EU-kommisionens nya översyn av EU:s e-handelsdirektiv verkar föreslå bland annat utökad censur på Internet – mer om detta i Expressen och hos Henrik Alexandersson (på engelska skriver Monica Horten och La Quadrature du Net). Detta är uppåt väggarna felaktigt – samma regler och lagar ska gälla på Internet, som de regler och lagar som gäller utanför Internet. Till dessa regler och lagar hör till exempel FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Artikel 19 där lyder:
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Deklarationen skrevs långt innan Internets uppkomst, men författarna var kloka nog att uttrycka sig så generellt som det anstår universella principer – just för att de ska kunna gälla även, till exempel, ny kommunikationsteknik.
Att EU – denna självutnämnda väktare av frede och humanitet – motarbetar sina egentliga syften, och aktivt agerar för att inskränka människors grundläggande fri- och rättigheter är skandalöst. Nästan lika skandalöst är den tystnad svenska medier med vissa undantag uppvisar i dessa frågor. Vad spelar minimala förändringar i ständigt nypublicerade opinionsmätningar för roll, när yttrandefriheten – denna demokratins grundval – är under attack? Varför fokusera på statsministerns brevskrivande, när samma statsminister ägnar sig åt att genomdriva medborgarrättsfientlig lagstiftning som FRA-lagen och Datalagringsdirektivet? Vem bryr sig egentligen om det ledande oppositionspartiets partiledares misstag, när partiet i stort ställt sig bakom just en utökning av den FRA-lag som nu anmälts för brott mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna?
Det är dags att återuppväcka debatten om respekten för mänskliga rättigheter även på Internet. Rädda våra mänskliga rättigheter!
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, medborgarrätt, frihet, Europakonventionen, lagstiftning, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, EU, Europeiska Unionen, teknik, teknologi, yttrandefrihet, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Du glömmer följande rättigheter enligt artikel 27:
”2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.”
Detta gäller även på internet och innebär att det är upphovsmannen och ingen annan som ska avgöra om, när och hur en kopia av ett verk ska offentliggöras. Gratis eller kostar pengar, digitalt eller analogt, förpackat på en plastbit eller via fl, strömmande media osv. Motsvarande gäller f.ö. i alla branscher, Coca Cola här skydd för sina produkter och kan sälja en flaska för 15kr även om tillverkningskostnaden är 5 öre. Konsumenten ska bara bedöma om varan/tjänsten är värd priset och antingen köpa eller låta bli.
Tack för din kommentar!
Jag är medveten om artikel 27, men den talar bara om ”skydd för [upphovsmäns] ideella och materiella intressen”, och specificerar inte hur skyddet ska se ut. Min tolkning är att skyddet för de ideella intressena kan bestå i rätten att erkännas som upphovsman för sitt verk, och att skyddet för de materiella intressen kan bestå i ensamrätten att tjäna pengar på sitt verk. Dessa båda rättigheter (som naturligtvis, som du säger, bör gälla likväl på som utanför Internet) kritiserar jag inte; dessa är bra. Vissa upphovsrättskritiker vill visserligen helt avskaffa upphovsrätten, men dessa torde vara i minoritet (åtminstone av de som håller till på den här bloggen; se ”Vad tycker du om upphovsrätt?” i högerspalten), och Piratpartiet – den del av piratrörelsen som tydligast definierat sin åsikt i lagstiftningsfrågan – vill inte heller avskaffa upphovsrätten helt.
Du har helt rätt i att Coca Cola själva sätter sina priset, och att konsumenten kan köpa eller låta bli. Men om man låter bli att köpa Coca Cola är det ju ändå tillåtet att själv försöka skapa en kopia, skapa en egen dryck som smakar likadant, och sprida den (åtminstone så länge man inte tjänar pengar på det).
När det gäller Coca Cola så kan du ju blanda ihop något hemma i köket som smakar ungefär likadant. Det är dock inte troligt att du kommer fram till något som smakar exakt rätt. Du får på samma sätt spela in din egen hemmavariant på en upphovsrättsskyddad låt, göra en ”remix” av den för eget bruk osv. Det är då inte speciellt troligt att den låter lika bra som originalet om du inte är en mycket skicklig musiker med tillgång till bra utrustning. Det är också mer eller mindre utelslutet att den låter exakt som originalet.
