Not till eventuella gammelmedia: jag är med i Piratpartiet, men det betyder inte att detta är något officiellt från Piratpartiet.
”Min dikt är min”. Så lyder titeln på en kulturledare rörande upphovsrätten, vars fokus ligger på det faktum att upphovsrätten är en mänsklig rättighet enligt FNB:s deklaration över sådana. Knappast särskilt förvånansvärt håller jag inte med författaren till texten, en poet, på alla punkter. Därför kommer här en genomgång av ledaren, argument för argument, påstående för påstånde (av förklariga skäl tar jag inte med allt, utan det viktigaste):
Förenta nationernas deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 27 (2), antagen av generalförsamlingen den 10 december 1948, fastslår att: ”Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.”
Detta är korrekt. Men enbart en del av sanningen. Vad säger artikel 27 – som rör kultur och upphovsrätt – i sin helhet? Enligt en webbsida på vad som tycks vara någon officiell FN-webbplats lyder artikeln:
- Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.
- Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.
Ett kan tolkas som att alla har rätten att ta del av kultur (”fritt delta i samhället kulturella liv”). Det skulle innebära att fri fildelning är en mänsklig rättighet (eller, mer nogräknat, fritt mottagande av kultur är en rätt – då vore det lite konstigt om det inte vore tillåtet att även sprida det). Del två kan tolkas att ”Var och en har rätt till skydd för de ideella (attributionsrätten och rätten att inte få sitt verk använt i politiskt extrema sammanhang) och materiella (egennrätten till kommersiell användning av verket) intressen […]”. Hänvisning till artikel 27 är alltså inte tillämpligt, eftersom dess innebörd ger stort utrymme för tolkningar. Jag är dock ganska säker på att de som skrev under förklaringen inte ville göra åtkomst till kultur utan betalning/tillåtelse till ett brott mot mänskliga rättigheterna. Ledaren fortsätter:
Det är inte kunskap eller idéer eller innehåll som skyddas av de mänskliga rättigheterna, det är det mänskliga, personliga, konstnärliga uttrycket. Själva formen. Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga.
Men faktum är att idéer, låttexter, kunskap och dikter har något gemensamt: de är tankar. Och att hindra folk från att sprida tankar är förkastligt (möjligtvis med några extrema undantag). Hävdar poeten verkligen äganderätt på sina tankar? För övrigt är många dikter för korta för att uppnå verkshöjd; menar författaren att kravet på verkshöjd ska tas bort?
De tror att texten, när den väl lämnat poetens hjärta, är något materiellt som man kan tillförskansa sig och göra vad man vill med, betalning eller inte.
Nej! Nog för att vissa förespråkar ett totalt avskaffande av upphovsrätten, men de flesta ”fildelningspirater” går nog på (PP)s linje: icke-kommersiell användning/spridning skall alltid vara tillåtet. Och ingen menar att dikter är materiella, utan snarare tvärtom, och det är därför de inte kan anses vara någons egendom.
Det är därför vi poeter har så svårt för att sälja våra dikter. Vi säljer i själva verket en del av vår själ. Det är därför vi så sällan höjer våra röster i sådana här debatter. Vi framstår som lallande idioter, det vi har att komma med är så abstrakt, esoteriskt och svårfångat att vi nästan bara kan uttrycka det med poesi, och blir lätt avfärdade.
Jaså? När en filosof förklarar en idé som hen fått, går filosofen också miste om en del av sin själ?
Jag är trött på alla smarta argument och fyndiga liknelser.
Är det inte just smarta argument som är det viktiga i debatter?
Enligt FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna har jag rätt att få mina dikter skyddade, oavsett vilket medium de för tillfället befinner sig i.
Ja, men bara skyddade till en viss del.
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande upphovsrätt, argumentation, politik, poesi, kultur, mänskliga rättigheter, tankar, filosofi
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Bra!/M
Tack.
Upphovsrättshetsarna har fått slut på smarta argument, och ber därför även oss att sluta vara intelligenta. Jag skrev om bland annat detta här, om du känner för mer läsning:
http://www.keyboardrebellion.net/realitycheck/?p=245
Tack för länken, ska läsa!
Ja, det är förstås ganska enögt att hänvisa till den andra halvan av en deklarationsarttikel, men glömma den första. Som helhet betraktad säger Artikel 27 att alla människor har rätt till kultur, såväl att ta del av den som att dra fördel av sitt eget bidrag till den. Enligt Artikel 30 får ingen del av deklarationen utnyttjas för att kringgå någon annan del, så båda styckena i Artikel 27 måste medges gälla fullt ut.
Vad 27(1) säger är dock inte att man har rätt att ta del av kultur gratis, eller att man har rätt till vilken kultur som helst. Det viktigaste i formuleringen är uttrycket ”var och en”, som säger att detta är en rätt som tillkommer alla människor, utan åtskillnad med avseende på kön, ålder, etnisk härkomst eller liknande (samma uttryck används i deklarationens övriga artiklar). Det man sedan har rätt att delta i är ”samhällets kulturella liv”, alltså den kollektiva kulturen, odelbar. Man har däremot inte rätt att tränga sig in på en privat filmvisning.
Enligt 27(2) har var och en dessutom rätt till skydd för sina egna ideella och materiella intressen i sammanhanget, och det är de materiella intressena som rör pengar (ersättning för exemplarframställning, offentligt framförande och liknande). Exakt vad det skyddet omfattar framgår inte av artikeln, utan det avgörs av varje lands lag på området. Deklarationen säger dock att den nationella lagen inte får särbehandla en viss grupp upphovsmän (säg, medlemmarna av ett visst konstnärsgille eller en viss adlig släkt) framför någon annan grupp (det följer av uttrycket ”var och en”).
Jag tycker att en del bestämmelser i vår nuvarande upphovsrättslag faktiskt strider mot andemeningen i 27(2), nämligen de bestämmelser som ger vissa upphovsmannaorganisationer en särställning framför andra (Copyswede, Stim, Sami och så vidare). Visserligen nämns inte dessa organisationer vid namn i själva lagen, men lagen talar om ”organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän”. Vad betyder det? Jag vet inte, men jag tycker att exempelvis Piratbyrån borde hävda sig vara en sådan organisation, bara för att se vilka motparter de kan träffa avtal med. Kan flera organisationer vara med i leken samtidigt?
Dessutom anar jag att formuleringen ”flertal svenska upphovsmän” bäddar för en framtida tvist i EG-domstolen om andra EU-medborgares ekonomiska rättigheter i Sverige enligt bestämmelserna om fri rörlighet på den inre marknaden. Det har nog bara inte uppmärksammats riktigt än…
Sens moral: Väck gärna den upphovsman som sover!
”Exakt vad det skyddet omfattar framgår inte av artikeln, utan det avgörs av varje lands lag på området.”
Det är min poäng. De materiella intressena kan lika gärna vara det som det idag anges vara i svensk lagstiftning, som det Piratpartiet tolkar det som (kommersiell ensamrätt).
Lägg märke till att det *inte* är tankar och idéer som skyddas av upphovsrätten, utan en viss upphovspersons *formulering* (i ord, bild, C++-kod, noter, etc.) som skyddas. Det är inte din som filosof uttänkta *idé* som skyddas, det är din förhoppningsvis lika klara som eleganta *formulering* av densamma som är skyddad.
En idé och en låttext är inte samma sorts entiteter; ej heller kunskap och dikter. En låttext eller en dikt är en specifik sekvens av ord. En tanke (eller en viss kunskap ) kan formuleras på många olika sätt, en del av dem med ord, andra med metametiska formler eller diagram. Skillnaden är väsentligt (och borde vara uppenbar för var filosof).
