Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 2 – förluster på hemmaplan

Inläggsserien Demokratins slutliga seger, mitt försök till odyssé över 2000-talets första årtionde ur ett piratpolitiskt perspektiv – skildrat utifrån en fiktiv men möjlig framtid, år 2050, då världen blivit friare, mer medmänsklig och demokratisk – går nu vidare, med sin andra del (efter att ha tillbringat dagen med betydligt mer praktiskt orienterat bloggande). Här lämnar jag det stora landet i väst och rör mig över Atlantens vindlande vidder, fram till den stat vi så ofta kritiserat men söker förändra: Sverige.

Demokratins slutliga seger

Cicero håller ett tal i antikens Rom.

Alla delar utgör (i mina påhittade förutsättningar) tillsammans ett enda tal. Det är uppdelat för att passa bloggformatet. Takten är planerad till 1 inlägg per dag (även om det kanske inte kommer fungera varje dag).

• Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister
• Del 2 – förluster på hemmaplan

Del 2.

Förluster på hemmaplan.

Demonstration mot FRA. Foto: Christian Engström.

USA gick alltså åt fel håll. Men vad gjorde då Sverige? Vi måste nu först och främst ha i åtanke att Sverige var ett helt annat land än idag. Statschefen var ännu inte vald, för att ta ett talande exempel. Och Sveriges oberoende gentemot omvärlden – varje väststats oberoende gentemot omvärlden – var, vår beryktade neutralitet och alliansfrihet till trots, inte särskilt stort. I princip var Sverige självständigt. I praktiken lydde regeringar av såväl röd som blå kulör USA:s direktiv – ibland uttalat från landet i väst, oftast mer implicerat. Gjorde USA något nytt följde Sverige ofta efter.

Detta är visserligen en sanning med modifikation. Såväl vad gällde dödsstraff, synen på HBTQ-människor rättigheter och asylpolitik som inom en rad andra för vårt vidkommande – för de mänskliga rättigheternas utvecklings vidkommande – ytterst viktiga frågor hade Sverige sedan länge vandrat en helt annan väg än den västra. Men det tycktes som att Sverige, just under det tredje milleniets så fasansfyllda och samtidigt förväntansfyllda inledning, ändrade färdriktning och började härma USA allt mer. Vägarna var på väg att korsas.

Det första riktigt stora och riktigt dåliga politiska beslutet som inspirerats av USA i dess deklamerade ”krig mot terrorismen” var FRA-lagen. All elektronisk kommunikation som gick i kabel förbi Sveriges gränser – som om dessa gränser spelade någon större roll i Internets, migrationens och globaliseringens alltmer gränslösa verklighet – skulle kopieras och överföras till staten, för att Försvarets Radioanstalt skulle söka efter terrorism. Här skedde ett oacceptabelt intrång. Givetvis skulle ingen kader av myndighetsanställda byråkrater i världen kunde läsa och avlyssna alla samtal och mejl. Men oavsett hur utgallringsprocessen såg ut spelade det ingen roll – brottet mot den personliga integriteten begicks så fort kommunikationen kopierades till staten; vad som sedan hände med den var sekundärt.

Samhället reagerade. Kraftigt. En allians av aldrig, varken förr eller senare, skådat slag formerades i opposition till Alliansen, som regeringen på den tiden kallade sig. Svenska kyrkan som nyss förlorat sin statliga status, ärkefienderna MUF och Ung vänster, gammelmedia i form av Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, diverse nätgrupperingar av enskilda bloggare från hela det politiska landskapet – som visserligen inte var lika diversifierat då som det är nu, och så, naturligtvis, vi själva, Piratpartiet, ingick alla ett enastående samarbete. Målet som förenade dessa i teorin oförenliga viljor var privatlivets helgd.

Detta skulle i statstelevisionen komma att kallas en av de största sakpolitiska frågorna i modern tid vad kritikens omfattning. Men regeringen lyssnade inte. De brydde sig inte om folkets åsikter. Denna kränkning av en av de människans grundläggande rättigheter, detta brott mot såväl Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, kunde inte ens en av de största opinionerna på flera decennier i vårt land stoppa. Regeringen var obönhörlig.

”Alla tjänar på om debatten lägger sig”, sa självaste statsministern i media då FRA-lagen röstats igenom.

Och tyvärr la sig debatten. Folk glömde. När regeringen något år senare kom med förslag på förmenta ”förbättringar” av den integritetsvidriga lagstiftningen var det inte i egentlig mening tal om några väsentliga förbättringar. Det var fortfarande så att alla elektronisk kommunikation som passerade gränserna kopierades till staten. Eller ja, man satte upp en gräns: staten fick bara övervaka en ”signalbärare” åt gången. Det innebar att det var staten bara fick övervaka upp till 1,5 miljoner hushåll åt gången. Hälften av alla Internetuppkopplade hushåll vid denna tidpunkt. Inom denna gräns kopierades hursomhelst all kommunikation till staten. Däri bestod intrånget; och intrånget bestod även efter ”förbättringarna”.

Om FRA-lagens ursprungliga övervakning var att likna vid en ful gris och den optimala lagstiftningen kring FRA kunde liknas vid en vacker människa, var dessa ”förbättringar” som att måla läppstift på grisen. Den påminner visserligen obetydligt mer om en vacker människa – men det spelar liksom ingen roll så länge det fortfarande är en gris.

Att förklara allt detta med kommunikationskopiering och signalbärare visade sig dock bli ett pedagogiskt dilemma av rang. Inte minst som regeringen envist vägrade kalla övervakningen för övervakning; istället kallades den på nyspråksvis ”signalspaning i kabel”. Vi som kritiserade lagstiftningen fick börja diskutera teknikaliteter, bokstavligt talat, och språkliga definitioner. Just där – just precis där – rann oppositionen ut i sanden. När regeringen väl fått debatten att handla om svåra tekniska begrepps exakta betydelse stängde folk av. Ganska bokstavligt, om det var TV-sända diskussioner. Och den så mångomfattande kritiken minskade rejält.

Elefanten i rummet då? Hur kunde egentligen riksdagen gå med på detta? Idag känns det väl för er sjukt ungefär på samma sätt som vi på nollnolltalet kände för de tvångssteriliseringar staten utförde under 1900-talet, som enligt officiell historieskrivning slutat på 70-talet men i praktiken fortsatt in i vår dåvarande tid. Med skillnaden att övervakningen faktiskt inte fortsatt, inte sedan FRA lades ned 1 januari 2015. Hur kunde då massövervakningen ske, med officiellt stöd av Sveriges folkvalda?

Ja… Riksdagsledamöterna kom inte från odemokratiska partier. De sa sig alla stå upp för mänskliga rättigheter. Nog visste de väl vad övervakning använts till historiskt. Och säkerligen hade de koll på de internationella deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter Sverige genomgått. Nej, det var inte där skon klämde. Skon klämde vid tekniken. Internet. Mobiltelefoni. Det var saker riksdagsledamöterna visserligen oftast använde, men sällan på samma sätt som oss, dåtidens unga. De insåg helt enkelt inte att den lagstiftning de röstade ja till motsvarade mikrofoner under caféborden och uppsprättning av kuvert på postkontoren på 60- och 70-talen, då de själva var unga. Riksdagen var till stora delar oförmögen att förstå vidden av sina beslut.

Men som sagt, svårt att förstå hade också allmänheten, så snart det blev teknik och lingvistik av alltihopa. Tyvärr kom inte bara opinionen av sig – även mediernas historieskrivning anpassade sig efter regeringens lögner om påstådda integritetsförbättringar. Och vad folket anbelangade verkade de flesta sorgligt nog glömt debatten vid nästa riksdagsval 2010, då de hade chansen att avskeda de riksdagsledamöter och indirekt ministrar som drivit igenom denna i Sverige aldrig tidigare skådade massövervakning. Inte ens då uppgifter om direkta lagbrott begångna av FRA kom ut upprördes fler än de allra mest insatta kritikerna.

Brevhemligheten hade rivits upp. Källskyddet var åsidosatt. Allt kändes mycket tungt.

Skriv gärna på hos Avaaz mot FRA:s uppföljare (lite grann, fast inte lika illa). Så återkommer jag imorgon med fortsättningen på talet!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, maktmissbruk, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Tal till Piratpartiet år 2050: Demokratins slutliga seger. Del 1 – tekniker, terrorister och kontraterrorister

Sjung med nu, alla Internauter!
Med blommor och blad, vi firar denna dag,
vi tackar för din röst på ACTA:s dödsdag!

Det är över. ACTA har äntligen fallit. Äntligen. Internet jublar över hela världen. Glädjen vill aldrig ta slut. Folk firar fantastiskt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt, väldigt många gläds. De mänskliga rättigheterna, Läkare utan Gränser och själva demokratin har segrat. EU-parlamentet fullkomligen badar i blommor (skicka du med!). Men den globala rättvisan och människans grundläggande frihet har många antagonister, och de är starka. De kommer återvända. De farliga förslagen är inte borta för evigt. Kanske CETA kommer att bli det nya ACTA, kanske inte. Oavsett vilket kommer det komma auktoritära förslag igen. Vi måste kämpa igen. Vi måste mejla, ringa, blogga, twittra, facebooka, demonstrera, diskutera, informera och namninsamla (eh) på nytt. Vi måste ånyo segra.

