Varför jag inte bloggat på drygt en vecka: FRA

Jag har inte bloggat på en och en halv vecka. Anledningen stavas, förenklat, FRA. När FRA-lagen gick igenom – när det uppenbarades att Sveriges grundlag, Europakonventionen och FN:s deklaration över mänskliga rättigheter bara är tomma ord på papper i lagstiftarnas ögon – försvann min tilltro till den påverkan på politiken bloggosfären har, och media i allmänhet, faktiskt (ha i åtanke Aftonbladets uppmaning att e-maila riksdagsledamöterna). Värre än det var dock att folkets möjlighet till påverkan också reducerades till möjligheten att rösta vart fjärde år; under ständigt återkommande fyraårsperioder är vi utelämnade till 349 människors nycker (och önskan om fortsatt maktbehållande). Visst visste vi det alla innan, men jag hade inte… erfarit det på samma sätt.

Nå, vart fjärde år har i alla fall svenska folket möjlighet att rösta. Nästa vart fjärde år (eh…) är 2010, och Piratpartiets chanser att komma in i riksdagen är inte obefintliga (om media fortsätter ignorera medborgarrättsfientliga lagförslag som de gjorde med FRA-lagen inför senaste omröstningen hamnar de tyvärr långt ner på agendan för många svenskar, trots att de egentligen – om de visste hur medborgarrätten var hotad, och inskränkts – hade röstat på oss). En enkel tröst för er (”Nu kör vi vidare inför riksdagsvalet om ett år! FRA-lagen skall rivas upp!”). En klen tröst för mig, på grund av min ålder. (Om ni låter mig påminna er om artikel 21 i FN:s deklaration, vars första del lyder ”Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.”… ”Envar” är ”alla” – underförstått ”alla människor” – och även vi under 18 år är människor.)

Första december kopplas kablarna in. Första december kommer all vår elektroniska kommunikation som går över gränsen skickas vidare till staten för genomsökning. Första december kommer brevhemligheten bli ett skämt. Första december kommer Datalagringsdirektivet inte längre låta så uselt; att bara registrera metadata om vår kommunikation istället för själva kommunikationen är underbart jämfört med FRA-lagen. Första december kommer svenska regeringen med all önskvärd tydlighet klargjort att Bushregimens ”Allt som ens vagt kan tänkas avvärja terrorismen – denna förhållandevis lilla dödsorsat – bör nyttjas i kampen mot den, oavsett hur många demokratiska principer som försvinner med terrorismen.”

Jag hyste… kanske inte hopp, men åtminstone djup misstro mot att Karl Sigfrid skulle rösta igenom detta skämt till lag. Karl Sigfrid, som förstod sig på så mycket om hur Internet var en del av verkligheten att han tog sig tid och energi att agera ordförande på Wikimedia Sveriges årsmöte. Karl Sigfrid, som även tog sig tid och energi att närvara på ett av de i Sverige mest seriösa Internetdiskussionsmötena i år, Juliagruppens Nät & Samtal. Karl Sigfrid, som knappt yttrat sig i någon mer fråga än medborgarrätts- och nätrelaterad ämnen. Karl Sigfrid, som jämnt och ständigt på sin blogg protesterade mot de allt grövre inskränkningarna i våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter. Karl Sigfrid, som inför förra FRA-voteringen gick ut i media och visade sitt ogillande av FRA-lagen, men sedan på ett av SvT dokumenterat vidrigt sätt tvingades kvitta ut sig från voteringen, men ändå inte uttryckte sitt stöd för lagen.

Jag var inte särskilt missnöjd med Sigfrid för att han inte klarade av det hemska tryck Reinfeldt och de andra moderata riksdagsledamöterna använde mot honom. Men nu går han ut i media och säger att lagen blivit mycket bättre! Han tvångskvittas inte ut den här gången, utan står upp för att han gillar en lag som vem som helst som har någorlunda kunskaper i teknik inser upphäver brevhemligheten! Karl Sigfrid hade kunnat stått upp för medborgarrätten även denna gång, tvångskvittats ut igen och i media berättat allt detta, för att visa på Reinfeldts och FRA-lagens uselhet. Istället sviker han oss och försvarar i media lagen, utan att ens ta debatten på sin blogg (vilket kanske, rent generellt, inte vore så märkligt, men det är märkligt när det gäller Karl Sigfrid; Sigfrid brukar, som sagt, alltid ta upp medborgarrätts- och Internetrelaterade lagförslag på sin blogg; FRA-lagen, utan tvekan det största sådana lagförslaget i Sverige, bloggar han inte en rad om, trots vädjan om att han skulle göra det).

Karl Sigfrid svek oss. Karl Sigfrids blogg – som jag förut beundrade så mycket – är inte längre något som är värt att läsa; uppenbarligen är allt ändå inte uppriktigt. När det kommer till kritan gillar inte Sigfrid medborgarrätt. Att låtsas göra det genom att blogga i medborgarrättsförsvarets namn är patetiskt.