För övrigt, skulle du vilja se dina alster publicerade med någon anna som upphovsperson, eller redigerade så att du framstår som en xenofob idiot under ditt namn? Det är också en del av upphovsrätten.
Vad är den stora skillnaden mellan tankar och uttryck? Har jag hört en låt och tänker på den, ”hör” jag orden. Tankar, dikter, kunskap, låtar är alla immateriella.
”För övrigt, skulle du vilja se dina alster publicerade med någon anna som upphovsperson, eller redigerade så att du framstår som en xenofob idiot under ditt namn?”
Jag har släppt alla mina egna rättigheter så långt det går juridiskt, så jag skulle inte bry mig. Däremot, i den upphovsrätt jag vill ha, ska attributionsrätten finnas kvar.
Du glömde den här!
”Artikel 30
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”
Att fritt delta betyder inte gratis.
I slutänden är det så att ni vill ta del av andras arbete på ett sätt som strider mot deras vilja. Vidrigt att försvara kränkningarna, vidrigt!
En annan människas arbete kan aldrig bli allmän egendom mot dennes vilja.
”Vidrigt att försvara kränkningarna, vidrigt!”
Det är ingen kränkning, åtminstone inte om artikel 27 del två tolkas på det sätt jag skrev om i blogginlägget.
”En annan människas arbete kan aldrig bli allmän egendom mot dennes vilja.”
Immateriella saker torde per definition vara ”allmän egendom” såtillvida att alla borde få sprida och nyttja det. Filosofers idéer utgör deras arbete – menar du att något slags idérätt borde inrättas?
Verkshöjd är skillnaden.
Artikel 30 svarar på din tolkning, att du ej kan tolka den på ett sätt som skulle ge dig rätt. Att du saknar läsförståelse är ingen ursäkt.
Varför ”torde” immateriella saker vara allmän egendom? För att du ej förstår dem?
Ordet ”Arbete” är inte konkret, ett arbete som utförs är i högsta grad abstrakt. Den som utför arbetet har rätten att bestämma vem, när, hur och på vilka villkor någon tar del av arbetet.
Ge dig inte på mänskliga rättigheter, bara för att du vill frossa i andras arbete utan att betala för dig. Snyltande parasiter hittar alltid ursäkter för sitt vidriga värv.
”Artikel 30 svarar på din tolkning, att du ej kan tolka den på ett sätt som skulle ge dig rätt. ”
Artikel 30 innebär inte att det är fel att försöka tolka en artikel och att enbart den strängaste möjliga tolkningen skulle gälla…
”Varför “torde” immateriella saker vara allmän egendom?”
För att alla idéer, information, kunskap etc annars skulle vara skyddade, vilket jag inte tycker är rimligt. Det skulle innebära slutet för all utveckling.
”Ordet “Arbete” är inte konkret, ett arbete som utförs är i högsta grad abstrakt. Den som utför arbetet har rätten att bestämma vem, när, hur och på vilka villkor någon tar del av arbetet. ”
Som sagt, tycker du att filosofer borde ha rätten att bestämma vem, när, hur och på vilka villkor någon tar del av arbetet, det vill säga idéerna? Om jag är journalist och skriver om någon framgångsrik person, utnyttjar jag dess arbete utan att ha frågat om lov – är det fel? Om någon gör upp en eld utnyttjar de den människas som först kom på hur man gör upp eld arbete utan att ha frågat om lov – är det fel?
”Ge dig inte på mänskliga rättigheter, bara för att du vill frossa i andras arbete utan att betala för dig. Snyltande parasiter hittar alltid ursäkter för sitt vidriga värv.”
Så folk som lånar böcker av varandra eller på biblioteket, sprider och utvecklar andras idéer, på något sätt nyttjar någons arbete är omoraliska och inskränker på mänskliga rättigheter?
@Mikael Popovic:
Du skriver att ”ett arbete som utförs” och senare ”Den som utför arbetet har rätten att bestämma vem, när, hur och på vilka villkor någon tar del av arbetet.”
Du kanske har rätt men det du skriver gäller då i den stund som arbetet UTFÖRS. Rätten till RESULTATET av det UTFÖRDA arbetet är någonting annat. Som du skriver så innebär det bara att ingen ska kunna tvingas till att arbeta godtyckligt. När arbetet väl är utfört kan resultatet av det säljas, bytas eller skänkas bort.
Av den anledningen kunde inte Volvo tvinga mig att arbeta åt dem. Däremot kunde de sälja de bilar som jag varit med om att tillverka utan min vidare medverkan.
När det gäller immateriella värden så kan man inte utan vidare förhindra att t ex en idé vidaresprids när den väl en gång offentliggjorts. Hur skulle det gå till?
Hans J.
Du har ingått ett avtal med volvo om att vara med och tillverka deras bilar på de villkor ni kommit överrens om, lön, arbetstid etc. Angående de villkor som sätts upp finns möjlighet, för dig eller volvo, att säga ifrån och låta bli att ingå avtal. Den möjligheten finns ej när det gäller upphovsrättsligt skyddat material, i och med att privatpersoner illegalt publicerar verken.
Den som vill publicera andras verk får gå efter de tariffer säljaren satt upp som pris för att ta del av arbetet.
”När det gäller immateriella värden så kan man inte utan vidare förhindra att t ex en idé vidaresprids när den väl en gång offentliggjorts. Hur skulle det gå till?” Priset för det första offentliggörandet skulle bli löjligt högt, det är tanken med upphovsrätt, det blir märkligt om en ska betala priset och andra skall ta del av det utan att betala. Idag betalar upphovsrättsinnehavarna priset för hela sin investering och idiotparasiter hittar på icke verklighetsförankrade ursäkter för sin vidriga egoism.
calandrella
Du återkommer ständigt till dina dumma liknelser och frågar om filosofers ”rättigheter” och liknande. Jag talar om samma upphovsrätt, vilken är så tydligt beskriven i FN’s deklaration om mänskliga rättigheter, så enkelt att en idiot kan förstå. Att du ens försöker, på ditt barnsliga sätt, att tolka dessa tydligheter så att de skulle ge dig rätt att kränka dina medmänniskor, visar bara på att du fattar mindre än en idiot.
Ajöss
@Mikael Popovic:
Du skriver:
Du har ingått ett avtal med volvo om att vara med och tillverka deras bilar på de villkor ni kommit överrens om, lön, arbetstid etc.
På samma sätt så ingår författaren, kompositören etcetera ”ett avtal” med mänskligheten om att vara med och ”tillverka kultur” (kulturen uppstår egentligen när den konsumeras) på de villkor författaren etc kommit överens med mänskligheten om lön, arbetstid etc… När ”kulturen väl är tillverkad” så är denna del avslutad.
Angående de villkor som sätts upp finns möjlighet, för dig eller volvo, att säga ifrån och låta bli att ingå avtal.
Angående de villkor som sätts upp finns möjlighet, exklusivt för författaren etc att säga ifrån och låta bli att ingå avtal – det vill säga att låta bli att publicera litterära eller musikaliska verk.
Den möjligheten finns ej när det gäller upphovsrättsligt skyddat material, i och med att privatpersoner illegalt publicerar verken.
Jo, det gör det. Gränsen går dock vid att författaren etc publicerar verken. Författaren kan som vi såg i mitt förra stycke avstå från att publicera sig.
Den som vill publicera andras verk får gå efter de tariffer säljaren satt upp som pris för att ta del av arbetet.