Men inte nu. Nu gläds vi. Nu firar vi. Nu ler vi som lallande kufar från klockan 12:50 den fjärde juli, USA:s självständighetsdag tillika Europas nya självständighetsdag visavi amerikanska storföretag, och framåt för en tid. Först sedan, då feststämningen oundvikligen trappas ned, då segern över ACTA blir ett lyckligt minne snarare än ett lyckligt nu, fortsätter den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna, den där vi kanske aldrig når en slutlig seger. Jag har dock tillåtit mig att drömma. De sommardagar som gått sedan den fjärde juli, den historiska dagen – historiska i det att inte bara ett av de största hoten mot de människor som har de allra sämst, de sjuka och fattiga i tredje världen, nu undanröjts, utan även då vår kunskap om verkligheten vi lever i utökats markant tack vare CERN:s upptäckt av Higgsbosonen (och de bägge händelserna har större koppling än den tidsmässiga) – har jag tillåtit mig att drömma.

Så jag drömmer mig bort. Till en annan tid, till ett annat liv. En värld där de mänskliga rättigheterna och demokratin faktiskt segrat. En värld där fiendskapen gentemot dem upphört. En värld där visionerna kan lämna “don’t be evil” bakom sig och istället bli “be good”.

En värld som genomgått en universell, medmänsklig och frihetlig metamorfos.

Kära läsare, nu ska jag berätta om världen som den sett ut det senaste decenniet, med distansperspektiv från en fiktiv men möjlig framtid. Syftet är historiskt och visionärt. Året är 2050. Jag är 54 år, medlem i Piratpartiet sedan 13 års ålder. Talet/”keynoten/berättelsen utförs och riktar sig till Piratpartiets medlemmar i Sverige.

Bilderna utgör bakgrund samtidigt som jag talar (klicka på dem för att läsa mer om ämnet). Rubrikerna ingår inte i talet utan finns med för att förenkla läsandet. Talet, som i sin helhet går under namnet Demokratins slutliga seger, är rätt långt, varför jag delat upp det i 10-12 delar som publiceras de närmsta dagarna på denna blogg. Att det blev långt är inte så märkligt – jag har ägnat en ledig vecka åt att sammanfatta den pirata utvecklingen under ett helt årtionde. Då blir det långt.

Berättelsen kan börja.

Demokratins slutliga seger

Tillbaka till ursprunget…
Cicero, talekonstens kanske främste mästare, håller ett tal i antikens Rom.
”Cicero Denounces Catiline”, målning av Cesare Maccari.

Kära pirater, medborgare och vänner, jag ska nu berätta om världen som den såg ut i det tredje årtusendets begynnelse. En tid då piratrörelsen grydde, och då den ständiga kampen för de mänskliga rättigheterna som pågått i olika former ända sedan civilisationens allra första dagar tog sig nya former med den befriande teknikutvecklingens hjälp. En tid då kulturen och kunskapen genomgick en av världshistoriens allra mest omvälvande renässanser och spreds till större delar av mänskligheten än någonsin tidigare. En tid då de gamla strukturernas auktoritära drag och människofientliga delar försvann i och med födelsen av den inte perfekta men långt mer utvecklade, mänskliga och frihetliga värld vi lever i idag.

Del 1 – preludium.

Tekniker, terrorister och kontraterrorister.

Iscensättning på demonstration av den hemska tortyr – den terror – USA utförde.
Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0

Allt började för vår del med en ensam tekniker. Teknikern var upprörd över den drakoniska lagstiftningen som riktade sig mot spridning av kultur, detta världsvida fenomen som funnits sedan tidsåldern före själva civilisationen, då den tänkande människan var ung och inledde nyttjandet av sin nya mentala egenskap med att dela med sig av sina tankar till andra tänkare, klädda i fiktionens väv.

Teknikern tog, sin teknikerroll trogen, tekniken till sin hjälp i sin mission. Missionen var lika enkel som tudelad. Politikerna måste rulla tillbaka kulturens begränsningar till situationen som den var innan monopol och gynnade särintressen skadat denna ädla form av mellanmänsklig kommunikation, och politikerna måste rulla tillbaka frihetens begränsningar till situationen som den var innan överdriven rädsla för terrorister och allehanda andra våldsverkare skadat denna grundläggande mänskliga rättighet.

Så teknikern grundade en webbplats. piratpartiet.se. Ja, detta hände sig på den tiden när nationell, administrativ gränsdragning fortfarande ansågs fundamental nog att motivera åtskillnad i adresser på det globala nätet. Teknikern använde även verktyget IRC, då blott en tämligen obskyr kommunikationsform i den breda allmänhetens ögon. Och ur webbplatsen teknikern byggt växte något större fram. En parlamentarisk organisation, redo att delta i val. Som kuriosa kan berättas att partiet lyckades samla 1500 namn för formell registrering för att få ställa upp i val – men att myndigheten i fråga vägrade acceptera namnen, eftersom de inte samlats in AFK! [plats för skratt för den så nätburna 2050-talspubliken]

15 februari 2006 godkändes så partiet efter att nämnda fadäs korrigerats hos valmyndigheten. Piratpartiet var fött. Det första valet blev förvisso dock inte det maffiga inträde i folkets församling som det kunnat bli. 0,6 procents röster. Så få blev det. Och på grund av den spärr mot småpartier som fanns i Sverige krävdes 4 procent för att få komma in i riksdagen alls. Så Piratpartiet fick inte ens de futtiga två av 349 platser de varit berättigade till i ett proportionellt, mer demokratiskt, valsystem. Saker såg nog rätt dåliga ut på piratfronten.

Men låt oss backa bandet ett halvsekel, till 11 september 2001. Om något kan sättas som startpunkten för de kraftiga inskränkningar i mänskliga rättigheter som skedde under nollnolltalet är det detta. Ni har alla läst om det i historieböckerna. Terrorister med illvilliga, frihetsföraktande motiv mördade tusentals människor som ett hot mot den amerikanska staten. Tragedin var fullständig. Amerikas och hela världens folk lamslogs av sorg.

Den amerikanska staten reagerade illa, mycket illa. Inte bara från sorg, utan även från ilska och skräck. Istället för försoningens väg gick man vedergällningens, den vedergällning som ett decennium senare skulle leda till att presidenten gav order till sin elitstyrka att döda en obeväpnad man, något Amnesty International ifrågasatte – detsamma Amnesty som nuförtiden mest för en föga agerande men nogsamt vakande tillvaro, riktad mot alla stater runtom i världen för att försäkra oss om att ingen någonsin ska kunna bryta mot de mänskliga rättigheter de enhälligt lovat följa. Vid seklets inledning var emellertid Amnesty en livaktig och mycket viktig organisation.

Tillbaka till 2001. Det skedde trots allt betydligt värre saker i den amerikanska statens namn än mordet på en massmördare. Amerikas dåvarande president, George W. Bush, i efterhand allmänt erkänd som en av landets sämsta ledare, lyckades skickligt spela på amerikanska folkets skräck gentemot terrorn. Han var nog själv rätt rädd. Men detta är paradoxalt – skräcken för terrorn, alltså skräcken för skräcken, gjorde att skräckslagna åtgärder mot skräck vidtogs. Bara det att som stat bli rädd och anpassa sina handlingar efter terrorn innebar på sätt och vis terrorn på sätt och vis redan segrat; skräcken, terrorn, hade satt sig i samhället och påverkat dess agerande.

Men värre skulle det bli. Presidenten höll ett tal, där han yttrade sina famösa ord: ”Either you are with us, or you are with the terrorists.” Denna inte bara nyansfattiga utan fullkomligt nyanslösa världsbild passade de Förenta Staternas dåvarande ledning som hand i handske. Amerika inledde sin kamp mot terrorismen, och med det strikt svartvita yttrandet som grund kunde all kritik avfärdas som något som hjälpte terroristerna. Få protesterade. Många var förvisso genuint rädda och uppfattade nog åtgärderna som nödvändiga.

Vilka var då åtgärderna? Patriot Act och liknande projekt ökade radikalt övervakningen av människors privata kommunikation, såväl i som utanför USA. Absurda nya säkerhetsrutiner vid flygplatser kränkte passagerarna och gjorde flyget till en etter värre upplevelse än den redan var. Misstänkta människor fångades, ofta på mycket lösa grunder, och fördes till Guantanamo, ett slags fängelse där människor satt utan rättegång i åratal.

Tortyr användes, såväl genom de så kallade ”extraordinary renditions” som CIA utförde, i vilka människor utvisades till diktaturer där de torterades, men även direkt av USA själva, på fängelset Abu Ghraib i Irak – där det fortfarande är oklart hur inblandade ledning var – och även på Guantanamo. På Guantanamo är det klarlagt att tortyren var sanktionerad från allra högsta ort, från Bushregeringen själv.

En av tortyrformerna som användes var waterboarding, skendränkning, som gör att offret upplever en extremt trovärdig, obehaglig och fruktansvärd känsla av att drunkna. Den amerikanska regeringen vidhöll bestämt att skendränkning inte var tortyr, och kallade det istället för ”förstärkta förhörsmetoder”. Hela saken påminde till stora delar om 1984, en roman av den samhällskritiska författaren George Orwell som myntat begreppet nyspråk för påhittade nya begrepp som skapas för regimens syften.

Guantanamo har idag inte använts på snart 38 år, sedan president Obamas lyckade omval med påföljande nedstängning år 2012. Utvecklingen går framåt.

