Rättegången mot personerna bakom The Pirate Bay (varav en åtminstone påstådd sådan) är inne på tredje dagen. Inte heller idag lyckades jag komma iväg dit. Nåväl, igår lade kammaråklagaren ned en (ett par?) av åtalspunkterna. ”Halva fallet är vunnet”, menar en del pirater. Jag tar det säkra före det osäkra och hävdar att spektaklet ännu kan sluta precis hursomhelst.Monique Wadsted sade tydligen ”Jag kan inte se att det går att skilja exemplarframställningen från tillgängliggörandet. Varje tillgängliggörande medför exemplarframställning.”. Men The Pirate Bay har inte tillgängliggjort något verk! Inte mer än Google, åtminstone… (Det vore faktiskt väldigt roligt om Google också åtalades – multinationella Google vs. multionationella Hollywoodbolag :-)).
”Vad som avses är det förfarande att dels den ursprungliga seedern, den som först lägger upp torrenten, i samma stund som den lagras på The Pirate Bays sajt då har gjort den tillgänglig för andra. Sedan, genom att andra använder torrenten, gör också de upptagningen tillgänglig och blir leechers så länge bara delar av filen laddats ned och seeders när hela laddats ned”, sade Håkan Roswall. Jag förstår inte riktigt; han medger själv att DE SOM TILLGÄNGLIGGÖR nedladdningen är LEECHERS och SEEDERS (förlåt om jag använder de tekniska termerna något fel, men jag är åtminstone säker på att intet av orden syftar på webbplatsen ifråga) – inte The Pirate Bay. Vad har de då gjort? Haft en webbplats där sådant förfarande är möjligt? Isåfall bör även Youtube stämmas. Youtube möjliggör spridning av upphovsrättsskyddade verk utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse. För att inte tala om alla bloggwebbplatser, där det är jätteenkelt för användare att illegalt publicera upphovsrättsskyddade texter och bilder.
Nåväl, det åtminstone SVT verkat tyckt vara viktigast, var att skadeståndsyrkandena idag presenterades. Hundrasjutton miljoner. 117 000 000. Förskräckligt mycket pengar. (Om ”Hollywood” vinner rättegången mot ”TPB”, skulle Hollywood kunna skänka pengarna – om de mot förmodan får in dem – till någon välgörenhetsorganisation. Fatta vad mycket goodwill de skulle få.) Detta belopp grundas på den förlust för förload köp Hollywood beräknat. Hollywood menar att möjligheten att ladda ned gratis illegalt gjort det svårt att utveckla legala tjänster.
Ursäkta, vad? Spotifys – det kanske största exemplet på kommersiell laglig tjänst – vd har berättat att han fick inspiration av den illegala fildelningen. Citerar från en Metro-artikel: ”Men det är tack vare illegal fildelning och musikpirater som idén föddes. The Pirate Bay är den stora inspirationskällan för musiktjänsten. – Egentligen är det ju det. Absolut! De får kredd för det, säger Daniel EK, vd och delägare av Spotify.” Vidare kommentar torde vara överflödig…
Dagens Nyheter rapporterade häromdagen om att skivförsäljningen minskat under 2008, den illegala nedladdningen/fildelningen ökat och att den legala nedladdningen som kostar ökat väldigt väldigt lite. Något DN bara nämnde sådär som hastigast, var att rapporten skapats av Ifpi. Ifpi, branchorganisationen. Åh, vad jag förvånas, över att de presenterar minskade siffror för försäljningen och ökade för illegala nedladdningen. Inte. Jag drar ytterligare en paralell: kolindustrin presenterar en rapport som visar att kolanvändning inte alls bidrar till den globala uppvärmningen. Rapporten skulle sakna betydelse. Varför? Därför att den produceras av en part som är väldigt involverad i frågan. Detsamma gäller Ifpi:s rapport. Den produceras av en part som är väldigt involverad i frågan.
Hellre litar jag då på rapporterna/undersökningarna från KTH, Harvard, Holland (en statlig) samt Göteborgs universitet. Ingen av de hävdar att alla nedladdade låtar är lika med samma mängd förlorade köp – snarare tvärtom (möjligtvis är fildelningen bra för musikindustrin, till och med).