Varför då? Så ser ju inte ”avtalet” med mänskligheten ut. Och hur ska det genomdrivas? Vilka tariffer hade Beethoven? Hur fick Platon betalt? För att inte tala om efterlevande till dessa…
“När det gäller immateriella värden så kan man inte utan vidare förhindra att t ex en idé vidaresprids när den väl en gång offentliggjorts. Hur skulle det gå till?” Priset för det första offentliggörandet skulle bli löjligt högt, det är tanken med upphovsrätt, det blir märkligt om en ska betala priset och andra skall ta del av det utan att betala.
Nu svarade du inte på frågan! Men svaret är naturligtvis: Genom en drakonisk övervakning för efterlevnad! Genom en massivt integritetskränkande insats!
Idag betalar upphovsrättsinnehavarna priset för hela sin investering och idiotparasiter hittar på icke verklighetsförankrade ursäkter för sin vidriga egoism.
Du skriver nu upphovsrättsINNEHAVARNA och inte ”kulturskaparna”. Det är bra, för maken till vidrig egoism står inte att finna i den civiliserade världen. DÄR kan man verkligen tala om ”idiotparasiter”! Det liknar en krälande, stinkande mafia som bara blint styrs av begär efter pengar och makt, själva kulturen skiter de totalt i. De tillverkar lika gärna porrfilm som de kränger världslitteratur. Varför föreslår du inte ett förbud om att avhända sig upphovsrätten? Ge den nuvarande upphovsrättsmafian möjlighet att för korta perioder få provision på publicerade verk men upphovsRÄTTEN får de aldrig se röken av. Den stannar hos skaparen. Hur kan en UPPHOVS-rätt överhuvudtaget säljas? Tycker du alltså att UPPHOVS-MANNEN ska skiljas från sin UPPHOVS-RÄTT?
Nu menar jag att författare etc visst ska få ekonomisk fördel av sin verksamhet. Men problemet som du uppenbarligen förstår är att det är väldigt svårt att genomföra. När ersättningsreglerna ska gälla hela författarens liv (vem i övriga arbetslivet åtnjuter en sådan lyx?) och inte bara det utan även ättlingar (som inte gjort ett dugg mer än volvoarbetarens ättlingar) i upp till 70 år då är det väl ändå någonting ruttet i systemet? Och vad har ett bokförlag med saken att göra? …eller en musikmaffia? De horribla upphovsrättstiderna måste åtminstone kortas rejält. För kan de inte upprätthållas utan ett STASI-liknande övervakningssystem så ska vi inte ha dem bara av bara det skälet.
Du vet troligen liksom jag att upphovsrätten ursprungligen inte alls kom till för att skydda ”kulturskapare”. Den gör det inte huvudsakligen ens idag. Den skyddar främst de som innehar upphovsrätterna och det är en stor skillnad. Ofta är det inte alls de som har skapat de aktuella verken som får pengarna. Det får mellanhänder. Bäst hjälper vi kulturskapare att kunna få behålla lite genom att klämma åt mellanhänderna eller i den mån det går genom att avskaffa dessa. Musik kan numera distribueras utan en gigantisk distributionsapparat. Låt oss då avskaffa detta fördyrande mellanled.
Det är ingen naturlag att någon ”kulturskapare” ska få någonting alls, men låt oss gärna hjälpa ”kulturskapare” lite (Det är ju trevligt med musik och böcker). Kanske kunde vi i framtiden inrätta ett statligt kulturråd? Kanske kunde vi låta kulturpersoner få bo i K-märkta hus (t ex på Fjällgatan i Stockholm). Kanske kunde kulturpersoner och kändisar få företräde i krogköer och till talarstolar i radio och TV? Låt oss inrätta en Dramatisk Teater och en Opera! Detta tycker jag att vi kanske kunde diskutera för framtiden. Låt gärna författare ha en kort ensamrätt på några år (för att vara uppriktig jag skulle ändå aldrig läsa en bok på dator eller skriva ut enkelsidigt på min skrivare i A4-format…) Blir det för längre tid så får vi problemet med poliserna i varje trappuppgång. Det vill väl vare sig du eller jag?
Förresten ta en kulturell gigant som Alexander Solsjenitsyn. Hur fick han betalt? Hans böcker gavs delvis ut som samizdat. Han skrev inte för pengar han skrev för sin egen själ – lite annat än vad Jan Guillou eller Liza Marklund sysslar med, vad?
Hans J.
Upphovsrättsinnehavare ingår ej avtal med mänskligheten. Det där är nåt skit du hittat på, det har du inget stöd för någonstans.
Ordet upphovsrättsinnehavare innefattar alla och ”envar”, som har en del i ett skyddat verk. Du verkar åtskilja kulturskapare och upphovsrättsinnehavare, de som skapar kulturen är upphovsrättsinnehavare. Upphovsrätten finns som skydd för alla, den gäller inte bara för några få…en förutsättning är dock
att man skapar något, som faller under upphovsrätten.
Det går inte att likna vid en volvo-anställning på det sättet, då den volvoanställde har lön. Den som skapar exempelvis musik har ingen lön annat än upphovsrättsliga ersättningar. Och skriv nu för fan inte att de kan tjäna pengar på spelningar. Artister som gör spelningar får betalt för konserten och arbetet kring dessa. En låtskrivare får genom upphovsrätten sin ersättning när musiken används. Dessa är inte per automatik samma person, vilket man på PP’s hemsida vill göra gällande. Det är fördjävligt att man ska behöva utbilda de självutnämnda skaparna av ”kunskapssamhället”.
Du fortsätter i nästa stycke att särskilja kulturskapare och upphovsrättsinnehavare. Om du nu vill ändra upphovsrätten så får du fanimej läsa på. Hur fan kan du vilja ändra något som du uppenbarligen inte vet så mycket om. Ändra från vad till vad?
Blanda inte ihop brott mot upphovsrätten med integritet, de går inte per automatik hand i hand, annat än när upphovsrättsinnehavarnas(”kulturskaparnas”) integritet kränks av illegal fildelning och otillåten publicering. Brott mot sammhällets medborgare skall beivras även om många begår dem, utbildning och kunskap torde vara bästa medicin dock. PP står för motsatsen till kunskap. ”Vi bygger okunskaps- och fördomssamhället” borde det stått på affischerna.
Upphovsrätten är ingen naturlag, det är ej heller övriga punkter i FN’s deklaration om mänskliga rättigheter, de är riktlinjer för hur vi skall kunna fungera på ett rättvist sätt tillsammans. Det är inte rättvist att några skall ta del av andras arbete på ett sätt som strider mot deras vilja. Det är inte rättvist att några få skall betala för andras frosseri.
Merparten av ditt svar på mitt tidigare inlägg handlar om att du ej vet att kulturskapare är upphovsrättsinnehavare.
Mikael Popovic,
Självklart har man ett avtal med mänskligheten bara genom att finnas till. Hur kan annars krigsförbrytare lagföras? Men det var naturligtvis inte avtal i rent juridisk form jag avsåg och som du säkert också förstod. Jag menade alltså att vi alla är ”skyldiga” att uppföra oss på ett någorlunda hövligt och respektfullt sätt gentemot andra människor. Det må vara ”nåt skit som jag hittat på” men det tror jag inte. Stöd för det finner jag i all världens kärleksdiktningar, religiösa skrifter och moraliska rättesnören. Är det inte också det som våra olika lagstiftningar grundas i?
Så fort som en upphovsrätt sålts, givits som gåva eller på annat sätt bytt ”ägare” eller innehavare så har ju kulturskaparen” och rättsinnehavaren skiljts åt. De som ursprungligen ”skapat kulturen” är enligt vår lagstiftning rättighetsinnehavare (åtminstone tills de sålt eller annars avhänt sig denna ”rätt”), så långt håller jag med dig.
Vi måste här skilja på den ideella och den kommersiella upphovsrätten. Den ideella upphovsrätten kan inte avhändas.