*

Nästa inlägg i artikelserien publiceras imorgon. Lämna gärna en kommentar om hur ni uppfattar detta försök till historieskrivning.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, piratrörelsen, tal, Piratpartiet, 2050, framtid, framtiden, historia, historieskrivning, historik, vision, visioner, nolltalet, nollnolltalet, 00-talet, decennium, Demokratins slutliga seger, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, medborgarinflytande, protest, protester, demonstration, demonstrationer, rätten till liv, medicin, läkemedel, generika, patent, Läkare utan Gränser, teknik, teknologi, informationsfrihet, censur, Internet, nyhet, nyheter, informationsfrihet, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, piratkopiering, kopiering, upphovsrättsbrott, fildelning, illegal fildelning, kulturspridning, kulturspridande, lagstiftning, kultur, ACTA, ACTA-avtalet, avtal, informationspolitik, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, lag, lagar, lagstiftning, terror, pirataktivism, EU-kommisionen, frihet från tortyr, Bush, George Bush, Bushadministrationen, parti, partier, (PP), Riksdagen, blommor, CETA, Kanada, seger, segrar, Patriot Act, Sverige, nyhet, nyheter, 1984, George Orwell, Orwell, nyspråk, blomster, blomsterregn

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Den kriminella myndigheten

Det var en gång en myndighet. Myndigheten låg i landet Sverige, ett land där tilltron till staten var mycket hög. Kanske för att staten var en av världens äldsta demokratier, i begreppets vanliga mening. Kanske för att respekten för de mänskliga rättigheterna generellt var mycket hög. Myndigheten gick under namnet Försvarets Radioanstalt, FRA. Dess uppgift var att skydda landet Sverige mot yttre hot.

Detta var inte alls en märklig uppgift för en myndighet att ha, när ett betydligt större land i öst – som inte alls var en demokrati och som hade minimal respekt för de mänskliga rättigheterna – låg i landets absoluta närhet. Att ha en aggressiv diktatur som granne gör onekligen att behovet av skydd för det egna landet är ganska stort. Och FRA lyssnade på signaler i etern, en publik kommunikationskanal som var ungefär lika öppen som en anslagstavla. Inget märkligt.

Men sedan hände något. Landet i öst gick under. Hotbilden förändrades så gott som över en natt. Vad skulle myndigheten göra? Jo, myndigheten började småningom lyssna även på kommunikation som gick i kabel. Kommunikation som var privat. Kommunikation som var medborgarnas, inte främmande makts. Kommunikation som myndigheten bröt mot lagen för att lyssna på.

Den myndighet som tidigare försvarat demokratin blev nu dess fiende.

Hur reagerade då politikerna på detta, när det framkom? Beordrade man omedelbar nedläggning av den myndighet som brutit mot lagen, kanske till och med mot grundlagen? Krävde man åtminstone en opartisk undersökning för att ta reda på vad som egentligen försiggått på myndighetens lokaler på Lovön? Inledde man, i alla fall, något slags procedur för att ställa de ansvariga inför rätta?

Nej. Istället skrev man om lagarna, så att myndigheten skulle kunna fortsätta den verksamhet de tidigare bedrivit olagligen – men nu med stöd i lag och hos politiker. (Naturligtvis sa man inte att man legaliserade myndighetens tidigare kriminella verksamhet; man sade, på nyspråk, att det var en reglering.) Att den nya lagstiftningen – FRA-lagen, som den kom att kallas – antagligen bryter mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed landets grundlag, ansågs inte särskilt viktigt. Den interna kritiken tystades med helt meningslösa ”integritetsåtgärder”; lagstiftningen innebär fortfarande i praktiken detsamma som om Postens brev skulle sprättas upp, scannas in och genomsökas efter terrorhot. Och den interna kritiken tystades även med mobbning från allra högsta ort, något Sveriges Television tog upp i Agenda:

Åren gick. Kritiken tystnade inte, men statsministerns i statstelevisionen yttrade åsikt att ”Alla tjänar på om debatten lägger sig.” blev ett slags ledord för lagstiftningen förespråkare. Och media, de fick annat att intressera sig för. Som Juholt. Och befogenheterna skulle så utökas ytterligare – något FRA-lagens förespråkare lovat aldrig någonsin skulle hända. ”Vad var det vi sa?” var något självklart för lagens kritiker att påstå. Inte för att någon brydde sig; nu var även Socialdemokraterna med på uppgörelsen. Detta svek upprörde många, men återigen: med både regeringen och Sossarna med på noterna var det svårt att få igenom protester. Och media hade, som tidigare, annat för sig.

Och nu, idag, framkommer nya uppgifter i denna soppa. FRA har, trots de vidgade befogenheter de fått, återigen brutit mot lagen, konstaterar granskningsorganet Siun. Jaha, liksom. Suck. Vad gör man åt detta? Var finns kritiken från de av lagens förespråkare som trots allt pekade på de så kallade ”integritetsförbättringar” (som redan från början inte alls var tillräckliga) som skäl för att rösta igenom FRA-lagen, nu när FRA struntat i dessa ”integritetsförbättringar”? Var finns kritiken från justitieministern, när en myndighet bryter mot lagen, särskilt i såpass känsliga frågor  som denna, som rör medborgarnas rättigheter? Var finns kritiken från den fria pressen, denna den tredje statsmakten som ska försvara rättsstatens grundläggande värden?

Ingenstans. Man är mer upptagen med Juholt. Som om enstaka faktafel vore någonting mot systematiska övergrepp på mänskliga rättigheter. Som om en riksdagsledamots eventuella oförmåga att fylla i blanketter rätt vore någonting jämfört med en myndighets uppenbara oförmåga att följa gällande lagstiftning. Som om opinionsmätningar och förtroendesiffror vore någonting jämförbart med partipiskans lag och debattystnadens mästare.

Nu får det vara ett slut på detta. Media får prioritera vad de vill – det är bara lite synd att de inte tar sitt uppdrag som demokratins försvarare på allvar – men om media inte belyser maktmissbruket och de antidemokratiska tendenserna, då får vi göra det. Vi, enskilda medborgare. Det är från oss makten ska utgå. Det är hos oss besluten ska förankras.

Försvarets Radioanstalt har alltför länge tillåtits bedriva sin kriminella verksamhet. Försvarets Radioanstalt har begått brott mot mänskliga rättigheter, med politikernas goda minne. Försvarets Radioanstalt har förlorat allt det förtroende som myndigheten någonsin haft. 

Detta är en skandal för Sverige som rättsstat, demokrati och försvarare av mänskliga rättigheter. Lägg ner Försvarets Radioanstalt!

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, nyhet, nyheter, maktmissbruk, demokrati

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Medborgarrättsoffer i antiterrorkamp måste upphöra

USA:s då nyvalda president Barack Obama lovade i januari 2009 att Guantanamo Bay, lägret där människor misstänkta (men inte dömda) för terrorbrott placerats, i vissa fall torterats och hållits frihetsberövade, skulle stängas. Detta var oerhört glädjande för medborgarrättsaktivister världen över. Bush-eran, med sitt ”är ni inte med oss är ni med terroristerna”-resonemang som misstänkliggjorde all kritik av de amerikanska metoderna för terrorbekämpning, var tydligen över, och USA skulle nu bli det politiska föregångsland gällande individens rättigheter staten i mångt och mycket var en gång i tiden.  Jubel och glädje!

Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan det avlagda löftet. Guantanamo Bay detention camp är fortfarande öppet – visserligen till synes rensat på människorättskränkninggar i form av tortyr, men i vilket fall fortfarande bedrivande människorättskränkningar i form av bestraffning av människor utan rättegång. Att människor på goda grunder misstänkta för brott en kortare tid kan hållas fängslade utan rättegång är inte märkligt, men att i flera år hållas i en sådan situation av staten är föga bättre än att bli kidnappad av brottslingar. Den enda skillnaden är att de vanliga kidnapparna saknar politiskt stöd, medan statens kidnappningspolitik förespråkas av både många politiker och mycket vanligt folk – populistiska resonemang om ”trygghet” går ofta hem.

Detta verkar i vilket fall president Obama själv uppfatta situationen som, när han meddelar att Khalid Shaykh Muhammad, en f.d. Guantanamofånge misstänkt för terrorbrott, inte lär få någon rättegång den närmsta tiden. Obama menar nämligen att det politiska motståndet (som främst ska bero på bristen på säkerhet en sådan rättegång anses kunna medföra, och på hur mycket rättegången skulle kosta)  i USA är för starkt, både vad gäller en civil rättegång och en militärdito (den senare lär ha en del rättssäkerhetsproblem i vilket fall). Ett visst motstånd inom USA mot sådan brist på rättssäkerhet finns dock; en ”letter to the editor” i Washington Post argumenterar för att Muhammad och de andra misstänkta för 9/11-attentatet bör få en vanlig rättegång.

Anledningen till varför rättegångar mot Guantanamofångar och andra misstänkta terrorister ska hållas, säkerhetsrisker och ekonomiska kostnader till trots, är mycket enkel: i en rättsstat ska alla människor ha rätt till en rättvis rättegång före straff. Obamaadministrationen, som som sagt verkade väldigt lovande i starten av sin mandatperiod, vågar dock inte stå för denna grundläggande demokratiska princip när det kommer till kritan; enbart en Guantanamofånge har fått en rättegång i USAhittills under Obama, om jag förstår en välskriven och läsvärd Washington Post-artikel som är källa till flera uppgifter i detta inlägg rätt. Obamas försvar är dels den politiska situationen (som nu blir än värre på grund av republikanernas framgångar – och Tea Party-rörelsen har mage att säga sig gilla frihet!), men även annat.