Det du inte får är att göra en 1:1-kopia av ett färdigt verk för den rätten är förbehållen upphovsmannen eftersom det är en självklar pusselbit i ensamrätten att tjäna pengar på sina verk. Det säger sig självt att har man redan fått en digital kopia som vid uppspelning låter exakt som originalet så faller intresset för att sedan köpa originalet. Man är närmast korkad om man köper något man redan har.
Nej, det är inte troligt att jag kommer fram till något som smakar exakt rätt – men *om* jag gör det, begår jag inget lagbrott. Det gör jag inte heller om jag berättar för folk hur de skapar Coca-Cola, själv börjar skapa Coca-Cola i mängder och dela ut gratis. (Saken är naturligtvis helt annan om jag t.ex. skulle jobba på Coca-Cola och har skrivit under tystnadskontrakt; men det är en helt annan fråga.)
När det gäller kulturella verk med verkshöjd, däremot skulle jag faktiskt enligt dagens lagstiftning inte få göra det så likt som möjligt och sprida det gratis utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse – upphovsrätten till remixade verk innehas både av den som skapade det ursprungliga verket och av den som skapade remixen. Och om jag skapade en identisk kopia – vilket är möjligt med såväl Coca-Cola som kulturella verk – skulle jag i Coca-Cola-fallet enligt såväl lagstiftning som moral få sprida det fritt, medan jag i kulturfallet inte alls skulle få sprida det fritt. Det är detta jag anser vara inkonsekvent i lagstiftningen.
Och nej, sprider jag kopior av ett verk utan att tjäna pengar på det inkräktar jag inte i ensamrätten att tjäna pengar på verket – jag tjänar ju faktiskt inga pengar på det. Att det blir svårare att sälja är irrelevant ur moralisk synpunkt – det skulle säkert bli svårare för Coca-Cola också att sälja sin dryck om folk gjorde egna kopior av drycken och delade ut det gratis. Men det innebär förstås inte att folk förbjuds att göra egna kopior av Coca-Cola och dela ut. Återigen: det är detta jag anser vara inkonsekvent i lagstiftningen, och det är detta jag vill ändra.
När det gäller Coca Cola så är det ju ett exemepel på ett gammalt immateriellt arbete där man tjänar enorma pengar långt efter att receptet har skapats. Dock är det ändå tillåtet att göra en egen dryck – ska vi säga Piratcola, och sälja. Så länge ingen kan visa att det är en identisk kopia så är det lagligt.
Det som dock skiljer Coca Cola från musik, film och programvara är verkshöjden. Samma sak med läkemedelspatent. Eftersom verkshöjden är mycket större för musik, film och programvara så behöver dessa produkter upphovsrättsskydd. För om man tittar på vad människor vill ha, vad man köper och laddar ner, så är det EXAKT de verken man vill åt, exakt den inspelningen med en viss artist, ett visst arrangemang, mxining, val av musiker osv. Hade det varit lägre verkshöjd på musik så skulle man kunna nöja sig med att lyssna på samma låt hela livet eller gnola själv på musik. Men det är i själva verket alltså så att det är EXAKT ett visst original man vill ha och det är detta som gör att upphovsmännen också kan ta betalt och har laglig rätt att göra så.
Om du laddar ner istället för att köpa så kan man säga att man inte tjänar pengar, men du slipper ju betala. Om du snattar en vara på Ica så tjänar du heller inte pengar om du använder samma resonemang men du slipper betala. Ser man till din plånbok så tjänar den på om du snattar på Ica likaväl som om du laddar ner en upphovsrättsskyddad fil. Att då säga att det är OK för att man inte tjänar på det är ju en lek med ord. Om jag begår en bilstöld och sen kör omkring med den bilen så tjänar jag ju heller inget enligt piraternas definition så då är det alltså OK?
Skulle du ha köpt om du inte kunde ha snattat eller ladda ner? Ja det varierar ju. Du kanske skulle ha köpt chokladen på Ica, och du kanske skulle ha köpt låten du laddade ner. I genomsnitt skulle du ha köpt i en viss andel av fallen. Inte i 100% men inte heller i 0% av fallen, vilket piraterna brukar räkna med. Enligt analysföretaget Mediavision, basererat på intervjuer med nedladdare, så skulle man ha köpt i 25% av fallen om man inte hade kunnat ladda ner.