Skaparen av ett verk är just skapare oavsett köp och annan kommers. Rätt till kommersiell vinning från ett verk är någonting annat. Denna rätt kan säljas eller handlas med som vilken aktie eller vilket skuldebrev som helst. Om jag köper en bok så är den kommersiella rätten till bokexemplaret som vilket innehavarpapper som helst.
Vill vi att kulturen ska ha sådana egenskaper?
När de stora romantiska kompositörerna på 1800-talet skapade sina monumentalverk så ”lånade” (för att inte säga ”stal” friskt) de teman och melodislingor från varandra. Picasso har sagt att en dålig konstnär ”plagierar” medan en mästare ”stjäl”. Detta lånande (eller remix) har höjt nivån på kulturen. Det har för varje iteration byggts på, ibland så att resultatet blivit helt fantastiskt mycket bättre än det som ”lånats” ifrån. Detta är mest ett problem om man inför ekonomiska vinningsmotiv i bilden och om man förnekar den ideella upphovsrätten. En kännare känner ändå släktskapet eller hur olika konstnärer inspirerats av varandra, de andra är lyckliga ändå.
Du skriver att den som skapar musik inte har någon annan lön än upphovsrättsliga ersättningar. Nähä? Men behöver den existera efter upphovsmannens död? Varför då? Och varför i 70 år eller 105 år efter dennes död? Nu varierar rättighetstiderna mellan olika typer av verk men principen? Kompositörer får väl pensionsspara som alla andra människor? De får väl fondera som vilket litet företag som helst?
Det är inte jag som skiljer på kulturskapare och upphovsrättsinnehavare. Det gör den kulturskapare som avhänder sig sin upphovsrätt till något företag. Även vid kulturskaparens död övergår upphovsrätten till någon annan. Fortfarande är inte jag inblandad.
Jag blandar inte på något sätt alls ihop upphovsrätten med integritet som du påstår att jag gör. Vad menar du med att brott mot upphovsrätt inte går hand i hand med integritet. Jag menar i ett annat sammanhang att vi inte får begå integritetsbrott på oskyldiga i strävan efter att upprätthålla upphovsrätten.
Du skriver vidare att ”det är inte rättvist att några ska ta del av andras arbete på ett sätt som strider mot deras vilja”. Här håller jag helt med dig. Men du menar inte ta del av andras arbete utan om att ta del av resultatet av andras arbete. Som du skriver liknar det ju mer att ingen ska hållas som slavarbetare och det håller väl alla med dig om.
Låt oss ta ett annat exempel: En väg som byggs ska väl kunna användas av andra än de som skapade vägen efter avslutat arbete? Att ingen ska använda vägen medan den byggs låter självklart men efteråt? Ska de som bygger vägen kunna motsätta sig brukande av den? Du vill hävda att de som byggt vägen har fått ersättning för att bygga den och därefter inte har några särskilda rättigheter till den. Likadant fungerar det för den konstnär som väljer att offentliggöra ett verk. Arbetet är då avslutat. Arbetet är offentliggjort. Vägen kan användas – Musikstycket kan avlyssnas.
Rent ekonomiskt kan vara svårt att verka som konstnär under sådana förhållanden. Företag som handlar med upphovsrätter (Vill man vara vanvördig kan vi kalla dessa ”upphovsrättsbrokers”) vill naturligtvis tillskansa sig så stora rättigheter som bara är möljigt, så vittomfattande som möjligt, så långa som möjligt. Dessa försöker att ”komma över” upphovsrätterna så billigt som möjligt från ”kulturskaparna”.
Det blir en frågan om tillgång och efterfrågan på ”kultur”. Det ligger då till och med i dessa ”upphovsrättsbrokers” intresse att inskränka tillgången till ”obetald kultur” så att värdet eller priset på de upphovsrätter man själv besitter blir så högt som möjligt.
Detta är inte alls den ursprungliga tanken med upphovsrätt! Den ursprungliga idén med upphovsrätt var att stimulera skaparna att producera mer inte alls att försäkra några ekonomiska värden. Detta incitament till fortsatt skapande är hur som helst helt obefintligt efter upphovsmannens död!
Det ligger alltså på intet sätt i samhällets eller dess medborgares intresse att värna värdet av några finansiella imperiers innehav av upphovsrätter – oavsett hur dryga och vältaliga advokater dessa än anlitar.
Slutligen, visst vet jag att kulturskapare är upphovsrättsinnehavare – åtminstone ideellt och åtminstone så länge som de inte säljer denna rätt. Kultur stavas inte pengar eller tycker du det?
Utdrag ur metrobloggen/popmusikochpolitik
Det vi tydligt ser när “Calandrella” säger att “Hänvisning till artikel 27 är alltså inte tillämpligt, eftersom dess innebörd ger stort utrymme för tolkningar.” Så tror jag att “Calandrella” menar att om man ej tar hänsyn till fakta, kunskap och tillförlitliga källor så kan man tolka FN’s deklaration om mänskliga rättigheter lite hur som egentligen. Om man vill kränka andra människors rättigheter så är det OK att tolka till sin fördel. Ett hett tips till alla “skurkstater” därute, det är fritt fram för tolkningar av mänskliga rättigheter!
Nu är det faktiskt inte så, som tur är. I FN’s deklaration finns även artikel 30:
“Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”
Oups…, men den kanske kan tolkas som att det visst är ok att tolka allt i deklarationen så att det går bra att ”utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”
Dig Hans J. återkommer jag till snart…
Hans J.
Jag delar upp mitt svar efter dina stycken, då du kommer med fler olika resonemang.
Stycke1.
Avtalet med mänskligheten finns reglerat i FN’s deklaration 27:2. Upphovsrättsinnehavaren har rätt till skydd. That’s it. Allt annat är förtryck = ofritt.
I 27:1 betyder givetvis inte “fritt” utan kostnad för mottagare, utan självklart “fritt” som i utan förtryck. Detta är inte så svårt att räkna ut om man läser hela deklarationen och inte låser sig vid ett ord med fler betydelser, men i det här fallet en tydlig betydelse. (Calandrella)
Stycke2.
Upphovsrätt säljs som regel inte. Högst ovanligt. Därför skiljs de ej åt, upphovsrättsinnehavaren och dennes verk.
Stycke 3.
Upphovsrätt säljs i regel ej. Ekonomisk rätt överlåts till viss del, publiceringsrätt, under begränsad tid till exempelvis ett företag som specialiserat sig på produktion, mångfaldigande och distribution av verken. Detta med efter överenskommelse om ersättningsnivåer etc.
Stycke 4.
Skaparen bestämmer hur verket får spridas, ja. När en privatperson, som betalat för rätten att lyssna, istället publicerar på internet så har privatpersonen kriminaliserat sig själv och kränkt upphovsrättsinnehavarna. Om du, eller någon annan, betalar 169 kr för en skiva har du inte betalat för rätten att publicera för potentiellt alla internetanvändare. Den ekonomiska och ideella rätten tillhör inte dig, eller “någon annan” än upphovsrättsinnehavaren.
Stycke 5.
Ja, vi vill att kulturen skall ha dessa egenskaper. Det blir rättvist om den som vill konsumera betalar för sin egen konsumtion. Om verket är efterfrågat får upphovsrättsinnehavarna mer i ersättning. Är det mindre efterfrågat får de en mindre ersättning. Du brister i att du tror att uppphovsrätt säljs och köps. Där börjar det gå snett.
Stycke 6.
Frågor om plagiat avgörs av tingsrätt med stöd från sakkunniga. Upphovsrätten utvecklas för att skyddas från sådana intrång. Fällande domar gällande plagiat förekommer ytterst sällan. Musiken och konsten utvecklas ändå.
Stycke 7.