Den andra delen av försvaret är att USA:s agerande faktiskt är förenligt med krigets lagar. Det kanske det är; jag vet inte, för jag är ingen jurist. Men däremot är det ganska solklart att agerandet inte är förenligt med mänskliga rättigheter. (Nu ska jag inte bara kritisera saker och ting: lovvärt är att 67 fångar under Obama skickats till andra fängelser, förhoppningsvis utan samma hemska historia av tortyr som Guantanamo har. Och Obamas intentioner verkar uppenbarligen goda; den tyngsta kritiken bör istället riktas mot de lokalpolitiker som argumenterar mot rättegångar i områden där de bor, på grund av säkerheten, och de kongressledamöter som inte stödjer förslag om nedläggning av Guantanamo.)

Artikel 10
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller henne.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

Ovanstående stycken är artiklarna 10 och 11  i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter. De lämnar inte utrymme för tolkningar; det är en mänsklig rättighet att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats i en rättssäker rättegång. Sedan en knappast ”betraktas som oskyldig” av staten om en som Mohammed hålls inspärrad i sju år, har Khalid Shaykh Muhammads och andra Guantanamofångars mänskliga rättigheter kränkts. För vår säkerhets och trygghets skull. Jag vet inte hur det är med er, men personligen skulle jag känna mig betydligt tryggare om jag visste att världens främsta supermakt har en president som inte tolererar några kränkningar av mänskliga rättigheter.

En bieffekt av rättegångar till misstänkta Guantanamofångar är möjligheten till upprättelse för offren och deras anhöriga. Som det är nu finns helt klart möjligheten att fel människa gripits, att den verkliga mördaren (eller åtminstone mordplaneraren) fortfarande lever i frihet ute i samhället, medan en oskyldig människa hålls inspärrad i brottslingens ställe. En rättvis rättegång skulle ta bort alla sådana tvivel – visst, en friande dom skulle säkerligen uppröra flera av offren som var övertygade om den misstänktas skuld, men detta gäller för alla brott – varför skulle terrorism vara ett undantag?

Nej, nu måste det bli slut på den kollektiva säkerhets terrorism har givit upphov till i västvärlden. Jag förnekar inte att det är hemskt att terrorismen tagit tusentals liv, och att det ärr rätt att försöka stoppa framtida terrorism. Men det rör sig ändå om klart opropotionerliga metoder; det är inte rätt att riva upp våra allra mest grundläggande värderingar för ett problem vars antal dödsfall orsakade av det är i samma storleksskala som trafikorsakade dödsfall (ingen politiker skulle ju föreslå att förbjuda fordonstrafik, de hundratals liv som enligt Vägverket förloras i trafiken årligen till trots; om fordonstrafik har värde nog att ”uppväga” de förlorade liv som respekten för den innebär, borde våra mänskliga rättigheter definitivt ”uppväga” de skador respekten för dem kan innebära).

Tyvärr gäller inte detta enbart USA. Här i Sverige har vi tack och lov själva inte använt tortyr, men vi har utvisat människor som skulle gå sådan behandling till mötes. Även om (mig veterligt) ingen misstänkt hållits i förvar särskilt länge utan rättegång, finns vissa problem med respekten för rättssäkerhet: (minst) en domare har dömt i fall han var jävig i, IPRED ger upphovsrättsinnehavare mer långtgående befogenheter än Polisen att utreda brott, och häromveckan utsattes några då misstänkta människor för vedervärdig behandling av säkerhetspolisen då de felaktigt misstänktes för terrorbrott.

Den största bristen i svenska statens respekt för mänskliga och medborgerliga rättigheter ligger dock varken inom tortyrens eller rättssäkerhetens område, utan inom den personliga integritetens. Riksdag och Alliansregering har beslutat ge den länge grundlagsbrytande institutionen Försvarets Radioantalt rätt att massövervaka Sveriges befolknings elektroniska kommunikation via FRA-lagen. Som om detta upprivande av både brevhemlighet, källskydd och tystnadsplikt inte var nog, har nu Alliansregimen (med stöd av Socialdemokraterna) föreslagit införande av datalagringsdirektivet i Sverige, vilket innebär att information av typen om vem som med hjälp av elektronisk teknik pratat med vem vid vilken tidpunkt och på vilken plats ska lagras i ett halvår för staten.

Det är lätt att haka upp sig på tekniska detaljer när det gäller elektronisk övervakning, tänka att ”vadå, jag använder ju inte den tekniken” och att folk som vill ha privatliv helt enkelt får göra likadant, men det tar bort fokus från det verkliga problemet. För övervakningen handlar inte om teknik. Det handlar om mellanmänskliga relationer, och värdet av att i fred från övervakning få utveckla sådana. Detta är lätt att inse genom att jämföra dagens situation med gårdagens – tänk om 70-talets ungdomar avlyssnats via mikrofoner under caféborden? Tänk om en del av 1900-talets människors pappersbrev ångats upp, registrerats och gåtts igenom? Tänk om televerket godtyckligt spelat in och sökt igenom mängder av telefonsamtal? Och då är vi ändå betydligt säkrare idag än under slutet av 1900-talet.

Det är dags att stänga igen Guantanamo Bay, Försvarets Radioanstalt, NSA:s avlyssningsapparatur och all annan verksamhet som i skyddet av mänskliga rättigheters namn kränker mänskliga rättigheter, och lägga pengarna vi sparar på sådant som faktiskt räddar liv. Det inrättas ett mer bestående skydd för demokratiska principer genom en uppdaterad författning  skyddad av författningsdomstol. Datalagringsdirektivet kastas i papperskorgen, och detsamma gäller Sveriges EU-medlemskap om EU inte accepterar att vi vägrar kränka våra egna medborgare. För det är just vad en regering som gör anspråk på liberalism och demokratisk legitimitet bör se som sin främsta uppgift: att inte kränka sina egna medborgare. Resten är sekundärt.

I Sverige idag finns det bara ett stort parti som anser detta. Det är varken  Sossarna eller Alliansen, som alla vill inskränka medborgarrätten, och inte hellerMiljöpartiet och Vänsterpartiet, som samarbetar aktivt formellt med S partiets medborgarrättsåsikter till trots. Sverigedemokraterna är rasister och hatar således medborgarrätt. Feministiskt Initiativ prioriterar feminismen. Det enda parti som prioriterar medborgarrätten är Piratpartiet.

Foto: lewishamdreamer, cc-by-nc 2.0, http://creativecommons.org/licenses/by-nc/2.0/deed.en

Foto från flickr, av lewishamdreamer, och licensierad under cc-by-nc 2.0. Bilden visar en protest mot Guantanamo, och jag har ändrat bilden något (eftersom identiteten på personerna på bilden är helt irrelevant i sammanhanget). Förhoppningsvis kan denna pose bara ses på demonstrationer idag; förhoppningsvis utsätts varken Guantanamofångar eller andra för att tvingas på sig sådana här dräkter.

Datalagring i media
DN: S: Lagringstiden i kortaste laget
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
DN: Så dyr blir datalagringen
SvD: E-posttrafik ska lagras i ett halvår
SvD: En medborgarrättslig katastrof
SvD: Det har varit en strid inom regeringen
SvD: Läsarna kritiska till datalagring
SvD Brännpunkt: Dyrt för mindre företag att lagra data
SVT Rapport: Lagringsförslag går längre än EU-direktiv
SVT Rapport: Regeringen tävlar i medborgarförakt
SVT Debatt: Falkvinge: EU är på väg att bli det nya Sovjet
SR Ekot: Data- och telefontrafik ska sparas i ett halvår
TV4: Piratpartiet kritiskt mot förslaget
Aftonbladet: Regeringen vill lagra trafikuppgifter
Expressen: Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader
Expressen: Falkvinge: Regeringen sätter spårsändare på oss
Expressen: Varning för Ask
GP: Ask går ett steg längre än EU
Sydsvenskan: Din e-post ska lagras i ett halvår
IDG.se: Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet
Nyheter24: E-post ska lagras i sex månader
Nyheter24: Det är skandal
Politikerbloggen: Nödvändigt och effektivt redskap
Politikerbloggen: Riv upp datalagringsdirektivet
Second Opinion: Datalagringsdirektivet kräver övervakningsskatt
UNT: Nyspråk om integriteten

Hax, Jens Holm, Farmor Gun, Piratpartiet, Motpol, Germund, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H, Ung Vänster, Berliners blogg, Rejdnells blandning, Henrik Brändén, Stockholm enligt Ankersjö, Enligt min humla, Rick Falkvinge, opassande, Enligt min Humla, Scaber Nestor, Lars-Ericks blogg

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, datalagring, datalagringsdirektivet, EU, Europeiska Unionen, registrering, USA, Guantanamo, Guantanamo Bay, Guantanamo Bay detention camp, Barack Obama, Obama, rättssäkerhet, tortyr, IPRED, utvisning, utvisningar, Khalid Shaykh Muhammad, 9/11, nine-eleven, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Obamaadministrationen, Aliiansen, Alliansregeringen, Socialdemokraterna, rätten till liv, rättegång, rättegångar, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Rädda tusentals liv genom att lägga ned FRA och inte datalagra

Före valet ville få etablerade politiker (utom V och MP) lyfta medborgarrätten som en valfråga, eftersom de inte ville att Piratpartiet skulle upprepa sitt resultat från EU-parlamentsvalet 2009. Inom Piratpartiet – och för all del inom V och MP också – försökte vi  verkligen trycka på om dessa frågor, och påpekade att datalagringsdirektivet låg färdigskrivet hos regeringen, vars främsta anledning till att vänta med det var att de inte ville ha privatlivsdebatt mitt i valrörelsen. Nå, de etablerade övervakningsivrarna lyckades, och valet blev ett misslyckande för de medborgerliga rättigheterna, i och med att regimen som drivit igenom upprivande av brevhemligheten och införande massövervakning via FRA och kullkastande av principen att polisen (inte företag) ska lösa brott via IPRED i praktiken omvaldes av svenska folket.

