.
Eller så tänker man på det faktum att vi vet att det varje år, närmast rutinmässigt, dör hundratals personer i den svenska trafiken utan att rätten att köra bil inskränkts; den rätten är knappast viktigare än rätten att slippa tortyr. Eller för delen att miljontals människor årligen dör i torka, översvämningar, sjukdomar, hunger och andra mer naturligt framkallade katastrofer runt om i världen utan att dessa ofantliga mängder dödsfall – som så mycket kostnadseffektivera kan hindras jämfört med de jämförelsevis mycket få liv terrorismen tar i Europa – får mängder av resurser östa över sig.
Staten struntar alltså i att rädda människors liv i väldigt många situationer; varför man då inte skulle kunna strunta i det när aktion kräver tortyr, det är svårt att förstå.
So far so good, under omständigheterna, vad gäller bekämpningen av terrorismen. Den frågan har vi klarat av rätt väl ändå. Tortyren är oacceptabel; vill staten nödvändigtvis rädda hundratals liv (vilket förstås är en utmärkt idé) finns det gott om betydligt billigare, enklare och moraliskt helt oproblematiska katastrofer att rädda människor från i fattiga delar av världen. (En del verkar tycka att de fattigas liv inte är lika viktiga i svenska staten. I någon mån har väl Sverige större skyldighet att ta hand om Sveriges invånare, förstås, inte minst för att det är mycket enklare att hjälpa svenskar än andra givet geografiska och politiska förhållanden; men när det gäller att aktivt rädda liv i just det syftet, ja, då kan jag inte se hur Sveriges invånare vore så mycket viktigare.)
Tillbaka till djurförsöken
Men djurförsöken, då, igen. Kan samma linje drivas där? Att djurens rätt att slippa lidande är så fundamental att inget brott mot den rättigheten kan motiveras (bortsett från strikt självförsvar från attackerande djur, då), att all livräddning medicinska djurförsök kan leda till i själva verket på ett moraliskt plan kan ”kvittas ut” mot satsningar på annan livräddning i form av t.ex. distribution av redan utvecklad medicin till fattiga och potentiellt dödssjuka? Ju mer jag tänker på det, desto mer benägen är jag att svara ja – trots att det egentligen inte var min utgångspunkt då jag började skriva denna text.
Men så kommer andra tankar. Cancerpatienter. Barn som föds med de mest hemska av sjukdomar. Människor som lever under de värsta former av smärta. Dödssjuka människor. De som inte har något hopp om livet kvar. Beskedet, det hemska beskedet, att vetenskapen inte kan göra något. Att den understundom så diaboliska naturen får ha sin dödliga gång. Att allt som väntar är smärta och död.
Ska vi strunta i dessa människor? Ska vi strunta i att utveckla metoder för att rädda dem, när vi vet att våra fantastiska forskare skulle kunna hjälpa dem? Ska vi låta dessa människor lida och dö för abstrakta moralfilosofiska resonemangs skull?
Men så, återigen, den andra sidan:
Är det verkligen ”abstrakta” resonemang, att vilja rädda varelser vars existens annars präglas av en i vissa fall extrem och kanske till och med aktivt tilltagande smärta? Kännande, i någon mån medvetna och vad gäller smärtuppfattningen oerhört människolika existenser som inte får känna annat än lidande? Naturligt fria skapelser som vi förslavat för vår egen skull i trånga burar, där vi injicerar dem medel vi vet ofta orsakar vedervärdig pina och död?
Nej, jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Och så slutar jag ungefär där jag mentalt började, men nu med mer klarsyn, större överblick: i den så jobbiga, tyvärr tidigare upplevda situationen av att hysa två oförenliga värderingar och fullständigt misslyckas med att förena dem till någon beständig åsikt i en fråga av yttersta vikt.
Samtidigt finns det ett par klara slutsatser som kan dras, utan att själva grundfrågan egentligen kommer närmare ett svar:
- Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna får dessa enbart ske om det är nödvändigt för väsentlig forskning. Vilken forskning som är ”väsentlig” kan diskuteras i all evighet, men i denna kontext avser jag med begreppet ”väsentlig forskning” helt enkelt forskning som utgör en betydande del i lösningen för att stoppa plågsamma och/eller farliga sjukdomar. I klartext: läkemedelsföretagen ska inte få plåga råttor för att de ska kunna sälja en effektivare nässpray, utan de mänskliga behoven måste vara större än så, mycket större. Kommersiella hänsyn ska aldrig spela in vid bedömningen av forskningens betydelse.