Jämförelsen med att snatta på ICA eller stjäla en bil haltar, eftersom den ursprungliga innehavaren av föremålet för stölden i de fallen faktiskt förlorar något. När jag kopierar en låt, däremot, förlorar musikern/skivbolaget ingenting; originalet finns ju kvar. Att skapa en likadan bil, eller göra en likadan chokladkaka – det vill säga, att kopiera dem – vore en bättre parallell; och sådan kopiering är ju inte olaglig.
Aha, så därmed underkänner du ditt tidigare argument om att det är OK med piratkopiering så länge man inte tjänar något på det? Det verkliga skälet är alltså istället att ingen förlorar något på det enligt dig?
Men upphovsmannen förlorar ju inkomstmöjligheter! Det säger sig självt att har man redan en perfekt digital kopia så är man ju närmast korkad om man sedan köper. Enligt den schweiziska expertutredningen så köper de som laddar ner musik något mindre än de som inte laddar ner, men de konsumerar desto mer som de alltså inte betalar för. Lägger man dessutom till Mediavisions undersökning om att nedladdarna skulle ha betalt i 25% av fallen om de inte kunnat piratkopiera så inses lätt att det handlar om enorma förluster.
Visst, det kan finnas enskllda upphovsmän som kan tjäna på att lägga ut material gratis, men det är olika från fall till fall och något som varje enskild upphovsman ska avgöra själv. En artist som inte har förutsättningar att spela live eller spelar en musikart som inte lämpar sig bra före livekonserter ska själv kunna välja att det är via skivförsäljning (på plast eller via betalad digital fil) som personen vill tjäna sitt uppehälle. Den personen har ingen som helst glädje av att någon annan välkänd artist lade ut sin skiva på nätet och sen höll konserter för hundratusentals personer (vars pengar sen gick till de stora arenabolagen snarare än till artisterna men de här stora artisterna brukar ofta var mångmiljonärer redan innan de är i den här situationen och kan kosta på sig att lägga ut musiken gratis på nätet).
Nej, jag underkänner inte mitt tidigare argument: jag kompletterar det. Mitt tidigare argument grundas i värderingen att upphovsmän bör ha en ensamrätt att tjäna pengar på sina verk – och eftersom fildelning inte inskränker denna ensamrätt innebär den inget brott mot upphovsmannens rättighet (i etisk mening). Mitt nya argument handlar snarare om skillnaden mellan kopiering och stöld: stöld innebär att den ursprungliga ägaren förlorar något, kopiering innebär det inte.
En del upphovsmän förlorar kanske inkomstmöjligheter, visst (medan andra kanske tjänar på det). Men det är inte relevant ur etiskt perspektiv; det är ju inte moraliskt fel att, om man lyckas skapa en Cola-kopia, dela ut den gratis trots att det säkerligen innebär förlorade inkomstmöjligheter för Coca-Cola. Alltså är inte ageranden som leder till förlust av inkomstmöjligheter i sig felaktigt, ur etiskt perspektiv.
Detta är den etiska biten. Sedan kan samhället frångå den principiella etiken, om samhället anser det vara viktigt att säkerställa den kulturella utvecklingen. Ur ett sådant perspektiv är fildelningens konsekvenser för kulturen i högsta grad relevanta. Undersökningar verkar ha kommit fram till lite olika slutsatser, se https://calandrella.wordpress.com/2011/09/04/fildelning-ar-motsatsen-till-stold-och-kan-gynna-kulturen/ , men ett flertal hävdar åtminstone att fildelningen kan ha positiv, eller åtminstone neutral, verkan. Den empiriska forskningen på hur musikindustrin faktiskt utvecklats visar att exemplarförsäljningen minskat, liveinkomsterna ökat och insamlingsorganisationer (som STIM) legat på ungefär samma nivå från 1999 till 2009, se http://henrikalexandersson.blogspot.com/2010/09/fildelning-mer-pengar-till-artisterna.html . Huruvida denna utveckling skett trots, tack vare eller helt oberoende av fildelningen kan ju diskuteras, men eftersom fildelningen också ökat det senaste decenniet innebär fildelning uppenbarligen inte musikens död, åtminstone.
att folk gör detta kostar ju pengar för att stoppa all internet trafik va fan varför inte bara STÄNGA av hela internet??
politikerna har gått för långt denna gång detta är diskriminering för friheten på nätet politiker gör skandal men smiter undan med mytbetalning.
HACKERS UNITE.