Det är lätt att säga ”vad var det vi sa?”. Igår kom nämligen Datlagringsdirektivet som ett registrerat brev på posten. Det innebär kort sagt att uppgifter om vem som elektroniskt pratade med vem vid vilken tidpunkt på vilken plats ska registreras åt staten. Som synes i länkväggen nedan (kopierad från Oscar Swartz) har väldigt mycket  skrivits om detta, både i gammel- respektive nymedia. Det finns ett par guldkorn jag vill att alla ska läsa: Rick Falkvinges debattinlägg på SVT Debatt, som ovanligt skickligt känslomässigt drar jämförelse med den historiska situationen i Öst- och Västtyskland. Det nya stjärnskottet på pirathimlen Henrik Brändéns inlägg som är ett fulländat prov på klassisk politisk retorik- och skrivförmåga, med sin pedagogiska förklaring av vad detta inneburit för den äldre generationen om deras uttrycksmedel registrerats istället. Uppdatering: Enligt min Humlas how-to-guide för att bygga en polisstat är kanske det mest läsvärda nyligen publicerade i Sveriges politiska diskussion. Läs!

Vad det kostar, ja, det verkar synnerligen oklart. Som det ser ut nu föreslås det att operatörerna själva ska betala för lagringen de tvingas utföra, men att polisen ska behöva betala en avgift varje gång de begär ut uppgifter. Detta innebär att lagringen antingen kommer kosta mycket mer än vad operatörerna får in från polisen (vilket leder till dyrare produkter för kunderna), eller att polisen betalar så pass mycket att operatörernas kostnad vägs upp (och polisens pengar är ju skattebetalarnas pengar, vilket isåfall innebär att något slags övervakningsskatt måste införas). En kombination är naturligtvis möjlig: bara något dyrare priser än idag, och bara något högre skatt. Hursomhelst kommer medborgare på ett eller annat sätt själva få betala för övervakningen av sig själva.

Intressant nog betalar medborgarna redan för övervakning. FRA fick i år (om jag förstått Regeringskansliets dokument korrekt) 694 961 000 kronor av skattebetalarna. Nästa år ska beloppet öka till 723 343 000 kronor. Det är inte litet pengar det. Vad är syftet med FRA? Tja, FRA ska ju upptäcka terrorism och liknande, och själva poängen med att upptäcka hot är att rädda liv (eller, som en klassisk liberal skulle säga, upprätthålla den mänskliga rättigheten till liv). Att rädda liv är ett lovvärt syfte, det ifrågasätter jag inte. Däremot ifrågasätter jag effektiviteten av att rädda liv medelst övervakning. För det första kan en konstatera att ytterst få personer dött av terrorism i Sverige de senaste åren, om några.

För det andra kan vi konstatera att det visserligen är möjligt  att rädda liv via övervakning, men att det är ganska svårt (så länge övervakningen används mot brottslighet). Problemet är att det är tämligen enkelt att kringgå de flesta övervakningssystem; kryptering kan skydde en både från FRA-lagen och datalagring. Och om några glada datornördar kan kryptera tillräckligt bra för att FRA inte ska kunna övervaka dem (vilket datornördarna kan), kan definitivt brottslingar det också, och det till en tämligen låg kostnad. Således räddar övervakningen knappast särskilt mycket liv; någon exakt statistik går nog tyvärr inte att få tag på, eftersom övervakning ofta är omgärdad av mycket sekretess.

För det tredje är det så, att även om några liv räddas av FRA och datalagring, lär livräddandet vara mycket ineffektivt. Låt säga att FRA och datalagring gemensamt kan rädda 100 liv om året (det är nog en ganska hög siffra, givet det faktum att siffran 0,06 procent högre uppklarandedrag kastas runt i debatten om övervakning, och Sverige är väldigt odrabbat av terrorism och sådant). Då kommer de 700 miljonerna (ungefär genomsnittet av vad FRA fick i år och planeras få nästa år) rädda 100 liv. Det innebär att varje liv kostar 7 miljoner att rädda. Visst kan en invända att liv är ovärderliga, men det finns extremt mycket billigare sätt att rädda liv på.

Detta mycket billigare sätt är, helt enkelt, välgörenhet. Filosofen Peter SInger, som skrivit boken Det liv du kan rädda som handlar om just välgörenhet, uppskattar i sina beräkningar den mest effektiva välgörenheten till att kosta cirka 200-3500 dollar (och den högre summan inberäknar vissa icke-livräddande insatser) per räddat liv. Låt säga siffran 1000 dollar per räddat liv för välgörenhet om svenska staten väljer den mest effektiva sorten (och att räkna på vad som är effektivast har vi horder av byråkrater  som kan göra). Isåfall kostar varje räddat liv genom välgörenhet cirka 8000 kronor (en dollar är som bekant cirka 8 kr). Med litet räknande kommer en fram till att FRA:s årsbudget skulle kunna rädda mer än 80 000 liv om den istället gick till välgörenhet.

80 000 liv! Vilket i praktiken möjligt terrorattentat kan någonsin döda så många? (Och nu har jag inte ens tagit med datalagringskostnaderna i beräkningen.) Okej, FRA sysslar med annat än att förhindra terrorism, men eftersom FRA har brutit mot grundlagen, sysslat med massiv datalagring innan ens datalagringsdirektivet fanns och tack vare att denna information kommer från trovärdiga källor (FRA:s f.d. överdirektör respektive SvT Rapport) förverkat allt förtroende borde kvasimyndigheten stängas ned för gott. Eventuellt nödvändiga delar av verksamheten (det finns säkert sådana) kan flyttas till andra, mer pålitliga institutioner.

Låt säga att kostnaderna för dem icke-kontroversiella delarna av FRA:s verksamhet uppgår till hälften av FRA:s årsbudget. Då kan vi fortfarande rädda 40 000 liv på att stänga FRA (på ett ungefär; siffrorna är inte exakta, och beror på hur stor del av FRA:s verksamhet som bör vara kvar, och den exakta kostnaden för att rädda ett liv, men även exempelvis ”bara” 1000 liv om året – om mer än 90 procent av FRA:s verksamhet flyttas till någon annan institution istället för att bara skrotas – är mer än det magra antal liv som lär räddas idag). För att inte tala om hur rätten till privatliv skyddat från godtyckligt ingripande då inte längre skulle kränkas i massiv omfattning av staten.

Ack, om Alliansen skulle ta sitt förnuft till fånga! Ack, om de skulle prioritera verkligt livräddande verksamhet framför medborgarrättskränkande sådan! Nu gör de tyvärr inte det. (Och de har mage att skylla på EU… om EU kräver av Sverige att kränka sina medborgares rättigheter, vilket de gör, bör vi lämna projektet, eller åtminstone vägra kränka medborgarnas rättigheter och förändra direktivet.) Så i brist på klokhet hos den nuvarande regeringen återstår bara att göra följande:

1. Stöd kampen för medborgarrätt. Ring, skicka brev till eller mejla dina riksdagsledamöter (riksdagen kan stoppa denna galenskap). Gå i protest ur ditt parti om det är något av Alliansen eller S, alternativt sök påverka partiet inifrån. Gå med i något medborgarrättsvänligt parti om du idag inte är partimedlem, primärt Piratpartiet, men MP och V är inte så dåliga heller. Framförallt: låt Alliansen och Socialdemokraterna (de vill ha utökad datalagring, och sossen Bodström var aktiv i genomdrivandet av direktivet på EU-nivå) komma ihåg detta frihetssvek (och de frihetssvek de gjorde sig skyldiga till förra mandatperioden) när du går och röstar om fyra år (förutsatt att du har rösträtt). Men om verkligen vill stödja Alliansen, rösta på någon av deras medborgarrättsvänliga politiker.

2. Donera själv till välgörenhet. Eftersom du lär ha Internetuppkoppling och bo i i-landet Sverige när du läser detta, lär du också ha åtminstone ett par hundralappar varje månad du kan göra litet vad du vill med (som varken går till mat eller hyra, dvs). Skänk dem till välgörenhet. Rädda en medmänniskas liv.

DN: S: Lagringstiden i kortaste laget
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver
SvD: E-posttrafik ska lagras i ett halvår
SvD: En medborgarrättslig katastrof
SvD: Det har varit en strid inom regeringen
SvD: Läsarna kritiska till datalagring
SvD Brännpunkt: Dyrt för mindre företag att lagra data
SVT Rapport: Lagringsförslag går längre än EU-direktiv
SVT Rapport: Regeringen tävlar i medborgarförakt
SVT Debatt: Falkvinge: EU är på väg att bli det nya Sovjet
SR Ekot: Data- och telefontrafik ska sparas i ett halvår
TV4: Piratpartiet kritiskt mot förslaget
Aftonbladet: Regeringen vill lagra trafikuppgifter
Expressen: Ny lag: Dina surfvanor sparas i sex månader
Expressen: Falkvinge: Regeringen sätter spårsändare på oss
Expressen: Varning för Ask
GP: Ask går ett steg längre än EU
Sydsvenskan: Din e-post ska lagras i ett halvår
IDG.se: Regeringsbeslut om datalagringsdirektivet
Nyheter24: E-post ska lagras i sex månader
Nyheter24: Det är skandal
Politikerbloggen: Nödvändigt och effektivt redskap
Politikerbloggen: Riv upp datalagringsdirektivet
Second Opinion: Datalagringsdirektivet kräver övervakningsskatt
UNT: Nyspråk om integriteten

Hax, Jens Holm, Farmor Gun, Piratpartiet, Motpol, Germund, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H, Ung Vänster, Berliners blogg, Rejdnells blandning, Henrik Brändén, Stockholm enligt Ankersjö, Enligt min humla, Rick Falkvinge, opassande, Enligt min Humla

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, övervakning, Försvarets Radioanstalt, FRA-lagen, övervakning, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhet, trygghet, rättsövergrepp, datalagring, datalagringsdirektivet, EU, Europeiska Unionen, registrering, välgörenhet, Det liv du kan rädda, Peter Singer, nyhet, nyheter

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Rösta på Piratpartiet för medborgerliga rättigheter!