Livet ut är minimum tycker jag. För min vän som dog vid 25 års ålder så känns 70 år helt ok, med tanke på hans familj. Vad är det att bråka om? Om de skall kunna pensionsspara så måste det finnas något att spara från första början.
Stycke 8.
Man säljer i regel inte upphovsrätt. Du skiljer i tidigare inlägg på dessa.
Stycke 9.
Det får vi verkligen inte. Men de två går ej per automatik hand i hand. Den enda integritetsfrågan som per automatik går hand i hand med upphovsrätten är när personer kränker den ekonomiska och ideella rätten.
Stycke 10.
Att skilja på arbete och resultat därav, blir inte det märkligt? Visst liknar det slavarbete, bra insikt av dig!
Stycke 11.
Skatter betalar för vägen. Ingångna avtal ser ut på ett sätt så alla är nöjda. De som finansierar, de som projekterar och bygger och fackföreningar, alla är nöjda. Den som ej är nöjd med de avtal som ingås genomför ej arbetet. Fackföreningar tjänar sina medlemmar, så de får det som avtalats. Med andra ord så håller inte din liknelse i jämförelse.
Stycke 12.
I regel så handlas det ej med upphovsrätt. Publiceringsrätt, ja! Upphovsrätt, nej! Ekonomisk rätt. nej! Ideell rätt, nej!
Stycke 13.
Spekulationer kring något som ej existerar. En demonisering av en värld du uppenbarligen vet väldigt lite om.
Stycke 14.
Kom gärna med en källhänvisning i den här frågan. Hör många säga det, men ingen ger en källhänvisning. Det är tydligt i FN’s dekl. om männskliga rättigheter 27:2, för vem upphovsrätten existerar. För “var och en”, dvs, alla har samma rätt om de skulle skapa något som kan klassas som ett verk.
Stycke 15.
Det är lättare att påstå att det rör sig om anonyma storbolag. Upphovsrätten gäller “var och en”. Ur något slags janteperspektiv slår ni mot ett fiktivt monster och knockar “var och en”.
Det ligger i allas intresse att värna upphovsrätten då den är liktydig med rätt till ersättning för utfört arbete.
Stycke 16.
I regel säljs inte upphovsrätt.
För att verka vilja ändra på upphovsrätt och upphovsrättsindustri så verkar du veta väldigt lite om dem.
Mikael Popovic,
Du skriver:
Jag delar upp mitt svar efter dina stycken, då du kommer med fler olika resonemang.
Förståndigt! Då gör jag likadant.
Stycke1.
Avtalet med mänskligheten finns reglerat i FN’s deklaration 27:2. Upphovsrättsinnehavaren har rätt till skydd. That’s it. Allt annat är förtryck = ofritt.
I 27:1 betyder givetvis inte “fritt” utan kostnad för mottagare, utan självklart “fritt” som i utan förtryck. Detta är inte så svårt att räkna ut om man läser hela deklarationen och inte låser sig vid ett ord med fler betydelser, men i det här fallet en tydlig betydelse. (Calandrella)
Nej, ”avtalet med mänskligheten” finns inte reglerat i FN’s deklaration. FN’s deklaration är nämligen ingen ”lagtext” – det är ”ett uttalande”. Det är ett uttryck för en önskan om en fredlig värld – en bön om förståelse från framtida regimer, ett skrik från en krigstrött värld, ingenting annat. Du citerar dessutom bara ett utdrag ur 27:2. Är det avsiktligt?
27:2 lyder på svenska: ”Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.”
Det står här till att börja med ingenting alls om upphovsrättsindustrins arvoden. Enbart att ”envar har rätt till skydd för de” … ”materiella intressen”… Eftersom du refererar till FN’s deklaration när det gäller ”avtalet med mänskligheten” så anser du alltså att icke materiellt utnyttjande som inte heller kränker de moraliska intressen som upphovsmannen har är i sin ordning? Till exempel fritt spridande av verk så länge det inte är kommersiellt… Stycket du refererar till nämner heller ingenting om någon rätt till skydd efter upphovsmannens död.
Stycke2.
Upphovsrätt säljs som regel inte. Högst ovanligt. Därför skiljs de ej åt, upphovsrättsinnehavaren och dennes verk.
Du menar troligen att den ekonomiska nyttjanderätten inte överlåts av upphovsrättsinnehavaren till någon. Men det är ju precis det som sker. Upphovsrättsinnehavaren överlåter den ekonomiska nyttjanderätten till ett företag eller dylikt mot någon form av motprestation som ett förskott eller en framtida ersättning. En hel del artister sitter sedan fast i detta förhållande.
Stycke 3.
Upphovsrätt säljs i regel ej. Ekonomisk rätt överlåts till viss del, publiceringsrätt, under begränsad tid till exempelvis ett företag som specialiserat sig på produktion, mångfaldigande och distribution av verken. Detta med efter överenskommelse om ersättningsnivåer etc.
”Överlåts”, ”Under begränsad tid”? Det finns många exempel på rättigheter som företag behåller under hela upphovsrättstiden. Särskilt gäller detta bokförlag som ofta innehar rättigheterna till en bok under decennier. Även långt efter författarens död. Nästa år, 2010, har Selma Lagerlöf varit död i 70 år. Tillåt mig att hysa förhoppningen om att hennes verk, då upphovsrätten för Bonniers då löper ut, då kommer ut i nyutgåva.
Stycke 4.
Skaparen bestämmer hur verket får spridas, ja. När en privatperson, som betalat för rätten att lyssna, istället publicerar på internet så har privatpersonen kriminaliserat sig själv och kränkt upphovsrättsinnehavarna. Om du, eller någon annan, betalar 169 kr för en skiva har du inte betalat för rätten att publicera för potentiellt alla internetanvändare. Den ekonomiska och ideella rätten tillhör inte dig, eller “någon annan” än upphovsrättsinnehavaren.
Jag skrev ”rätt till kommersiell vinning” och ingenting om rätt att bestämma ”hur verket får spridas”. När verket väl är tillgängliggjort har skaparen begränsad möjlighet att kontrollera spridningen av det. ”Industrin” försöker att införa en sådan möjlighet genom långtgående kontroll och övervakning av samhället men det är utsiktslöst att det kan lyckas.
Stycke 5.
Ja, vi vill att kulturen skall ha dessa egenskaper. Det blir rättvist om den som vill konsumera betalar för sin egen konsumtion. Om verket är efterfrågat får upphovsrättsinnehavarna mer i ersättning. Är det mindre efterfrågat får de en mindre ersättning. Du brister i att du tror att uppphovsrätt säljs och köps. Där börjar det gå snett.
Vilka ”vi” vill att kulturen ska ha sådana egenskaper? Du kanske tycker det men det kanske inte jag gör. I vilket fall som helst så handlar det inte här om någon ”konsumption” alls. Det handlar om vem som har en viss rättighet. Jag borde kanske, för att undvika missförstånd, ha skrivit ”ekonomisk nyttjanderätt till ett verk” och inte ”försäljning av upphovsrätten”. Du medger nu att ersättningen går till upphovsrättsinnehavaren och du borde kanske själv då precisera att ersättningen går till den som ”innehar den ekonomiska nyttjanderätten till ett verk”. Denne behöver inte alls vara den som skapat verket. Mycket ofta för att inte säga oftast är detta INTE samma person. Huruvida ett verk är mer eller mindre efterfrågat påverkar bara en upphovsrättsinnehavares ersättning om detta speciellt avtalats mellan denne och den som ”innehar den ekonomiska nyttjanderätten till verket”.
Stycke 7.