Någon som däremot inte svek oss, var Camilla Lindberg. Hon hävdade visserligen att det skett betydande förbättringar, och att Tolgfors med fler lyssnat på kritiken, men hon röstade i alla fall inte igenom lagen, och hon undvek inte debatten. Hon vågade gå emot partilinjen, och är för det värd tack. Camilla försökte även övertyga Göran Thingwall (vars anförande Rick ansåg vara förvirrat; jag fick tvärtom hopp av det) att rösta nej, men sedan säga att han bara råkat rösta fel. Thingwall var, enligt Camilla (jag pratade med henne strax efter voteringen), osäker in i det sista. Dessutom planerar inte Thingwall att ställa upp i nästa riksdagsval, så oavsett vilket bemötande han fått av att rösta nej hade han bara behövt stå ut med det i knappt ett år. Nå, Thingwall röstade ja.

Glädjande också att de rödgröna röstade emot (och att flera av dem argumenterade mycket väl mot FRA-lagen; Mehmet Kaplan har jag träffat utanför ett politiskt sammanhang, och han verkade som en trevligt person; han verkar nu ännu mer som en trevlig person, efter att ha totalt ägt sönder Staffan Danielsson med sitt uppläsande av delar av det öppenhetsmanifest Centerpartiet gick till val på; Kalle Larsson var nog annars den bästa talaren, där han med lugnt och kyligt allvar visade på fel, fel och fel i förespråkarnas argumentation), men oroväckande att (S) verkar vilja ha någon som helst signalspaning i kabel. (Uppdatering: V verkar i alla fall bry sig om integriteten.)

All signalspaning i kabel innebär ju att kablarna med vår privata kommunikation kopplas in till staten, och det är i och med inkopplandet av kablarna privatlivsinskränkningen sker. Vilken gallring som sedan spelar ingen större roll. Jämför med att en person torteras, men sedan får skadestånd och offentliga ursäkter; visst är det bra att personen får skadestånd och offentliga ursäkter, men det spelar liksom ingen roll; det viktiga är att rätten att slippa tortyr kränkts. Kränkningen går inte att ta tillbaka genom att göra något efteråt. Exakt samma gäller FRA-lagen: kränkningen av rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande (vilket är en mänsklig rättighet enligt FN:s deklaration över sådana) sker i och med att kablarna kopplas in till staten. Att viss trafik senare filtreras bort spelar liksom ingen roll; kränkningen av en mänsklig rättighet är redan utförd.

Efter voteringen, när jag och några andra pirater tänt ett begravningsljus för det öppna samhället, kom Tolgfors ut ur riksdagen. Jag tror inte att jag någonsin i mitt liv befunnit mig så nära en person jag hatar så innerligt. Min patetiska våldsimpuls lyckades jag dock behärska (vilket jag är glad över; dels och framförallt för att jag är pacifist, men även för att jag hursomhelst snarast orsakat mig själv fysisk skada, om någon alls…), men Jonathan – med sin kamera – och jag gick ändå efter honom. Jonathan sträckte fram sin kamera och fotograferade Tolgfors och sade att han var från FRA och genast började implementera lagen. Tolgfors svarade, måttligt road, ”Hej piratpartist”. Det hela finns fotografiskt dokumenterat (personen i den lila tröjan är jag; Tolgfors har på bilden vit jacka och något slags väska på vänstra axeln).

(Något annat jag vill nämna är min medkänsla med Staffan Danielsson (C). Han fick ensam bemöta de mycket mer kompetenta debattörerna från de rödgröna, som anförde välgenomtänkta argument mot FRA-lagen. Fast medkänslan är liten. Mycket liten. Och den försvinner så gott som totalt när jag betänker vad det var han ensam fick försvara.)

Nå. Detta gjorde, som sagt, väldigt ledsen. Sanningen att säga spelade en högst privat händelse in också, men den händelsen är för privat för att beskrivas på denna blogg; jag antar att jag passar på att använda min privatlivsrätt medan jag fortfarande har den i någon form; den högst privata händelsen skedde nämligen inte elektroniskt varför FRA omöjligen är medvetna om den. Oavsett den privata händelsen hade jag dock blivit riktigt glad av ett fällande av FRA-lagen, och den privata händelsen hade nog inte bekymrat mig så mycket. Utöver FRA-lagen och denna privata händelse höll dessutom en resa till Öland för fågelskådning mig borta från bloggande; det är inte tekniskt möjligt att utan Internetanslutning blogga…

Hursomhelst utgör alltså FRA-lagen – eller mer specifikt den nedslagenhet FRA-lagen åsamkade hos mig – den största anledningen till bristen på blogginlägg, med flera mer eller mindre privata händelser som bidragande faktorer. Nu börjar detta blogginlägg bli väldigt deprimerat och nedslående. Dags att berätta om vad jag från början främst tänkt blogga om – eller åtminstone ta upp på bloggen. Det är nämligen en betydligt roligare händelse än allt annat beskrivet i detta inlägg (möjligtvis med undantag av Camillas mod).

Men tyvärr, kära läsare, är detta inlägg redan ganska långt. För att inte tynga er med fler textsjok, lämnar jag berättelsen som studiebesöket till nästa inlägg. Med andra ord: förbered er för ett betydligt mer positivt blogginlägg från mig imorgon!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, nyhet, nyheter, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, Camilla Lindberg, Karl Sigfrid, Göran Thingwall, Staffan Danielsson, Sten Tolgfors, Mehmet Kaplan, Kalle Larsson

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)