Imorgon är den stora dagen, den som vi alla väntat på, äntligen här. Sveriges befolkning över 18 år får möjlighet att påverka hur Sverige ska se ut de närmsta fyra åren. De två blocken gör en stor sak av skillnader sinsemellan – som naturligtvis existerar, men inte är av så avgörande betydelse som en kan få intrycket av (båda statsministerkandidaterna är överens om skattefinansierad hög välfärd). Men trots detta pratar de flesta etablerade politikerna och media på om äldreomsorg, skolan och vården som om skillnaderna i frågorna var avgrundsdjupa och påverkade hela samhället stort. De frågor de inte pratar på om är de frågor de har dålig förståelse för, där de är än mer överens.

De medborgerliga rättigheterna. Frågorna som fick Piratpartiet in i EU-parlamentet förra året med god marginal, som fick statsvetare att tala om en ny ”klassisk medborgarrörelse”, som för två år sedan fick hela Sveriges politiska debatt att skakas om av FRA-lagen. Vad hände? Inget särskilt har hänt. FRA-lagen är fortfarande implementerad, med den massövervakning det innebär (som att ge Posten i uppdrag att sprätta upp och scanna alla brev de handhar). IPRED är fortfarande i kraft, med den rättsosäkra ordning det infört (som ger skivbolagen i vissa fall mer befogenheter än polisen). The Pirate Bay är fortfarande fällda av en väldigt rättssäkert tveksam domare (målet ska tas upp i hovrätten om någon vecka – efter valet, passande nog).

Alliansen har visat sig fullkomligt odugliga i dessa frågor; det var dem som införde FRA-lagen och Ipred, och de är överens om att införa Datalagringsdirektivet vid valseger. Vidare vill de behålla Beatrice Ask som justitieminister, den svenska justitieminister de senaste decennierna som antagligen haft sämst koll på grundläggande rättsprinciper (det som en justitieministers huvudarbete egentligen borde vara), och mobbaren (eller åtminstone mobbarlika) Fredrik Reinfeldt som statsminister.

Men inte heller de rödgröna är att lita på i medborgarrättsfrågor. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är bra, det förnekar jag inte; problemet är att de inte kommer fälla Socialdemokraterna. Och Socialdemokraterna är inte bra. Den viktigaste anledningen är deras förslag till justitieminister: Tomas Bodström. Bodström är enligt min uppfattning visserligen bättre än Ask, men han är  inte bra för det: enligt egen utsago var han själv avgörande i genomdrivandet av Datalagringsdirektivet i EU, som S nu vill införa i Sverige. Datalagringsdirektivet innebär att data om vem du ringer när från vilken plats ska lagras, liksom liknande metadata om SMS och e-mail. V och MP säger sig vara emot, men de har velat i frågan.

Vidare vill de rödgröna inte ta någon tydligt ställning i FRA-frågan. I sin gemensamma valplattform skriver de att FRA-lagen ska rivas upp och frågan utredas för att en ny lagstiftning senare ska införas, men inte med ett ord säger de hur lagstiftningen ska se ut. På sin webbplats resonerar Socialdemokraterna som om det vore möjligt att ha integritetssäker ”signalspaning i kabel” – det är omöjligt, då signalspaning i kabel per definition innebär att all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser kopieras och skickas till staten för analys. Vad som sedan händer med informationen är  sekundärt; hur mycket FRA än filtrerar, är det denna först kopiering av våra privata e-mail, telfonsamtal och sms som är den stora privatlivskränkningen.

Det är absolut inte okej att staten övervakar mängder av oskyldigas privata kommunikation. Övervakning är enbart okej då brottsmisstanke i varje enskilt fall finns; annars är den godtycklig, och kränker därmed den mänskliga rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande. Bara ett större svenskt parti tar idag denna mänskliga rättighet på sådant allvar att den – tillsammans med övriga medborgerliga rättigheter – prioriteras över alla andra frågor inom politiken.

Rösta på Piratpartiet. Rösta för medborgarrätt. (Och nej, det är inte att kasta bort rösten. Hittar du ingen piratvalsedel? Ta en blank och skriv Piratpartiet på.)

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet, privatliv, integritet, personlig integritet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, Datalagringsdirektivet, datalagring, IPRED, RRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, brevhemlighet, brevhemligheten, övervakning, rättsäkerhet, Internet, nyhet, nyheter, Karl Sigfrid

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Piratpartiet bättre än MP pga medborgarrätten

Det var idag Maria Wetterstands (MP) tur att utfrågas i partiledarutfrågningarna inför valet i Sveriges Television. För första gången i år såg jag så gott som hela utfrågningen; Miljöpartiet är nämligen det parti jag gillar mest av riksdagspartierna. Wetterstrand klarade utfrågningen väl ur ett PR-perspektiv (ur det perspektivet är hon galant, såpass galant att inte ens den påhittiga Dorsin, som en medtittare och andra påpekade, lyckades häckla Wetterstrand, utan istället fick ägna sången åt hennes kompanjon Peter Eriksson…) enligt min bedömning (som inte delas av alla) , och till största delen höll jag även med henne åsiktsmässigt:

Bensinskatt är bra eftersom klimatet är en av vår tids viktigaste frågor (västvärldens biltillgång är en icke-fråga för de miljontals fattiga i u-länder som riskerar förlora liv, lem och egendom som följd av klimatförändringarna); enda problemet där är att 49 öre är väldigt mesigt och klart i underkant. Vad gäller kärnkraft är det naturligtvis storhetsvansinnigt av människan att ta oss rätten att skapa avfall som i 100 000 år kommer vara farligt; största problemet är att det är farligt så oerhört mycket längre än all annan förödelse vi ställer till med på Jorden. Och skatten på förmögna ville Wetterstrand vara välriktad, och inte undanta de allra rikaste, som (S) enligt utfrågarna föreslagit (har de? det verkar mycket besynnerligt).

Vargjakt är förkastligt, likt allt annat åsamkande av smärta hos kännande varelser, såsom ätande av kött från djur. Men när det gäller köttätande står Miljöpartiet inte alls lika mycket på djurens sida. Eller ja, de är åtminstone inte särskilt inkonsekventa; de hävdar inte att vargjakt är dåligt på grund av lidandet det skapar, utan på grund av inskränkningen av vargstammen; att Sverige har många vargar anses ha ett egenvärde. Nåväl, vad gäller köttätande vill Wetterstrand inte ens införa köttskatt (trots MP-kongressbeslut om att införa ”ekonomiska styrmedel” för att minska köttätande; internkritiska miljöpartister, var finns ni?).

Men trots alla dessa, i jämförelse med de andra riksdagspartierna, bra förslagen, är Miljöpartiet inte det parti jag kampanjar för. Jag arbetar för Piratpartiet istället, och frågan varför jag valt PP före MP återaktualiserades häromdagen när jag såg en av MP:s fantastiska ”Modernisera Sverige”-affischer häromdagen. Affischen menade på att MP vill stoppa statens godtyckliga övervakning av medborgarna, och riva upp både FRA- och IPRED-lagen. Detta värmer naturligtvis en medborgarrättsaktivists hjärta, men det finns två problem. Det ena stavas Socialdemokraterna.  Det andra stavas Datalagringsdirektivet.

Socialdemokraterna har varit väldigt vaga om sina åsikter om FRA-lagen; ibland har de sagt att en inte kan ha det ”helt oreglerat”, men vad S totalt misslyckas med att inse, är att om något är ”oreglerat” för FRA är det otillåtet. FRA behöver aktivt lagskydd för sin verksamhet; de får inte, exempelvis, ägna sig åt massavlyssning om inte de folkvalda stiftat lagar som tillåter det (som riksdagen med borgerlig majoritet tyvärr gjort). På sin webbplats skriver S:

[…] Den borgerliga regeringen har gett Försvarets radioanstalt långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav för rättssäkerheten och skyddet för den enskildes integritet. Regeringen har godkänt en lag som uppenbarligen har stora brister eftersom man petat in nästan fyrtio förändringar i den. […]

Notera formuleringen: det har tillåtits ”signalspaning i kabel utan att uppnå tillräckliga krav för rättssäkerheten och skyddet för den enskildes integritet”. Formuleringen gör gällande att det varit möjligt att tillåta signalspaning i kabel med tillräckliga krav för rättssäkerheten och integritetsskydd. Problemet är att det inte går. Signalspaning i kabel innebär att alla trafik som passerar Sveriges gränser i kabel (vilket den mesta elektroniska kommunikationen gör) kopieras över till staten, som sedan analyserar och skiljer ut den trafik den är intresserad av. Innan denna utrensning sker har ju dock staten tillgång till all trafik som passerar landets gränser; bortgallringen av det onödvändiga sker först efter att staten fått tillgång till alltihop! Och det är just denna initiala tillgång som är massavlyssning; det är denna som innebär ett brott mot artikel 12 i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, som lyder:

Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Och en röst på MP innebär en röst på S, eftersom partierna gått ihop tillsammans med V och bildat de rödgröna. Och ingen kan veta förrän efter valet hur mycket Socialdemokraterna kommer bry sig om MP:s och V:s vettiga åsikter om FRA när det väl är dags att skriva nya FRA-lagen. Nej, Försvarets Radioanstalt har förbrukat allt förtroendekapital, genom att bryta mot lagen genom att bedriva massavlyssning redan innan massavlyssningen legaliserades. Således måste FRA rivas upp och läggas ned. En trevlig bieffekt är de hundratals miljoner kronor som isåfall frigörs till betydligt bättre saker än att staten spionerar på sin egen befolkning. Varför inte skola, sjukvård och äldreomsorg?

