Efter en stunds inaktivitet i politiken, återkommer jag idag för att lämna in mina sista motioner till Piratpartiets årsmöte 2010, som går av stapeln i april. Följande motion finns upplagd i forumet för motioner till årsmötet – diskutera och kommentera gärna, och rösta naturligtvis under årsmötet.
Bakgrund:
Piratpartiet är ett parti som bygger på tanken på att demokrati är det bästa styrelseskicket. Demokrati innebär att folket bestämmer, och Sverige har valt att nyttja representativ demokrati, vilket innebär att landet har ett antal parlamentariker med den lagstiftande makten, som ska företräda landets befolkning. Det systemet är någorlunda okej ur ett demokratiskt perspektiv – om det inte vore för fyraprocentsspärren (och diverse andra problem jag tagit upp i andra motioner; det är dock inte relevant i denna motion). Istället för antalet parlamentariker som företräder ett visst parti, en viss uppfattning, direkt motsvarar antalet röstande på den parlamentarikern, utesluts per automatik alla parlamentariker med mindre än fyra procent av rösterna, även i de fall då andelen borde berättiga till platser i riksdagen (exempelvis motsvarar tre procent av rösterna 10 platser i riksdagen strikt matematiskt). Detta är mycket odemokratiskt, i och med att det förenklar för de etablerade partierna (som redan har det enklare för sig på grund av exempelvis partistöd och utdelning av valsedlar) och därmed försvårar för medborgare att åsamka förändring genom att skapa nya partier.
Yrkande:
Jag yrkar därmed:
– att följande stycke läggs till på lämplig plats i principprogrammet (förslagsvis i slutet av avsnittet ”Demokrati och medborgerliga rättigheter och friheter”):
Föreslagen lydelse:
Sverige är en demokrati, och bör som sådant ha alla egenskaper en fullvärdig demokrati har. Tyvärr har inte Sveriges demokrati det i nuläget; partier som har mindre än fyra procent av rösterna utesluts ur riksdagen, oavsett att rösterna i vissa fall egentligen motsvarar så många procent av befolkningen att det bör berättiga flera platser i parlamentet. Denna odemokratiska ordning vill Piratpartiet ändra på, för att stärka Sveriges demokrati.
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, demokrati, riksdagen, riksdagsval, styre, staten, statsskick, Sverige, Piratpartiet, (PP), motion, motioner, årsmöte, årsmöten, möte, möten
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Man struntar också i de som inte röstar eller röstar blankt och fördelar även deras mandat till de partier som kommit över spärren.
Många demokratier i världen har en liknande ordning som Sverige med en viss procent som lägsta gräns.
Men bara för att andra gör något så blir det inte automatiskt rätt. Andra argument krävs såklart.
Finns dock en del bra skäl till en lägsta gräns kan jag tycka, även om ”mitt eget” parti ligger och skvalpar på gränsen. Huga!
Till att börja med kan jag inte ens föreställa mig hur många olika partier som skulle trängas i Riksdagen utan en lägsta gräns.
Med 349 platser i Riksdagen skulle det krävas 0,349 % av rösterna för att inta en plats. Rent teoretiskt skulle alltså 349 partier få plats, om man då inte flyttar in fler stolar samt ändrar grundlagen (Rf 3 kap. 1 §). Men det är ju förvisso helt möjligt att göra. Det är inte det formella här som ställer till det utan det praktiska. Hur skulle t.ex. dessa (låt oss för exemplets skull utgå från) 349 olika partier lyckas bilda en regeringen som kan leda landet utan att slitas sönder av politiska strider? Jag tror att reslutatet skulle bli en mycket livlig Riksdag (med förvisso många mycket demokratiska debatter) men ett land utan egentlig ledning.
En annan anledning till att ha en lägsta gräns är att det är ett skydd mot extrempartier. Inget vi lider särskilt mycket av i Sverige men historiskt sett (och även idag) lider många nybildade demokratier av instabilitet som leder till att regeringsmakten byter hand titt som tätt och inte alltid utan att blod spills. Att ha en lägsta gräns skapar en stabilitet och innebär ett skydd för demokratin.
Ditt grundläggande argument att det är odemokratisk med en procentspärr är förvisso logiskt. I alla fall i en idealbild av hur en demokrati ska fungera. Problemet med en demokrati är dock att draget till sin spets (och det här låter också logiskt) skulle en majoritet av befolkningen kunna bestämma sig för att förtrtycka en minoritet av befolkningen. Så länge tillräckligt många håller med om att förtrycket är riktigt är det bara att fortsätta.
Jag kanske kommer lite från ämnet, men min poäng är denna. Vi har ingen idealisk demokrati, vi kan inte heller ha en sådan. Alltför många pragmatiska hänsynstaganden måste göras för att det ska fungera i praktiken.
Fyraprocentsspärren tror jag är ett sådan praktikalitet som vi tyvärr måste finna oss i. Därmed inte sagt att spärren måste ligga på exakt 4 %. Den skulle kunna vara högre eller lägre.
Att man valt 4 % är delvis kopplat till antalet invånare i Sverige. I ett land med fler invånare än Sverige kan anledning finnas att sätta spärren högre. Men det är ju inte bara antalet invånare som styr utan även landets politiska stabilitet. I ett instabilt politiskt klimat skulle jag hellre ha en högre gräns. På så sätt offrar man en del av demokratin (om man vill se det så) men kanske istället vinner ett skydd mot att landets demokratiskt valda ledningen skulle kunna snabbt avsättas av exempelvis en dikatator.
Jag tror förvisso att Sverige skulle klara av en lägre gräns. Men det finns en hel del extrempartier (eller i alla fall en del rasistiska rörselser som ännu inte är partier men skulle kunna bli) som skulle börja kunna ta plats i Riksdagen. Jag fruktar den dagen då t.ex. Nationalsocialistisk Front tar plats som vågmästare i Riksdagen…(Sedan har jag också mina dubier gällande Sverigedemokraterna men den diskussionen lämnar jag därhän för tillfället).
Näe, jag tror faktiskt att vi har en majoritet av vettiga människor i Sverige. Nya partier kan slå sig fram med hjälp av vettiga argument som fångar tillräckligt många väljare. Junilistan gjorde det. Fler kan göra det. Nu är de förvisso inte mycket kvar av Junilistan, men de var ett parti som åtminstone inledningsvis inte hade mycket mer än en fråga. De är anledningen till att de får tacka för sig nu. De har inte lyckats utvecklas tillräckligt för att kunna bli ett alternativ till övriga partier.
Piratpartiet har börjat på liknande sätt (och rätta mig om jag har fel här för ärligt talat har jag inte den bästa kollen på PP) men en stor hjärtefråga. Om PP ska ha en chans att fortsätta behöver de växa och bli ett bredare parti, vilket är fullt möjligt. PP borde inte behöva ta bakvägen in i Riksdagen genom att ge sig på fyraprocentsspärren. Om partiet har något att erbjuda (vilket jag tror det har) och kan fortsätta att utveckla sin politik så är det fullt möjligt att ta vägen genom Riksdagen huvudentré. Tyvärr är jag dock rädd att namnet på PP kommer att vara dess kvarnsten. Men den som lever får se!
[…] procent-spärren bör […]