I en demokrati finns principer

Ordet ”demokrati” kommer ursprungligen från det grekiska språket, och är en sammansättning av orden ”demos”, vilket betyder ”folk”, och ”kratein”, vilket betyder styre. ”Demokrati” betyder alltså varken mer eller mindre än ”folkstyre”: att folket bestämmer. För att något skall vara en demokrati krävs att folket bestämmer; i en demokrati bestämmer folket per definition. Inget annat krävs för att ett land skall vara en demokrati.

Dock finns det – åtminstone bör det finnas – flera principer i demokratier som behövs för att demokratin skall fungera. Exempel på dessa principer är yttrandefrihet, ett skyddat privatliv, och övriga mänskliga rättigheter. I detta inlägg tänkte jag dock fokusera på rättssäkerheten, som i sin tur har flera delar.

Eleanor Roosevelt med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna på spanska. Public Domain, eftersom bilden skapats av amerikanska staten.

En del av rättssäkerheten är principen om att någon är oskyldig tills motsatsen bevisats. Ingen skall någonsin i en demokrati behöva bevisa sin oskuld, utan det åligger alltid, alltid, alltid anklagaren att ha bevisning för att brottet begåtts – i svensk rätt formuleras det att det skall vara bevisat ”bortom rimligt tvivel” att den utpekade begått ett brott för att den utpekade skall dömas, om jag inte missminner mig. En mycket näraliggande princip är ”hellre tio skyldiga icke dömda än en oskyldigt dömd”.

Anledningen till oskyldig tills motsatsen bevisats-principen är uppenbar. Utan den principen upprätthålld skulle jag kunna anklaga vem som helst för att ha gjort vad som helst och kunna få vederbörande dömd utan någon som helst bevisning mot henom, om hen inte kan bevisa sin oskuld, vilket naturligtvis vore helt galet och ohållbart. Dessutom vore det enkelt för en regim att på så vis undanröja politiska opponenter – anklaga dem för exempelvis mord (som i landet är belagt med dödsstraff) och verkställ domen.

Immaterialrättslobbyn bryr sig inte om sådana här demokratiska principer som oskyldig tills motsatsen bevisats. I Frankrike har HADOPI-lagen (den går i korthet ut på att upphovsrättsinnehavare kan anklaga någon för illegal fildelning, få ut uppgifter bakom ett IP-nummer och sedan skicka ett varningsbrev – slutar inte IP-numret med illegal fildelning – nu sade jag fel, rätt är: om rättighetshavaren anser att IP-numret fortsätter fildela illegalt, kan ett till varningsbrev skickas – om rättighetshavaren anser att IP-numret trotsar den andra varningen kan IP-nummersabonnenten stängas av från Internet. Allt detta utan någon rättslig prövning eller bevisning för att abonnenten fildelat illegalt) nu nästan gått igenom.

Lagen bryter helt klart mot artikel 11 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Kulturministern har nämligen sagt att den som får en felaktig anklagelse riktad mot sig skall bevisa sin oskuld genom att skicka in sin hårddisk. Läs det igen. Den som får en felaktig anklagelse riktad mot sig skall bevisa sin oskuld genom att skicka in sin hårddisk. Bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. I Frankrike. År 2009. Det är inte rättighetsinnehavarna som skall bevisa den anklages skyldighet (vilket det är ytterst tveksamt om de överhuvudtaget skulle kunna, då IP-nummer och skärmdumpar är sämst som bevismaterial). Det är den anklagade som skall bevisa sin oskuld.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

(Min fetstil.) Nu skall vi se om HADOPI-lagen klarar testet mot artikel 11 i F:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Betraktas personen som oskyldig innan skulden fastställts? Nej. Blir det någon offentlig rättegång? Nej. Åtnjuter den anklagade alla rättssäkerhetgarantier vid anklagelse? Nej. Kan enbart straff i nivå med de som var tillämpliga vid tidpunkten då brottet begicks utmätas? Nej (lagen är nämligen retroaktiv). Resultat: HADOPI-lagen bryter mot flera delar i artikel 11 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Slutsats: HADOPI-lagen vore så körd i botten om den kontrollerades mot FN:s deklaration i mänskliga rättigheter i någon opartisk domstol.

Följ utvecklingen – eller snarare avvecklingen – i Frankrike vad gäller mänskliga rättigheter och dylika demokratiska principer på Le domaine d’Anais (på svenska). UPPDATERING: DN.se skriver om HADOPI-lagen. De missar det mycket viktiga faktum att det enbart räcker med misstanke om illegal fildelning för att stängas av från Internet. ”I åratal har vi frågat oss om piratverksamheten utgör ett hot mot skapandet och kulturyrkena. I dag handlar längre om oro, det handlar om ett konstaterande: vi står inför en verklig katastrof för kulturekonomin.”, säger kulturministern. Nej, det är inget hot, förutom mot skivbolagen (möjligtvis) – och om detta är rapporterna hyfsat eniga. Folk som fildelar illegalt går på fler konserter och bioföretällningar, köper fler kringprodukter och dylikt. Dessutom är den illegala fildelningen bra för ekonomin, och absolut inte någon katastrof. Men egentligen spelar det ingen roll: INGEN rör mina mänskliga rättigheter av ekonomiska skäl!