- Om smärtsamma/riskfulla djurförsök ska vara tillåtna måste experimenten anpassas för att minimera lidandet och riskerna så långt det är möjligt utan att själva experimentets syfte hindras; ett exempel är enligt Djurens Rätt blodprovstagning via orbitalpunktion, något som tydligen riskerar att skada djurens ögon och vilket – trots alternativa tillvägagångssätt för blodprovstagning – fortsätter att användas vid djurförsök.
- Överlag bör forskare försöka utveckla likvärdiga metoder som är alternativa till djurförsök och utveckling av sådana metoder bör subventioneras av staten, vilket idag sker i Sverige. En ny statlig utrednings förslag om ett nytt kompetenscenter, som Jordbruksverket står bakom (deras John Bräutigam har samordnat utredningen) liksom Vetenskapsrådet och SLU, för att sprida kunskap om just sådan utveckling är något konkret som om det genomförs gör att alternativ till djurförsök på allvar får en prioriterad ställning inom forskningen, i linje med EU:s nya försöksdjursdirektiv från 2010 som träder i kraft 1 januari 2013 med dess fokus på ”3R-frågor” (man ska ”replace”, ”reduce” och ”refine” djurförsök, alltså ersätta, minska och förfina dem – ett lovvärt EU-initiativ för ovanlighetens skull!). Utredningen, Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök, finns på webben.Vad gäller resurser ger statliga Vetenskapsrådet årligen 13 särskilt avsatta miljoner till forskning på djurförsöksalternativ (näringslivet ger 1 miljon). Vetenskapsrådets ansvariga för djurförsöksfrågor säger att ”[d]e experter som granskat forskningen […] inte haft något att invända mot forskningsprojektens kvalitet eller relevans. Däremot är det svårt att se vad forskningen lett till och i vilken utsträckning den minskat användningen av försöksdjur.” Utökning av de 13 miljonerna till säg 20 miljoner (för att börja satsningen ganska modest=genomförbart) bör alltså kombineras med en inriktning på forskning som i praktiken kan leda till att djurförsök ersätts.
- Generellt bör mer resurser ges till forskningen så att annan forskning inte blir lidande av statliga satsningar på utveckling av alternativ till djurförsök. Sådan utveckling är givetvis viktig, varför den behöver få resurser; men mängder av annan, till djurförsök helt orelaterad forskning är också oerhört viktig, och eftersom forskningsmedlen är begränsade minskar naturligtvis deras anslag om anslagen till djurförsöksalternativ ökar. Därför bör forskningsmedlen i sin helhet utökas.
Men själv grundfrågan kvarstår. Så hjälp mig, läsare, genom att kommentera inlägget, oavsett din egen åsikt! Hur bör vi egentligen resonera kring detta? Vad är rätt och vad är fel?
Denna råtta, som använts i ett djurförsök, har onekligen vissa fundamentala rättigheter. Men hur viktiga är dem? Var går de etiska gränserna i förhållande till vår förmåga att rädda människoliv?
Det är sannerligen inga lätta frågor. Inte så märkligt, egentligen. För frågan om medicinska djurförsök är en av de ganska få komplexa frågor där allt – hänsyn och empati, rätt och fel, ja bokstavligt talat liv och död – ställs på sin spets.
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, djurrätt, förbud, miljö, natur, naturen, djur, våld, rätten till liv, frihet från tortyr, naturrätt, lidande, smärta, empati, medmänsklighet, medvetande, frihet, maktmissbruk, lag, lagar, lagstiftning, djurskydd, djurförsök, vetenskap, empiri, rationalitet, medicin, läkemedel, läkemedelsforskning, forskningspolitik, hälsa, ohälka, moral, etik, tillämpad etik, moralfilosofi, filosofi, utredning, utredningar, EU, Europeiska Unionen, försöksdjursdirektiv, försöksdjursdirektivet, direktiv, försöksdjur, Vetenskapsrådet, Jordbruksverket, John Bräutigam, Nationellt centrum för djurvälfärd, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, ekonomi, fördelning, forskningsetik, fördelningspolitik, resurser, pengar, subventioner, satsning, satsningar, Uppdrag om alternativa metoder till djurförsök, kunskap
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Det är ganska enkelt.