Den andra anledningen är alltså Datalagringsdirektivet. Datalagringsdirektvet innebär att information om allas sms, telefonsamtal, e-mail och surfande ska registreras och sparas, för att staten om den så vill ska få tillgång till uppgifterna. Miljöpartiet (och Vänsterpartiet) säger sig vara emot att införa direktivet i Sverige, men de rödgröna som helhet velar; Socialdemokraterna är tvärsäkra på att ja, vi måste införa Datalagringsdirektivet (enligt logiken ”om EU blir sura på oss för att vi vägrar kränka medborgerliga rättigheter är lösningen inte att lämna EU eller ignorera dem, utan att faktiskt börja kränka medborgerliga rättigheter), och gillar det till och med (Bodström, som själv drev igenom direktivet i EU, sade i mars dessutom att ”I det här fallet är vi dock skyldiga att införa det här, och vi kommer att införa det i Sverige.”).

Anledningarna att inte införa Datalagringsdirektivet är många: det bryter mot Europakonventionens skydd för den mänskliga rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande, det leder till att en del drar sig från att ringa förtroliga samtal eftersom de inte vill att sådant ska registreras, det bidrar till det sluttande planet som riskerar leda till en total övervakningsstat, det kan skapa läckor av informationen som samlas in och dessutom är det på tiden att något av EU:s medlemsländer faktiskt säger ifrån och vägrar införa lagstiftning som kränker deras egna medborgares grundläggande rättigheter.

Allt detta förstår Piratpartiet. En del av detta förstår MP och V, men de bryr sig kanske mer om att inte stöta sig med EU och S. Föga av detta förstår Socialdemokraterna, och knappast något av detta förstår Alliansen; enda anledningen till att dem inte infört datalagringen än, är att de inte vill ha en upprepning av FRA-debatten, en upprepning som skulle kunna få in Piratpartiet i riksdagen. Naturligtvis gör detta att de flesta etablerade partier och politiker undviker att ta upp piratfrågor. Miljöpartiet skall ha cred för att de trots detta lyfter medborgarrättsfrågan på sina valaffischer, men problemet är att politiken de går till val på kanske inte är politiken de kommer rösta efter i riksdagen, då möjligheten att sitta i regering med S kommer vara högprioriterad.

Rösta på Piratpartiet. Rösta för medborgerliga och mänskliga rättigheter. (Men du, om en eller ett par mandatperioder, när Piratpartiet väl fixat de frågorna – S blir säkert mycket mer samarbetsvilliga om rödgrönt maktskrifte hänger på godhet i medborgarrättsfrågorna – rösta på Miljöpartiet i nästa val, för en hållbar grön politik för Sveriges och världens framtid.)

Foto: urtica, CC-BY-NC-SA 2.0, flickr
Lilagrön regering 2010. Ack, denna vackra med orealistsika utopi…

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Internet, teknik, datalagring, Datalagringsdirektivet, medborgarrätt, medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter, Europakonventionen, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, EU, Europeiska Unionen, vargjakt, köttskatt, bensinskatt, miljö, miljön, klimat, klimatet, Socialdemokraterna, S, FRA, FRA-lagen, Försvarets Radioanstalt, privatliv, integritet, personlig integritet, övervakning, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, Miljöpartiet, MP, Maria Wetterstrand, rödgröna, Peter Eriksson, partiledarutfrågning, SvT, Sveriges Television, television, nyhet, nyheter, valaffisch, affischer, affischer, affischering, valrörelse, kampanj, valkampanj, Piratpartiet, (PP), riksdagsvalet 2010, val 2010, valet 2010, val, valet, riksdagsval, riksdagsvalet

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

FRA-lagen mycket värre än webbkamerorna

Dagens Nyheter skriver om en skola, Harriton High School, i USA som har delat ut datorer till eleverna, som sedan upptäckt att skolan installerat hemliga webbkameror på dem. Flera av eleverna och deras föräldrar har blivit upprörda, och tar nu saken till domstol. Medan vad skolan gjort förstås är klandervärt, gäller detta på sin höjd vad några hundra elever gör när deras datorer är påslagna. Om övervakningsfunktionen varit påslagen är ingreppet i den personliga integriteten mycket allvarligt, och kränker till och med en mänsklig rättighet, då det är en mänsklig rättighet (artikel 12 i FN:s deklaration) att slippa godtyckliga intrång i privatlivet.

Men, tyvärr, finns det ett betydligt allvarligare och mer omfattande privatlivsingrepp som pågår just i detta nu, som drabbar de största delen av Sveriges befolkning. Detta ingrepp skriver DN inte mycket om, utan tidningen förefaller istället ha gått på lögnerna om att det inte hotar integriteten. Jag talar om FRA-lagen, massavlyssningsproblemet som drevs igenom att Fredrik Reinfeldt (som ursäktats med att det skulle ha införts ”skyddsåtgärder” som en ”domstol” och att kommunikationen ”filtreras” innan den ges till FRA och därmed inte skulle innebära massavlyssning). Mina två huvudpoänger om FRA:

1. Staten har redan tillgång till kommunikationen. Det är sant att vissa hinder finns när den överförs till FRA, men innan den överförs till FRA, har staten (SIUN) tillgång till det helt ofiltrerat. Inget har tagits bort, utan all kommunikation som passerar gränserna finns tillgängligt för staten. Denna tillgång innebär i sig massavlyssning; just FRA behöver inte ha tillgång för att det ska vara dåligt, det räcker med att staten har det.

2. ”Signalspaning i kabel” är bara ett vackert sätt att säga massavlyssning av medborgarnas privata kommunikation på. Att signalspana i kabel innebär nämligen att ta del av all trafik i kablarna, och om all trafik i kablarna tas del av, drabbas förstås mängder av oskyldiga av övervakningen.

3. ”Domstolen” är ingen domstol. Domstolen är ingen riktig domstol, utan en institution som saknar de allra flesta av en riktig domstols rättssäkerhetsgarantier.

För vidare information om FRA-lagen, argument mot den samt svar på vanliga motargument mot argument mot den (såsom ”Det viktigaste är ju att rädda liv!” – det gör FRA-lagen inte – och ”Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för” – det har de visst, då privatlivet skyddat från godtyckliga ingripanden är en mänsklig rättighet och FRA-lagen kan leda till ett sluttande plan), se min insändare om den. Och om du håller med mig om att statens första prioritet är att inte själv kränka mänskliga och medborgerliga rättigheter (såsom rätten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande, yttrandefriheten och rättssäkerheten), rösta i höst på Piratpartiet; inget riksdagsparti är att lita på i dessa frågor.

Datorn på bilden har inget med inlägget att göra.

Datorn på bilden har inget med inlägget att göra. Foto: Liftarn, Public Domain.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, webbkamera, webbkameror, dator, datorer, skola, skolan, Harriton High School, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, nyhet, nyheter, Piratpartiet, (PP)

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

SvD har fel om FRA som kränker mänskliga rättigheter

Idag har SvD en artikel om FRA-lagen samt en grafik som uppges visa hur FRA får tillgång till kommunikationen som övervakas. Men grafiken är felaktig, eller åtminstone grovt missvisande. Först listar jag mina tre huvudpoänger, och sedan en längre insändarlik text (där jag bland annat bemöter ”rent mjöl i påsen”-argumentet och ger en mer detaljerad förklaring till varför FRA-lagen innebär massavlyssning och kränker mänskliga rättigheter).

1. Staten har redan tillgång till kommunikationen. Det är sant att vissa hinder finns när den överförs till FRA, men innan den överförs till FRA, har staten (SIUN) tillgång till det helt ofiltrerat. Inget har tagits bort, utan all kommunikation som passerar gränserna finns tillgängligt för staten. Denna tillgång innebär i sig massavlyssning; just FRA behöver inte ha tillgång för att det ska vara dåligt, det räcker med att staten har det.

2. ”Signalspaning i kabel” är bara ett vackert sätt att säga massavlyssning av medborgarnas privata kommunikation på.

3. ”Domstolen” är ingen domstol. Domstolen är ingen riktig domstol, utan en institution som saknar de allra flesta av en riktig domstols rättssäkerhetsgarantier.

Så, nu till min huvudtext:

För några månader sedan röstade riksdagen (ledda av Moderaterna) igenom en ny lagstiftning vad gäller övervakning av svenska folket: FRA-lagen. Denna lagstiftning innebär att all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser – det vill säga den mesta elektroniska kommunikationen – automatiskt och utan urskiljning överförs till svenska staten. Staten bereder sig alltså tillgång till även vår allra mest privata kommunikation, oavsett våra invändningar. Affärshemligheter, ekonomiska uppgifter, politiska, filosofiska och religiösa uppfattningar, fritidsintressen, kärlekssamtal, rubbet, överförs till staten. Ingen pardon ges.