Livet ut är minimum tycker jag. För min vän som dog vid 25 års ålder så känns 70 år helt ok, med tanke på hans familj. Vad är det att bråka om? Om de skall kunna pensionsspara så måste det finnas något att spara från första början.
Det handlar här om att avtalen med ”skaparen av verket” och den som får ”den ekonomiska nyttjanderätten till verket” ska tillförsäkra ”skaparen av verket” en ordentlig ersättning i förstone. Du tar sedan ett fall där en skapare dör vid 25 års ålder. Så hans familj (jag antar att du tänker på en efterlevande make/maka och eventuella barn) ska försörjas i 70 år efter denna persons död? Vem annars har sådana villkor? Jag anser att de efterlevande som alla andra ska omfattas av samhällets trygghetssystem. Om ett verk har verkshöjd så kan man naturligtvis tänka sig en kommersiell ersättning några år men 70 år är väl att ta i? Spelar det förhållandet att personen är din vän, och du följaktligen har ett känslomässigt förhållande även till dennes efterlevande, någon roll? Jag tycker absolut inte att ”livet ut är minimum” låter rimligt. Får jag fråga vad du anser att maximum skulle vara?
Stycke 9.
Det får vi verkligen inte. Men de två går ej per automatik hand i hand. Den enda integritetsfrågan som per automatik går hand i hand med upphovsrätten är när personer kränker den ekonomiska och ideella rätten.
Jag förstår inte vad du menar och det var också vad jag skrev i det stycke som du refererar till. Jag anser att integritetsbrott när man letar efter personer som ideellt delar med sig till en vän av ett verk inte får ske.
Stycke 10.
Att skilja på arbete och resultat därav, blir inte det märkligt? Visst liknar det slavarbete, bra insikt av dig!
Det är inte märkligt. Att kasta resultatet av ett arbete, kanske en fantastisk symfoni eller en bra bok, bara för att skaparen av detta verk omkommit, verkar ju exempelvis väldigt dumt. Att någon med våld beslagtar ett manuskript och ”tillgängliggör” det vore också helt fel. Likväl har det, när det väl tillgängliggjorts, placerats utanför upphovsmannens kontroll, oavsett hur illa vi tycker om detta.
Stycke 11.
Skatter betalar för vägen. Ingångna avtal ser ut på ett sätt så alla är nöjda. De som finansierar, de som projekterar och bygger och fackföreningar, alla är nöjda. Den som ej är nöjd med de avtal som ingås genomför ej arbetet. Fackföreningar tjänar sina medlemmar, så de får det som avtalats. Med andra ord så håller inte din liknelse i jämförelse.
Visst håller liknelsen. Ska de som byggt en väg kunna motsätta sig brukande av den? Jag menar som du säkert förstår att ett offentliggörande av ett verk innebär att man förlorar kontrollen över det. Likväl anser jag att ekonomisk vinning av det ska kunna förbehållas under en begränsad tid – några få år.
Stycke 13.
Spekulationer kring något som ej existerar. En demonisering av en värld du uppenbarligen vet väldigt lite om.
Jag får intrycket av att du är författare eller musikkompositör och att du är upprörd över att du inte får den ersättning som du skulle vilja ha och anser att du har rätt till. Om det är så, så är det i så fall ledsamt. Det är nog så att väldigt få egentligen är nöjda med den lön de får även om de säger att de är det. De som hårdast propagerar för hårdare tag brukar annars vara just anställda eller agenter för de bolag som har ”den ekonomiska nyttjanderätten” till olika verk – inte de ursprungliga skaparna av verken. Bolagen agerar i egenintresse och vidarebefordrar oftast bara en rännil av de ersättningar som de får till den ursprungliga ”skaparen” av de aktuella verken.
Stycke 14.
Kom gärna med en källhänvisning i den här frågan. Hör många säga det, men ingen ger en källhänvisning. Det är tydligt i FN’s dekl. om männskliga rättigheter 27:2, för vem upphovsrätten existerar. För “var och en”, dvs, alla har samma rätt om de skulle skapa något som kan klassas som ett verk.
Upphovsrätten är nära förknippad med begreppet ”copyright”. Denna har en lång historia och jag har, också av eget intresse, letat lite efter källor som någorlunda enkelt berättar historien om copyright och därmed även en del om upphovsrätt. Jag hittade bland annat följande länk som tyvärr är på engelska ( Jag funderade på att översätta den till svenska. Då det är en rätt omfattande text så får det bli ett projekt på sikt). Den ger hursomhelst lite historik:
”Copyright Timeline: A History of Copyright in the United States”
Stycke 15.
Det är lättare att påstå att det rör sig om anonyma storbolag. Upphovsrätten gäller “var och en”. Ur något slags janteperspektiv slår ni mot ett fiktivt monster och knockar “var och en”.
Det ligger i allas intresse att värna upphovsrätten då den är liktydig med rätt till ersättning för utfört arbete.
Om vi ändå hade talat mer om upphovsmannens, skaparens, rättigheter… Verkligheten är ju att upphovsmännen – de verkliga skaparna – blir utnyttjade, de också, av dessa företag – i många fall multinationella koncerner. Varför tror du att Jan Guillou och Liza Marklund skapade Piratförlaget? De gjorde det naturligtvis för att själva kunna få njuta av de frukter av sitt arbete som något annat förlag annars gärna hade glufsat i sig. Men inte många kulturskapare förmår att skapa ett eget företag för att freda sig mot bolags girighet. Det kan man kanske göra då man redan är välkänd efter en karriär som journalist och löpsedelsnamn, men alla andra då? De ”anonyma storbolagen” är bland annat: Warner Bros, Bonniers, Springer, MCA Recordings, Sony Music, Universal Music, EMI, Twentieth Century Fox… Det handlar om många bolag som låser in rättigheter för att sedan mjölka dessa.
Stycke 16.
I regel säljs inte upphovsrätt.
För att verka vilja ändra på upphovsrätt och upphovsrättsindustri så verkar du veta väldigt lite om dem.
Får jag avslutningsvis bjuda på lite musik:
Får jag avslutningsvis bjuda på lite musik
Nu till någonting helt annat som det brukar heta. Nämligen en berättelse om en kille som hette Solomon Linda.
Hans J
Då du så tydligt gång på gång visar att du bygger dina resonemang på gissningar, påhitt och ren okunskap, så skall jag bjuda på lite kunskap med tillhörande källhänvisningar. Du är i så uppenbart behov av detta. Låt oss titta på musikbranschen.
Vilka är upphovsrättsinnehavarna?
Textförfattare & Kompositörer – (även textbearbetare & arrangörer) Representeras av STIM och systerorganisationer runt om i världen. Dessa ingår ibland avtal, som fria människor, med musikförlag, vilka som arvode för sina tjänster brukar ta någonstans mellan 16,66 % och 50 % av de upphovsrättsliga ersättningar, som utbetalas till textförfattare och kompositörer. Allt beroende på de avtal textförfattare & kompositörer själva väljer att ingå. Upphovsrätten, ideell och ekonomisk, stannar hos textförfattaren & kompositören, de skiljs inte åt. Att, du eller någon annan, skulle tycka att de ingått ett för dem dåligt avtal, ger inte dig eller någon annan rätt att begå brott emot dem, vilka idag kan ge böter och upp till 2 års fängelse. Denna grupp upphovsrättsinnehavare är extra känslig för brott då de bygger sin existens kring ersättningar från musikanvändandet. Musikanvändare är alla som på något sätt använder musik, kommersiellt eller icke komersiellt. De största användarna är radio, vilka betalar för att använda musik som en del av sin produkt, och givetvis musikbolag(“skivbolag”), som betalar textförfattare & kompositörer överenskommet arvode för att få använda musiken som en del av deras produkt. Upphovsrätt och texförfattare/kompositör skiljs ej heller åt här.