Vill man forska på levande varelser, skall man göra det på sig själv eller andra människor som ställer upp frivilligt.
Varför vill människan inte göra det? Jo, människans intelligens säger att man inte utsätter människan för detta då människan är intelligentare en djuren. Vidare vet människan vad som väntar denne beroende på vad försöket går ut på eller av vilken natur – injektioner, disikerandet, slangar, mediciner, droppar mm utsätter den männskliga hjärnan och kroppen samt att det kan leda till döden. Vill vi utsätta människan för det, skulle du offra dig för medicinen och forskningen? Tror inte det! Vilken tur att det finns djur.
Men; djur känner smärta, är medveten om att dem gjörs illa och kommer ihog detta. Dem känner smärta och kommer ihåg den. Dem vill inte men kan ej säga ordet nej, ingen lyssnar på deras jamande, skrikande, pipande eller andra ljud.
Dem känner rädsla, kan känna på sig i förväg om något onaturligt skall hända, dem har moderskännslor som du och jag, dem saknar som du och jag. Dem har intelligens, även om det är varierande bland djuren beronde på storleken och arten.
Dem kan tänka, vissa djur kommer upp i en 2-årings intelligens. Dem kan lära sig, komma ihåg saker och ting, urskillja, räkna ut saker människan ej behärskar, räddar människo.- och djurliv, arbetar med människan, dem sprider glädje, hjälper sjuka människor till en lättare tillvaro, leker sår och psykiska åkommor, listan kan göras långt.
Det enda dem inte kan är att säga ordet NEJ, STOPP,SLUTA PLÅGA MIG, JAG VILL INTE, JAG VILL INTE DÖ…..Och, dem kan inte försvara sig mot människan.
Människan är det värsta rovdjuret som har funnits och fortfarande existerar.
Den som plågar, misshandlar och utsätter djur för lidande har i mina ögon ingen empati, inlevelseförmåga och /eller är kalla.
Och dem som säger att djuren inte lider, både ljuger och borde själv utsättas för samma behandling som han utsätter djuren för.
Vi har inte rätt att själa djur från naturen, dra dem från sitt fria liv, låta dem födas till ett liv till misshandel, plåga, smärta och ångest. Vi har inte rätt att ta katter och hundar från gatorna och utsätta dem för människans vidriga begär.
VILL KOMMA SANNINGEN LITE NÄRMARE, VILL MAN UTFORSKA, VILL MAN LÄRA SIG NYTT OCH UTVECKLAS – GÖR DET PÅ ETT SÄTT SOM INTE SKÖRDAR OSKYLDIGA VARELSES LIV OCH LIDANDE, GÖR DET MED RESPEKT FÖR ANDRAS LIV – VARESIG DET ÄR DJUR ELLER MÄNNISKA.
Kom ihåg – människan är också ett djur – homosapien.
Tänkvärt. Men argumentet ”om de påstår att djur inte kan lida av det, bör de själva få testa på det” är verkligen inte giltigt; människorna påstår ju inte att experimentet inte är smärtsamt, utan bara att djuren saknar förmåga att uppleva smärta. Det är en viktig skillnad. Därutöver bör givetvis ingen någonsin utsättas för något bara för vad vederbörande sagt i en debatt.