Detta är ingen väl dold hemlighet. Det står rakt upp och ner i den proposition riksdagens beslut grundar sig på. Tyvärr önskar lagens försvarare inte alls tala klarspråk i denna fråga. De har sådana problem att försvara denna massavlyssning att de hellre än att ens försöka, låtsas om att den inte alls är massavlyssning. De hävdar att de har byggt in massor av fina försvarsmekanismer i lagstiftningen, att människor övervakas enbart efter rättssäkra beslut i domstol. Detta är inget annat än lögn. Det är i och för sig sant att de inrättat en instution bestående av en enda person, som de sedan låtsas vara ”domstol” (märk väl att institutionen saknar så gott som alla rättssäkerhetsgarantier en riktig domstol har), som måste ”godkänna” (i praktiken bara stämpla ”okej” på några papper) avlyssning av ett visst så kallat trafikstråk innan FRA får avlyssna det.

För det första: domstolen är inte alls någon domstol. För det andra: ett ”trafikstråk” innebär inte en enskild individ, utan kan vara ett par hundratusen (!) hushåll. För det tredje, och viktigaste: staten har redan innan FRA får tillgång till kommunikationen tillgång till den. Så fort kablarna kopplas in (vilket alltså inte alls föregås av något ”domstolsbeslut” eller annat, utan inträffade redan 1 december förra året då lagen trädde i kraft) kränkes miljontals oskyldigas privatliv, och brottet mot mänskliga rättigheter är skett. Vad som händer efter att staten fått tillgång till den privata kommunikationen är sekundärt; huruvida den skickas till FRA, USA:s regering eller Rosenbad spelar ingen roll, utan det relevanta är att kablarna faktiskt kopplats in, och staten därmed redan fått tillgång till vår privata kommunikation, och därmed redan kränkt våra mänskliga rättigheter. Huruvida FRA-anställda byråkrater eller ej läser och avlyssnar vår kommunikation spelar ingen roll; det som spelar roll är att staten fått tillgång till den.

När jag ovan nämner brott mot mänskliga rättigheter, överdriver jag inte. Artikel 12 i FN:s deklaration över mänskliga rättigheter lyder: ”Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.” FRA-lagen innebär flera miljoner inskränkningar i den mänskliga rättigheten att slippa godtyckliga ingripanden i sitt privatliv. Även Europakonventionen har en liknande formulering, som gör att FRA-lagen även bryter mot Europakonventionen. Det är väldigt allvarligt, då Europakonventionen är en del av svensk grundlag, och riksdagen alltså bröt mot grundlagen i och med införandet av FRA-lagen.

Många förespråkare av massavlyssningen hävdar att den som har rent mjöl i påsen intet har att dölja, och intet har att frukta från FRA-lagen. Detta är ett uselt argument (det skulle lika gärna kunna användas för dödsstraffet; ”Varför kämpar du mot dödsstraffet? Är du själv brottsling, va? Har du något att dölja?”) som helt och hållet ignorerar det faktum att den mänskliga rättigheten till ett privatliv skyddat från godtyckligt ingripande har ett egenvärde. Människan har helt enkelt ett grundläggande behov av privatliv, ett behov som enklast visar sig genom det faktum att de allra flesta låser dörren om sig när de besöker toaletten; det betyder inte alls att de ägnar sig åt något brottsligt.

”Men jaha, och?” kanske några fortfarande tänker. ”Och att en mänsklig rättighet och grundlagen kränks? Vad är problemet med det? Det viktigaste är väl att rädda liv?” Resonemanget är felaktigt dels av det faktum att FRA-lagen inte lär rädda några liv (mer om det senare), och dels för att när väl en mänsklig rättighet kränks i säkerhetens namn, när väl grundlagen ignorerats en gång för att möjligtvis uppnå litet temporär säkerhet, kan det ske igen, och igen, och igen. Till sist riskerar vi att stå i en extremt säker diktatur med noll respekt för mänskliga rättigheter; en diktatur som inte bryr sig om fundamentala rättigheter i kampen för trygghet vore trots allt det säkraste samhället vi skulle kunna leva i. Men vill vi verkligen leva i ett sådant samhälle?

Vidare lär inga terrorister eller andra yttre hot alls fångas av FRA-lagen. För det första av den enkla anledningen att Sverige har väldigt hög säkerhet idag; ingen har dött till följd av terrorism på årtionden (om någonsin), och även generellt i Europa och USA torde sjukdomar eller trafikolyckor döda betydligt fler människor än terrorismen (och om vi bara vill rädda så många liv som möjligt är det smartaste att istället för att som nu ge några hundra miljoner extra till FRA skänka dem i bistånd till fattiga utvecklingsländer; betydligt fler liv skulle räddas). För det andra kan terrorister kryptera (dölja på teknisk väg) sin kommunikation väldigt effektivt; idag finns så pass effektiva krypteringsmetoder att inte ens FRA:s superdator i praktiken rår på dem. (Om en terrorist mot förmodan inte skulle kryptera sin kommunikation, skulle den terroristen antagligen ändå inte vara kapabel att genomföra ett terrorattentat; krypteringen lär vara den enklaste delen av terrorismen.) Detta gör att de enda som faktiskt har brevhemlighet i Sverige, antagligen är just dem som det faktiskt vore okej att inskränka privatlivet för. För det tredje får staten enbart tillgång till den kommunikation som passerar Sveriges gränser, och varför i all fridens namn skulle terrorister vara så dumma att de kontaktade någon i Sverige innan de utförde ett attentat här?

FRA-lagen kränker mänskliga rättigheter för miljontals oskyldiga, lär inte höja säkerheten alls och är på det hela taget ett extremt ineffektivt sätt att rädda människors liv att lägga skattepengar på. Det är dags att riva upp detta misslyckande till lagstiftning. Tyvärr är dagens riksdag inte särskilt benägen och göra det, och (S) har sagt sig vilja ha någon form av ”signalspaning i kabel” (vilket alltid innebär massavlyssning); (MP) och (V) verkar i och för bry sig betydligt mer om medborgarrätt än dess samarbetspartner, men vi kan inte vara säkra på att de inte skulle offra medborgarnas privatliv för att regera med sossarna. Den enda möjligheten för en väljare som genuint bryr sig om mänskliga rättigheter i höst som återstår är att rösta på Piratpartiet. Rösta på Piratpartiet, och riksdagen kommer befolkas av människor som faktiskt skyddar sina medborgare, som inte inskränker deras rättigheter. Rösta på Piratpartiet. Rösta för mänskliga rättigheter.

Uppdatering: helt förvånat upptäcker jag att jag är nominerad till det lilla bloggpriset. Rösta om ni vill, på mig eller någon annan.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, SvD, Svenska Dagbladet, tidning, tidningar, pressen, press, media, gammelmedia, Piratpartiet, (PP)
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »

Och de ska stoppa terrorister…

Ett litet barn åkte av ett misstag iväg på ett bagageband på en flygplats i Danmark. Barnet passerade en scanner och en röntgenapparat, den utrustning (rätta mig om jag har fel) som är till för att bland annat upptäcka föremål som hotar säkerheten. Vad hände? Upptäcktes barnet (något som borde vara en hel del enklare än att hitta exempelvis sprängmedel terrorister avsiktligt lagt ned energi och tankeverksamhet på att gömma på)? Nej. Barnet upptäcktes inte. Istället sorterades det som ”underligt bagage” och skickades iväg till en avdelning på flygplatsen för okänt gods. Tack och lov hittades barnet av en anställd på flygplatsen, och barnet kom, fysiskt oskatt, tillbaka till sin förälder. Flygplatsens presschef sade att barnet hade ”väldigt tur”, enligt SvD (även GP och KvP har tagit upp händelsen).

Slutet gott i denna historia. Men ärligt talat: om säkerhetsutrustningen och/eller -personalen är så inkompetent att den inte kan upptäcka en treårig människa där det enbart ska finnas bagage, och flygplatsens presschef anser det vara ”väldig tur” att barnet kom till rätta, hur bra kan den fungera mot terrorister? Och dessutom: oavsett hur bra utrustningen skulle vara, vad hindrar en terrorist från att spränga en bomb i kön till säkerhetskontrollen (terrorister har inte något särskilt emot just flygplan vad jag vet; de har något emot mänskliga rättigheter)? Det är lite intressant hur många av dagens etablerade politiker (från Alliansen och S) svarar på terrorismen genom att försöka stoppa den genom att inskränka grundläggande mänskliga rättigheter och montera ned det fria och öppna samhälle terroristerna angriper (exempel på detta är FRA-lagen, som river upp brevhemligheten och innebär godtyckligt ingripande i folks privatliv vilket kränker både FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Europakonventionen och därmed Sveriges grundlag, samt naturligtvis USA:s tortyr av misstänkta terrorister i Guantanamo)

Detta är delvis ett test av Anna Trobergs idé (som kopierades från bl.a. Rick Falkvinge) om notiser på bloggar.

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, teknologi, teknik, flygplats, Kastrup flygplats, Kastrup, Danmark, flygplan, terrorism, kriget mot terrorismen, säkerhetmedborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Sveriges grundlag, grundlagen, grundlag, grundlagarna, personlig integritet, privatliv, integritet, övervakning, avlyssning, massavlyssning, anonymitet, storebror, godtycke, storebrorssamhälle, storebrorssamhället, övervakningssamhälle, övervakningssamhället, 1984, registrering, brevhemlighet, brevhemligheten, FRA-lagen, FRA, Försvarets Radioanstalt, lag, lagar, lagstiftning, riksdagen, signalspaning, tortyr, Guantanamo

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Read Full Post »