Ökningen av koldioxid i atmosfären beror till största delen på naturen själv (till 97 %) eftersom varmare hav innehåller (löser) mindre koldioxid. Enligt undersökning av isborrkärnorna i Vostok, Antarktisk, kommer värmeperioderna 1000-600 år innan ökningen av koldioxid i atmosfären.

Att växthuseffekten gör jorden varmare beror på politisk propaganda. I stället finns det ett vetenskapligt samband mellan solaktiviteten och temperaturen på jorden. En högre solaktivitet minskar molnbildningen och mer värmeenergi når jorden ifrån solen.

Exempel på andra vetenskapliga problem är att klimatmodellerna anger att nästan 50 % av värmeenergin kommer ifrån växthusgaserna. Men värmeenergin kan endast komma ifrån solen och vämeenergin kan inte värma upp jorden två eller flera gånger. Detta skulle innebära att atmosfären skulle fungera som en evighetsmaskin.

Däremot kan växthusgaserna förhindra värmeutstrålningen. Men samtidigt sker värmeutstrålingen med ljusets hastighet. Detta gör att det inte återstår särskilt mycket av själva växthuseffekten.

Andra exempel på ovetenskaplighet är att atmosfären dagtid har en avkylande effekt på jorden. Jämför med månen som är 150 grader varm under dagtid. Den effekt atmosfären har är att den transporterar bort värmen ifrån jordytan och kyler ned den.

Ett annat exempel är havens roll som en gigantisk värmeväxlare. Haven tar upp stora mängder värmeenergi dagtid och ger ifrån sig värmeenergi nattid. Men inget av detta finns med i klimatmodellerna.

Även utanför SD tror jag inte att vi ses som speciellt trovärdiga om vi föreslår det du beskriver _utan att beskriva var resurserna skall komma från_. Om vi t.ex. skall föreslå att biståndet skall fördubblas – var skall pengarna komma ifrån? Var skall vi spendera _mindre_ pengar? Om vi nu skall ersätta migrationsverket med ”något annat” – hur skall vi skapa det där ”något annat” och hur skall vi garantera att det blir bättre än dagens migrationsverk?

Om vi inte kan svara på den typen av frågor så tror jag inte att vi framstår som speciellt trovärdiga.

De människor som vuxit upp med samiska eller något annat minoritetsspråk som modersmål måste naturligtvis få hjälp i kontakt med myndigheter, o.s.v. De kan inte lämnas helt utanför samhället. Det är ett anständighetskrav, ett nödvändigt ont.

Att däremot satsa resurser på att minoritetsspråk skall bevaras och hållas levande? Är det verkligen något bra? Rent ekonomiskt är det att satsa resurser på att göra den offentliga förvaltningen dyrare och mindre effektiv, och det låter faktiskt ganska dumt. Ur ett individuellt perspektiv så känns det också dumt, eftersom språkbarriären är en kraftig begränsning som egentligen bara tjänar till att isolera och minska en människas möjligheter i livet. En same som enbart talar samiska är i princip hänvisad till att förbli same. En same som har lärt sig att tala svenska har friheten att flytta vart som helst i sverige och göra vad som helst. En same som talar engelska har ännu fler möjligheter och större frihet.

Det är helt enkelt så att om vi förmår att se förbi alla känslomässiga band till en självupplevd kulturell identitet så borde det vara lätt att inse att det absolut bästa – för mänskligheten som helhet och för alla individer – vore om det bara fanns ett enda språk som alla kunde prata. Det skulle minska möjligheten till att exkludera människor på grund av språk, det skulle ge alla möjlighet att lättare röra sig i världen och passa in varhelst man vill, i stället för att vara insorterad och begränsad av sitt språk.

Minoritetsspråk bör behandlas ungefär som museieföremål – bevara kunskap om dem för eftervärlden, men håll inte fast vid dem i onödan. Inledningsvis skall man satsa resurser på att utbilda minoriteter att bli tvåspråkiga så att de kan klara sig utan sitt minoritetsspråk och göra övergången lättare. Inom några generationer bör däremot målet vara att minoritetsspråken elimineras eller lever kvar på egna meriter.

I konsekvensens namn tycker jag naturligtvis att Sverige på sikt mycket väl skulle kunna byta språk till ett större internationellt språk i stället för att hålla fast vid vårt eget språk. Det lär dock inte vara realistiskt under min livstid.