Artister & Musiker – (även dirigenter och kapellmästare) Representeras i Sverige av SAMI. De innehar upphovsrätten gällande sin prestation på en inspelning. Dessa ingår ibland, som fria människor, avtal med musikföretag (“skivbolag”). Dessa avtal kan variera mycket, allt ifrån timarvode för musiker, i enlighet med musikerförbundets tariffer, till så kallad artistroyalty för artister. Royalty varierar beroende på förhandlingsläge. Ingen skriver ifrån sig upphovsrätt i avtal, artister & musiker ger musikbolaget rätt att använda deras upphovsrättsligt skyddade prestation som en del av sin produkt mot avtalad ersättning. Dessa avtal ingås idag med möjlighet för artister och musiker till juridisk hjälp från fackförbund och intresseorganisationer. Avtal ingås av fria människor och upphovsrätten till prestationer skiljs inte från artisten eller musikern.
Ägare av inspelning – Representeras av IFPI. Inspelningen av ett verk är även det upphovsrättsligt skyddat. Den som finansierat inspelningen och produktionen därav är den som äger upphovsrätten till inspelningen. Vanligast har varit att musikbolag (“skivbolag”), bekostar inspelningen, men i takt med teknikutveckling så har möjligheterna för musikproduktionsbolag och tekniskt lagda artister att själva spela in musiken ökat. Musikbolagens(“skivbolagens”) roll har då mer bestått i marknadsföring och administration kring försäljning av kopior. De artister som själva står för inspelningen ingår då ett så kallat licensavtal med musikbolag(“skivbolag”) och erhåller då en högre ersättning från försäljning av kopior. Upphovsrätten till inspelningen ägs av den som bekostat densamma om inget annat avtalas. Märk väl att även här ingås avtal där parterna är överens om ersättningsnivåer. Skyddstiden för en inspelning är till skillnad från en komposition, vars skyddstid är 70 år efter upphovsrättsinnehavarens död, endast 50 år efter det att inspelningen, av ägaren, gjorts tillgänglig för allmänheten. Så den upphovsrätt där musikbolagen(“skivbolagen”) har ett intresse är 50 år efter att inspelningen gjorts tillgänglig för allmänheten. Musikbolagen (“skivbolagen”) måste däremot fortsätta att betala textförfattare & kompositörer 70 år efter deras död för användandet av musiken i sin produkt. Så när piraterna vill korta ned skyddstiden till 5 år så gör de egentligen musikbolagen(“skivbolagen”) en tjänst, vilket de inte vet då de bygger sin ideologi på okunskap, gissningar och rena påhitt.
Källor: STIM, SAMI, IFPI, “Musik som levebröd” (Wennman & Boysen), “Den svenska musikbranschen” (gutheim)
Dessa är upphovsrättsinnehavarna i musikbranschen. Din bild av de onda stora mediebolagen, som suger ut kreatörerna, är inget annat än “förlegad” 30-talsretorik. Samma skitretorik man använt sedan den 11 september 2001 för att rättfärdiga inskränkningar i frihet och privatliv runt om i världen. Skrämsel och ljug för egna underliggande syften är vad det är. Dina något färgstarka uttalanden “Det liknar en krälande, stinkande mafia som bara blint styrs av begär efter pengar och makt, själva kulturen skiter de totalt i.” , visar faktiskt bara på din okunskap. Och som du ser skiljs inte upphovsrättsinnehavarna från sitt verk, då man i regel ej säljer upphovsrätt. Mot avtalad ersättning, som fria individer, ingår man avtal om rätt att mångfaldiga, kopiera det upphovsrättsligt skyddade verket.
Att det skulle ligga utanför upphovsrättsinnehavarnas “kontroll” när man väl släppt ifrån sig ett verk, en inspelning, förutsätter att vi lever i en värld där vi skall behöva förlika oss med och kapitulera inför att världen består av människor, som till förmån för den egna konsumtionen väljer att bortse från lagar, mänskliga rättigheter och moraliska betänkligheter gällande andras rätt till bestämmande över och ersättning för arbete. Jag anser att vi, samhället, mänskligheten, aldrig kan kapitulera för brott begångna mot våra medmänniskor och kränkningar av de mänskliga rättigheter vi i Sverige ställt oss bakom. Att du tycker annorlunda förstår jag då du reducerar de mänskliga rättigheterna till: “…ett skrik från en krigstrött värld, ingenting annat.” Jag förstår att en människa som anser detta saknar förståelse för andra och deras rättigheter.
Kul att du använder Jan Guillou och Liza Marklund som referenser, vet du vad de skriver om människor med dina åsikter?
Dina spekulationer kring min person är hopplöst oviktiga i sammanhanget, detta debatterar jag av samma anledning jag debatterat inskränkningar i privatliv med hänvisning till terrorhot sedan den 12 september 2001, anledningen är rättvisa och mänskliga rättigheter. Att jag sedan arbetar med utbildning på musikområdet och har över 15 års erfarenhet av olika delar av musikbranschen, bl.a. som musiker, artist, upphovsman, musikutgivare, konsertarrangör, folkbildare, ljudtekniker, producent etc. Så besitter jag, förutom kunskaper från min utbildning, erfarenheter som gör att jag tydligt ser hur hopplöst uppåt väggarna piratrörelsens spekulationer kring musikvärlden faktiskt är. “Byggarna av kunskapssamhället” saknar, i min mening, kunskap om den upphovsrätt de vill förändra. För den som besitter kunskapen är det så tydligt och jag måste agera då jag ser hur dessa felaktiga nidbilder av upphovsrättsinnehavare sprids i samhället. Och du, Hans, upphovsrättsinnehavare är i musikbranschen: Textförfattare, Kompositörer, Textbearbetare, Arrangörer, Artister, Musiker, Dirigenter, Kapellmästare och Musikutgivare, hoppas att du lärt dig detta nu och slutar skilja på “kulturskapare” och musikbolag(“skivbolag”). Och förhoppningsvis har du nu också lärt dig att faktiskt även ett musikbolag (“skivbolag”) vara “kulturskapare”.
Mikael Povovic,
Så synd att du, när vi väl börjat diskutera fråga för fråga genom att dela upp resonemangen i stycken, inte ville fortsätta med det. Nu vill du alltså återkomma med ett ”samlat grepp”?
“Det liknar en krälande, stinkande mafia som bara blint styrs av begär efter pengar och makt, själva kulturen skiter de totalt i.”
Det var du själv som skrev: ”Idag betalar upphovsrättsinnehavarna priset för hela sin investering och idiotparasiter hittar på icke verklighetsförankrade ursäkter för sin vidriga egoism.” Kanske vill du nu ändå ha en mer civiliserad spåkanvändning? Det är i så fall bra.
Att det skulle ligga utanför upphovsrättsinnehavarnas “kontroll” när man väl släppt ifrån sig ett verk, en inspelning, förutsätter att vi lever i en värld där vi skall behöva förlika oss med och kapitulera inför att världen består av människor, som till förmån för den egna konsumtionen väljer att bortse från lagar, mänskliga rättigheter och moraliska betänkligheter gällande andras rätt till bestämmande över och ersättning för arbete. Jag anser att vi, samhället, mänskligheten, aldrig kan kapitulera för brott begångna mot våra medmänniskor och kränkningar av de mänskliga rättigheter vi i Sverige ställt oss bakom.