Jag tycker inte att valet står mellan djurs väl och människors väl. Människor och djur är så pass olika att djurtester inte ger oss de resultat och svar som människor behöver. Inte ens en tiondel av de djurförsök som ger lovande resultat på djur leder till färdiga läkemedel för människor. Det som fungerar på djur behöver alltså nödvändigtvis inte fungera på människor. Vioxx är ett exempel på ett läkemedel som fick dras tillbaka från marknaden efter att en mycket stor mängd människor som använt det dog. Något som djurförsök inte gav några varningar för naturligtvis. Och det är lite skrämmande att vända på det och fundera på hur många fungerande läkemedel som kanske har kastats bort bara för att det inte fungerade i de inledande djurtesterna. (Det sägs att Alexander Fleming testade penicillin på en kanin, men la undan preparatet när det var verkningslöst på kaninen; men när han fick en patient han inte visste hur han skulle bota tog han fram penicillinet ändå i brist på annat. Resten är historia…) Jag tror det är otroligt viktigt för människors skull att man inte förlitar sig på djurförsök utan istället använder moderna metoder som utgår ifrån människans förutsättningar, t.ex. cellmodeller, datormodeller etc. Forska Utan Djurförsök har bra info om de moderna metoder som finns och utvecklas: http://forskautandjurforsok.se/moderna-metoder/
Tack för din kommentar!
”Det som fungerar på djur behöver alltså nödvändigtvis inte fungera på människor.”
Nej, men (för att spela djävulens advokat) likväl är det ju så att den tiondel av de lovande resultat-experimenten som leder till läkemedel faktiskt kan hjälpa människor, människor och övriga djurs olikheter emellan till trots! Och även om det för varje enskilt djurförsök gäller att ”detta försök kommer statistiskt med mycket stor sannolikhet inte leda till utveckling av mänsklig medicin” kan det likväl vara så att de läkemedel som väl producerats inte skulle ha gjort det om djurförsök inte kunnat användas. D.v.s.: eftersom djurförsöken är så många spelar det föga roll i ett helhetsperspektiv exakt vilken låg sannolikhet som gäller för varje djurförsök; det viktiga är hur många läkemedel (totalt) som utvecklats medelst djurförsök. Det vetenskapliga sällskapet Royal Society påstår att så gott som inga medicinska framsteg gjorts under 1900-talet utan att processen på något vis involverat djurförsök (åtminstone enligt Animal testing-artikeln i engelskspråkiga Wikipedia; deras egen webbplats går det inte för mig att komma in på).
Å andra sidan är det ett cirkelargument – för om det (som det är i Sverige) varit lag på att nya mediciner måste testas på djur, är det naturligtvis inte märkligt om så gott som alla nya mediciner också har testats på djur. Det behövs inte ens lagstiftning; det kan lika gärna vara praxis. Och i vilket fall är det förstås möjligt att vi idag, på 2000-talet, har bättre alternativ till djurförsök än de hade på 1900-talet.
”Och det är lite skrämmande att vända på det och fundera på hur många fungerande läkemedel som kanske har kastats bort bara för att det inte fungerade i de inledande djurtesterna.”
Japp, för en lekman. För jag är inte mer än så: jag vet inte. Och eftersom de allra experter närmast definitionsmässigt är jävsmässiga i frågan – endera för att deras expertis fått de att ta avstånd från dagens forskningsvärld och bli djurrättsförespråkare, eller för att de verkar just inom dagens forskningsvärld – är det rätt svårt att hitta neutrala källor överhuvudtaget var gäller hela denna fråga.
”Jag tror det är otroligt viktigt för människors skull att man inte förlitar sig på djurförsök utan istället använder moderna metoder som utgår ifrån människans förutsättningar, t.ex. cellmodeller, datormodeller etc. Forska Utan Djurförsök har bra info om de moderna metoder som finns och utvecklas: http://forskautandjurforsok.se/moderna-metoder/”
Grejen är att man ju kan göra [i]både och[/i]. Man kan använda både djurförsök och moderna metoder. Rimligen – återigen, som lekman – borde det ge den optimala kunskapen. Å andra sidan är forskningsmedlen begränsade. Jag vet inte; det verkar bland forskare finnas en del som föredrar moderna metoder, andra som förespråkar djurförsök. Och även Djurens rätt medger att det finns djurförsök som saknar moderna alternativ.
Nå, jag har i vilket fall kommit fram till att djurens grundläggande rättigheter är viktigare än vår möjlighet till medicinsk forskning – kan vi t.ex. lägga resurser på museum när de resurserna hade kunnat gå till svältande människor vi [i]vet[/i] annars kommer svälta ihjäl, kan vi också prioritera resurser till moderna metoder snarare än till djurförsök (där vi bara [i]tror[/i] att djurförsöken annars skulle kunna resultera i livräddning). Men det kräver att djurförsöken så långt det går ersätts av likvärdiga eller bättre alternativ (och för detta får nog rejält med extraresurser till forskning avsättas).