UPPDATERING!! Enligt Dn.se och Svd.se röstades HADOPI-lagen ned i Nationalförsamlingen. Jag är chockad. Jag är glad! JIPPIE!! TJOHO!!!!! JAAAA!!!

Tas upp i domstol bör alla rättsfall göra i en demokrati. ”Göra upp i godo” är enbart tillämpbart – om det överhuvudtaget är det – då parterna är hyfsat jämspelta. Om Warner skulle anklaga Google för upphovsrättsbrott och de gör upp i godo, då, tja, skulle det vara åtminstone hyfsat godtagbart. De har nämligen lika mycket juridisk kompetens, lika mycket pengar att lägga ned på fallet och är därmed någorlunda jämspelta. Om ingenjör Olsson och hens kollega ingenjör Andersson blir osams rörande något avtal, ja, då är det också hyfsat godtagbart att de gör upp i godo, eftersom de spelar i samma division.

Vad som däremot absolut inte är okej när det gäller uppgörande i godo, det är när Warner stämmer ingenjör Andersson.

W A R N E R

vs.

ingenjör Andersson

är helt enkelt inte rättvist (storlekarna är fiffllade med med flit). Warner har tiotals, kanske hundratals, toppadvokater och åtskilliga miljoner att lägga ned på fallet om de så vill. Ingenjör Andersson däremot är ungefär lika juridikkunnig och har ungefär lika mycket pengar som medelsvensson. Multinationella företag vs. enskilda individer är inte rättvist – kanske inte jätterättvist i en rättssal heller, men betydligt mer rättvist där än vid uppgörande i godo. Och det är därför IPRED är dålig (bland annat).

Rättssäkerheten har jag nu gått igenom lite. Naturligtvis finns många andra demokratiska principer. Jag nämnde visst rätten till ett skyddat privatliv. Nedanstående är inledningen till en krönika betitlad ”The Eternal Value of Privacy” i Wired skriven av Bruce Schneier, översatt. Jag vågar inte  översätta mer, eftersom det skulle kunna bryta mot upphovsrättslagen.

Det vanligaste genmälet mot förespråkarna för privatliv – av dem som förespråkar ID-kontroller, kameror, databaser, ”data mining” [etablerad svenssk term saknas – men det åsyftar ungefär den spaning FRA nu fått tillåtelse till] och andra massövervakningsåtgärder – är detta: ”Om du inte gör något fel, vad har du att dölja?”

Några smarta svar: ”Om jag inte gör något fel har du ingen anledning att övervaka mig.” ”För att staten får definiera vad som är fel, och de ändrar definitionen gång på gång.” ”Eftersom du kanske gör något fel med min information.” Mitt problem med kvickheter likt dessa – så korrekta som de är – är att de accpeterar premissen att privatliv handlar om att döja något fel. Det gör det inte. Privatliv är en medfödd mänsklig rättighet, och ett krav för att upprätthålla människans levnadsvillkor med väriighet och respekt.

Läs resten. Krönikan är nämligen mycket bra. Det är mycket synd att upphovsrätten ser ut som den gör – chansen för mig att lyckas komma i kontakt med artikelförfattaren är väldigt låg, varför jag knappast kan erhålla tillåtelse att översätta hela. Vill du ändra på detta? Och vill du upprätthålla rättssäkerheten och övriga mänskliga rättigheter? Gå med i Piratpartiet, och rösta på Piratpartiet i EU-valet 7 juni.

Åh, och så vill jag förstås önska alla bloggare, pirater och läsare (alla utom franska regeringen som struntar så uppenbart i mänskliga rättigheter och övriga diktaturliknande regimer, faktiskt) en glad påsk! Särskilda hälsningar riktas till Anna Troberg och Tomas Bodström, som båda fyller år idag (lustigt sammanträffande…)!

UPPDATERING: Rick Falkvinge tror att nedröstningen beror på en väldigt avancerad form av civil olydnad, Karl Sigfrid höll ett välskrvet tal på årets IPU-konferens och nämner HADOPI-lagens misslyckande, Kristoffer menar att franska politikerna är mer förnuftigarna än de svenska dito, Sådd bland tistlar gläds också åt nyheten, Med örat mot rälsen misstänker – liksom många på IRC – att upphovsrättslobbyn kommer försöka med något annat och inte ge sig, Mårten Schultz menar att HADOPI-lagen är förskräcklig, Jinge skriver att lagstiftarna alltid behöver välja mellan industrin och väljarna, och Intensifier berättar om självförsvar på Internet.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argumentation, argument, mänskliga rättigheter, demokrati, folkstyre, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, bevisbörda, principer, Internet, copyright, upphovsrätt, immaterialrätt, IPRED, Frankrike, HADOPI, rättssäkerhet, övervakning, privatliv, integritet, personlig integritet, rent mjöl, rent mjöl i påsen

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)