Inte för att detta har någon särskild relevans; som Rick Falkvinge (Piratpartiets partiledare) så träffsäkert uttrycker sig: ”Åklagaren och Lobbyn har helt riktat in sig på ‘vi har förlorat pengar, så därför ska de dömas’. Försvaret svarar med ‘Vi skiter om ni tycker ni har förlorat pengar, det väsentliga är om de har gjort något brottsligt’. Det är svårt att inte hålla med.”.
Nu ser jag att Ifpis webbplats har hackats. Suck… Detta ger inte bra publicitet. Dessutom är det ett riktigt brott – dataintrång. Annan nyhet: Telenor har fått ett kravbrev skickat till sig. Kravbrevet kommer från – ja, gissa – Ifpi. Ifpi kräver att Telenor slutar leverera anslutning till Pirate Bay (eller hur man ska uttrycka det), och därmed hindra folk som Nine Inch Nails, Anna Troberg och fri programvara-utvecklare från att sprida sina verk på det sätt de finner lämpligast. Vad händer om Telenor inte uppfyller kravet? De stäms. Nu börjat jag snart bli ganska trött på detta. Vet branschen inget annat sätt att lösa problem än med krav, hot, juridik, rättegång och kontrakt? Inte ens Spotify slapp undan.
Lite glädjande mitt i denna teater: Piratpartiet fick idag sin tiotusende medlem! Ja! Tjoho! Jippie! Funderar på att fira med inköp av Piratpartiet-tröja (någon sådan finns väl?).
Sam Sundberg berättar att Google, som ofta jämförs med, hamnat i rättegång i Frankrike – och dömts. Intressant. Men här finns ett par grejer att komma ihåg: för det första, om rätten har gjort fel en gång, betyder det att den kan göra fel igen? För det andra, har Frankrike inte exakt samma upphovsrättslag som Sverige. För det tredje har inte någon stekpannetillverkare ännu dömts…
Gammelmedia rapporterar frekvent: DN, DN, DN, SvD, Metro (som återigen skriver fel om Wikipedia – uppslagsord ”fås” inte i Wikipedia, utan någon läsare bestämmer sig helt enkelt för att skapa en artikel), Metro, Metro, Stockholm City, Stockholm City, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, Realtid.se, svt, svt, NyTeknik, IDG.se (säkerligen med fler).
Nymedia… ehm… Jag tror att jag skippar att lista alla blogginlägg… Om det är okej… 🙂 Nåja, konstateras kan i alla fall att webbplatserna live.piratpartiet.se samt trial.thepiratebay.org är naven i det hela, båda med Twitter-Spectrial-sökningen som bas.
The Show Must Go On.
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande upphovsrätt, politik, 1984, storebror, storebrorsamhället, illegal fildelning, IPRED, immateriell rätt, övervakning, övervakningssamhället, demokrati, ACTA, avlyssning, fildelning, upphovsrätt, copyright, samhälle, integritet, The Pirate Bay, Bodströmsamhället, TPB, rättssäkerhet, juridik, rättegång, Pirate Bay, Internet, censur, Spectrial, Piratpartiet
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Calandrellas blogg 
Hej Calandrella,
givetvis finns vackra plagg i moderiktigt piratlila!
Välkommen in i butiken.
Rick Falkvinge (PP): Jag ska fundera på det; tack för länken!
En längre artikel om Carl Lundström finns nu på Nyheter24: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/137997-pirat-mangmiljonar-och-hogerextremist
Om Wadstedt sade exakt det du skriver, så har hon fel, men jag skulle snarare hänföra det till bristande formuleringsförmåga än okunskap om lagen. Det definieras väldigt tydligt i 2 § upphovsrättslagen vad som är exemplarframställning (andra stycket) och vad som är tillgängliggörande (tredje och fjärde stycket), och det är inte samma sak.