”Nej, men (för att spela djävulens advokat) likväl är det ju så att den tiondel av de lovande resultat-experimenten som leder till läkemedel faktiskt kan hjälpa människor, människor och övriga djurs olikheter emellan till trots!”
Sannolikheten för att människor och djur reagerar olika på allt känns inte så sannolik, på samma sätt som det är lika osannolikt att människor och djur reagerar likadant på allt. Det viktiga här är att anledningen till att man genomför djurförsök är för att man vill kunna förutspå hur människan reagerar. Men när inte ens 10% av försöken överensstämmer med människans reaktion visar detta att djurförsök inte korrekt kan förutspå människans reaktion (rimligtvis på grund av biologiska skillnader människor och djur emellan). Att ett preparat sen visar sig fungera på människan efter att ha fungerat på djur blir ju då inte tack vare djurförsöket, utan TROTS det – det hade fungerat lika bra även om man hoppat över mellanledet – djurförsöket – och gett det till människan direkt. (Men för att se till att inte oväntade saker händer är det ju dock viktigt att preparatet har blivit testat/utvecklat på ett sådant sätt att människan står i fokus, t.ex. genom cellmodeller som utgår från mänskliga celler, etc.)
”Det vetenskapliga sällskapet Royal Society påstår att så gott som inga medicinska framsteg gjorts under 1900-talet utan att processen på något vis involverat djurförsök”
Vad gäller läkemedel så stämmer det som du säger att alla läkemedel enligt lag måste testas på djur, så det påståendet stämmer naturligtvis, även om preparaten inte framställts tack vare djurförsök. Man ska dock komma ihåg att forskning är så mycket mer än bara biologi, det är kemi och fysik också till exempel. Ta röntgenmaskinen till exempel. Var hade medicinen varit idag om inte helt andra yrkesgrupper också var involverade, och vi inte hade kunnat genomlysa våra kroppar för att t.ex. kunna hitta och skära bort tumörer?
”Grejen är att man ju kan göra [i]både och[/i]. Man kan använda både djurförsök och moderna metoder.”
Jag tror absolut att djurförsök har sin plats i historien; att man till exempel skar upp djurkroppar för att få kunskap om grundläggande anatomi: hjärta, kärl med blod etc. Men till och med den grundläggande kunskapen om våra egna kroppar kommer från obduktioner av människokroppar i den tidiga medicinska historien. Idag har vi kommit väldigt långt. Forskningen är förfinad. Vi känner till hur vi fungerar på cellnivå. Och det är här i våra celler, våra proteiner, våra gener, som våra sjukdomar utvecklas. Och det är rimligen här de stora skillnaderna mellan olika arter märks av. Att lösa en sjukdomsgåta kan t.ex. innebära att identifiera den speciella protein i människokroppen som orsakar problem; att istället leta efter den i ett helt annat djur känns till exempel inte logiskt.
Det viktiga här är att resurser faktiskt måste läggas på utveckling av moderna metoder för att föra forskningen framåt. Djurförsök är dessutom dyrt och tidskrävande, medan nya metoder är billigare (när de är färdigutvecklade) och mer tillförlitliga. Varför ödsla tid, pengar och djurliv på försök som som bäst ger skakiga resultat, istället för att satsa mer på moderna metoder? Människor är dessutom inte som djurförsöksdjur, vi lever inte i en kontrollerad miljö där vi enbart får i oss ett preparat. Vi kommer ständigt i kontakt med olika kemikalier, en del av oss tar flera olika läkemedel, vi har olika ämnesomsättning (till och med människor emellan), och vi lever definitivt inte i en värld – som labbdjuren – där omvärlden inte påverkar oss. Om man satsar mer på moderna metoder, t.ex. kemiska analysmetoder och datormodeller, där man kan faktorera in hur olika ämnen reagerar med varandra och hur vi i sin tur påverkas av dessa, då tror jag att vi tar ett steg i rätt riktning.
Möjligtvis. Min brist på kunskap inom ämnet hindrar mig från att invända. Men det du skriver låter vettigt. 🙂