Jaja, och hur ska kontrollen kunna behållas? Genom tortyr? Avlyssning? Insparkade dörrar? Det är HÄR som din och min syn skiljer sig åt mest tror jag. Jag anser att den personliga integriteten för de som fildelar INTE FÅR KRÄNKAS – inte ens om det är upphovsrättsskyddade verk de fildelar. ”Brottet” står inte i proportion till ”åtgärderna” som krävs för att förhindra ”brottet” eller för att lagföra ”brottet” i efterhand. Jag har förståelse för att känslorna rusar iväg hos någon som just fått sin bil stulen. Man vill skjuta tjuven. Men detta kan aldrig rättfärdigas. I fallet ”fildelning” är det inte stöld som det ofta kallas. I fallet ”fildelning” har ”rättighetsägaren” dessutom inte förlorat någonting! Inte någonting! Då kan inte inskränkningar av integriteten rättfärdigas, ingen telefonavlyssning får ske, ingen registrering av aktiviteter i telefoner och på internet får ske. Anser du verkligen att alla IP-nummers kontakt med andra IP-nummer ska registreras bara för att några musiker (och deras agenter) bättre ska kunna ”sko sig”. Vill du verkligen lägga upp bollen för en framtida totalitär regim att sparka? Ska alla förda telefonsamtal spelas in? Det kan i en förlängning bli konsekvensen av din inställning. ”Fildelningen” kommer inte att stoppas ens med sådana metoder.
Kul att du använder Jan Guillou och Liza Marklund som referenser, vet du vad de skriver om människor med dina åsikter?
Snälla du… Det här är två extremt giriga personer! Jag har läst något av vad de skriver om ”människor med mina åsikter”. Jag blir inte direkt så imponerad så att jag blir tårögd. Jag tog upp dessa personer därför att inte de heller stod ut med de villkor som andra bolag ville att de skulle gå med på. Jag kan gissa mig till vad direktörerna på Warner anser om ”människor med mina åsikter”. Ska jag bry mig? Jag fortsätter att ha åsikten att min och din och andras integritet ska skyddas ändå!
Du skrev att du ansåg att upphovsrättsliga ersättningar skulle uppbäras ”minimum livet ut”. Jag undrade då vad du ansåg vara maximal tid för denna ersättning men du ville inte svara?
Du agerar uppenbarligen helt i egenintresse. Eftersom du då sysslar och har sysslat med musik så ska du och dina ”kollegor” ha ut maximalt av vad ni kan krama ut av de som lyssnar på musik. När dessa en dag dör (av ålderdomssvaghet eller annat) så ska deras barn ha hela sina liv tryggade av föräldrarnas verksamhet. Efter dem kanske så ska deras barnbarn i sin tur ha sina liv tryggade. Särskilt om det är en ”vän” som avlidit… Livet ut är minimum?!?!? Tar du med Bonniers i ekvationen? Sony? Disney?
Skiljer sig alltså din uppfattning om villkoren som ska gälla speciellt för upphovsmän (och deras agenter) et cetera, från den som ska gälla vilka andra girigbukar som helst?
Är du så förblindad av ”patos” för ”upphovsmän”, efterlevande och efterlevandes efterlevande (och deras agenter) så att du inte ser några gränser för de åtgärder som ska vidtas i ”upphovsrättens” intressen?
HansJ
Då du bygger dina resonemang på okunskap och ogrundade påståenden, så såg jag det som mer nödvändigt att bidra till din bildning än att bemöta tomma luftargument, som saknar förankring i någon slags verklighet. Då i huvudsak gällande den upphovsrätt du uppenbarligen önskar förändra. Om man vill förändra från något till något annat så kan det vara fördelaktigt att veta vad man vill förändra ifrån, vilket du tydligt visar att du ej vet.
Jag står fast vid ordet idiotparasiter, då jag anser piratrörelsen bestå av, på området, okunniga människor med den mest korkade och ogenomtänkta argumentation jag träffat på. Därav idiot. Att man sedan önskar sko sig på andras bekostnad utan hänsyn till andra människor eller att själv tillföra något så anser jag dem även vara parasiter. Detta försvar av ett sådant egoistiskt beteendet anser jag även vara vidrigt. Därav parasitidioters vidriga egoism.
Jag anser att brott mot upphovsrättslagen på internet bör beivras på samma sätt som andra brott begångna på internet, exempelvis barnpornografibrott, olaga hot etc. Polis och åklagarmyndighet skall spana på misstänkta, insamla bevis, utreda och åtala. Detta skall ske på ett rättssäkert sätt med privatliv och integritet i beaktande. Då privatlivets skyddande även det är en mänsklig rättighet. För de som fildelar/publicerar upphovsrättsligt skyddat material utan tillåtelse gäller samma rättigheter, som för andra brottslingar, på internet eller i den materiella världen. Begår du brott och misstänks härför så får du räkna med att samhället genom polis och åklagar kommer att försöka skydda de medborgare rättigheter du så lättvindigt kränker. Du behöver inte sätta ordet brott inom citationstecken då det är ett brott och inte något endast jag kallar ett brott. Vi pratar inte om stöld här, vi talar om brott mot upphovsrätten, liknelser vid stöld används för att folk lättare skall förstå brottet. Som sagt jag anser att samhället genom polis och åklagare skall ta itu med den utbredda brottsligheten på internet. Samhället skall även verka för bildning av allmänheten på området. Att du per automatik drar slutsatsen att jag skulle vara för en totalitär regim är lite märkligt då jag tidigare sagt att jag tar strid för mänskliga rättigheter, något som faktiskt per automatik går stick i stäv med en totalitär regim. Du drar en hel del märkliga slutsatser…
Såg bara ironin i att du använde Guillou och Marklund, förvånades över att du ens använde deras namn i en mening. Kalla dem giriga, när det är piratrörelsen, som vill beröva dem och andra människor på deras mänskliga rättigheter, för sin egen konsumtions skull.
Angående maximal tid, så är väl det inte så intressant…förstår inte vad det skulle göra för skillnad då debatten handlar om kränkningar av mänskliga rättigheter, inte om vad jag tycker skulle kunna vara en maximal tid för upphovsrättsligt skydd.
Egenintresse, intresse för mina elever, mänsklighetens intresse och kollegors intresse etc. Utan inbördes rangordning. Majoriteten av upphovsrättsinnehavarna får lite eller ingen ekonomisk ersättning för sina verk, då dessa ej uppnått någon vidare popularitet. Detta är ej en fråga om pengar, det är en fråga om mänskliga rättigheter och kränkningar därav.
Angående förlag och andra medieföretag så har de en kortare skyddstid för sin upphovsrätt. Du får läsa igenom det bildningsmaterial jag adresserat till dig.
“Skiljer sig alltså din uppfattning om villkoren som ska gälla speciellt för upphovsmän (och deras agenter) et cetera, från den som ska gälla vilka andra girigbukar som helst?”
Vad menar du här? Vilka agenter? En agent i nöjesindustrin har inget med upphovsrätt att göra. Vilka villkor? Vilka andra “girigbukar”? Andra människor som vill ha lön för sitt arbete eller? Andra aktieägare, som vill att deras investeringar skall ge avkastning? Vad menar du?
Du drar slutsatser att jag skulle vara för kränkningar av privatliv? Dumt av dig! Beivrande av brott anser jag skall skötas av samhället, tyvärr har man inte tagit på sig hela ansvaret utan lite fegt lagt ut det på ekonomiska intressen. Det kan man fråga sig om det är rättssäkert.
Integriteten för de som illegalt fildelar/publicerar upphovsrättsligt skyddat material på internet bör vara densamma som för andra brottslingar. Med andra ord så får man, om man begår brott, räkna med att en dag kanske bli utsatt för en brottsutredning, vilket, om den är rättsäker, ej är att anse som integritetskränkande.
[…] Det stämmer inte heller. Punkt. Det är helt enkelt inte så. Upphovsrätten som den är idag är inte ens en mänsklig rättighet enligt […]