Visserligen kan den som lyssnar på en rundradiosändning (tillgängliggörande) samtidigt spela in ljudet på band… jag menar MP3-spelare (exemplarframställning), men det är alltså två olika gärningar, i mitt exempel dessutom utförda av två olika personer.
Som du själv säger gör sig de tilltalade personerna inte skyldiga till vare sig exemplarframtställning eller tillgängliggörande, men enligt åklagaren sysslar de i stället med medhjälp till dessa gärningar (varav han nu alltså har släppt exemplarframställningen; ett klokt beslut av honom). Det kanske är det som Wadstedt menar, att man inte kan skilja medhjälpen till exemplarframställningen från medhjälpen till tillgängliggörandet, eftersom de gärningar som påstås utgöra medhjälp är desamma i båda fallen? Nåväl, den frågan är nu akademisk.
Jag har skrivit hos Opassande vad jag anser om medhjälp och förberedelse, så jag tänker inte upprepa det här. Jag håller dock med om att man gott och väl kan diskutera Googles och YouTubes ageranden i sammanhanget, även om de inte gör exakt samma sak – de gör snarare mer än vad TPB-folket gör (dvs Google kan sägas begå intrång i upphovsrätt, inte bara medhjälp till dylikt intrång). Hur som helst, mycket av det försvar som Googles advokater skulle hänvisa till kan användas beträffande TPB också. Jag vill likafullt framhålla att det är olika fall som måste bedömas var för sig.
Jag hade en diskussion med en kollega idag om ackumulerat brottsansvar. Det är inte en juridisk term i Sverige, helt enkelt därför att vår strafflagstiftning definierar brott som antingen/eller – antingen har man begått ett brott, eller så har man det inte. Man kan inte begå ”ett tusendels brott” (som ensamt inte skulle vara straffbart) tusen gånger, och på så vis komma upp i ett helt brott (som man då kan bestraffas för). Däremot kan man begå ett helt brott och kanske slippa påföljd för det första och andra gången, men tredje gången dömas till böter för att det är en upprepning.
Ett antal skyddade verk har identifierats i rättegångshandlingarna, och åtalet gäller medhjälp till intrång i upphovsrätten till vart och ett av dessa verk. Jag hävdar alltså att man åtminstone i teorin måste kunna fälla någon för medhjälp till spridning av ett verk, för att gå vidare och fälla för spridning av 100, 10.000 eller en miljon verk (och samtidigt döma till högre straff). Man kan inte peka ut en gärning som i sig är laglig, och hävda att det är olagligt att utföra denna gärning en miljon gånger, om det inte finns en uttrycklig bestämmelse om detta i lagen (såsom finns när det gäller antalet exemplar av ett verk som man får framställa för privat bruk).
Något motsvarande hinder mot att beräkna ackumulerad skada finns däremot inte inom civilrätten, där ekonomiska anspråk kan variera från några ören till åtskilliga miljarder ( i någon valuta). Det lönar sig inte att driva en rättsprocess för att vinna några ören, men det ombud som gör sig besväret att representera en miljon sådana fordringsägare kan alltså föra deras gemensamma talan gentemot en och samma person, bli tilldömd ett ersättningsbelpp av tingsrätten och sedan fördela detta belopp på sina klienter.
Nu har dock inte målsägarsidan någon större nytta av det i den här rättegången, eftersom de aktuella ersättningskraven är sådana att de förutsätter att brott har begåtts av de tilltalade. De måste alltså först fällas på någon av Roswalls åtalspunkter, och därefter kan domstolen ta ställning till i vilken mån deras brott dessutom berättigar målsägarna till något skadestånd.
Anders Andersson: Du får ursäkta, men jag förstår faktiskt inte…
Jag kanske i min tur skall be om ursäkt för att jag skriver så långt utan att förklara vad jag vill ha sagt, ungefär som Roswalls högläsning ur fakturor… 😉
Men ok, jag spann alltså vidare på ditt citat av Wadstedt och frågan om Googles eventuella ansvar för brott. Säg gärna till om du tycker att jag är oklar på någon bestämd punkt i min text, så kan jag försöka uttrycka det på annat sätt.