Skogen håller på att försvinna. Ja, inte träden då – träd finns det som sällan förr i Sverige. Men skogen, som natur-och kulturlandskap, som något mer än eviga, monotona virkesåkrar av identiska träd i byråkratiskt exakta rader, är en bristvara i dagens Sverige. Och det blir allt värre. De hänsynslösa kalhyggena och artfattiga granplantagen breder ut sig alltmer, och naturskogen med alla dess fantastiska skönhetsupplevelser, fördelar för folkhälsan och hotade växt- och djurarter blir alltmer sällsynt i vårt avlånga Ikea-land.
(Till och med den benämningen på Sverige – ”ett iskallt Ikea-land”, som Kent sjunger om – kan anknytas till skogens tillbakagång. Ikea är nämligen skyldiga till skogsskövlingar i det mycket värdefulla naturområde Karelen i Ryssland. Om detta har såväl Uppdrag Granskning som Fältbiologerna talat.)
Glädjande nog har en av Sveriges främsta journalister, vassaste pennor och klokaste kritiker tagit sig an skogsfrågan, som tidigare så negligerats i svensk massmedia. Maciej Zaremba har för Dagens Nyheter skrivit en alldeles fantastisk reportageserie om hur Sveriges landskap håller på att förändras – han kallar sin skapelse Skogen vi ärvde. Artiklarna är rena mästerverk även litterärt – hur lite du än må bry dig om miljö och skog är jag tämligen övertygad om att du kan få ut mycket av läsningen. Man måste ju inte läsa hela – de flesta artiklarna står väl på sina egna ben.
Så här kommer en drös länkar, till alla Zarembas journalistiska guldglimtar:
- ”Sveriges nya miljonprogram.”Maciej Zaremba inleder sin reportageserie med en redogörelse för skogen ur ett kulturellt perspektiv, och med en granskning av ett enskilt, deprimerande fall.
- ”Lagen är en rökridå.” Ni medborgarrättsaktivister, pirater och andra som är intresserade av rättssamhällets principer kommer bli mycket förundrade av denna information om hur rättsliga principer, fundamentala för demokratin, sätts ur spel då avverkning ska ske.
- ”Motorsågsmassaken. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” Rubriken talar för sig själv. Hur en så märklig och hänsynslös brukandeform som kalhyggen permanentats i lagstiftning – det övergår mitt förstånd.
- ”Skogens maffia. Så tog de makten över träden” Här har återigen den rättsligt intresserade mycket extremt intressant att hämta. Men vatusan, ”rättsligt intresserade” – har du något som helst intresse för sättet Sveriges politik bedrivs i praktiken, månde du vara socialdemokrat, moderat, piratpartist eller miljöpartist, är detta absolut måste-läsning.
- ”Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen” Zaremba bevisar sitt journalistiska – och inte okritiskt miljöpolitiska – uppsåt, genom att skopa iväg en del välförtjänt kritik mot miljörörelsen. Jag själv ingår aktivt i just miljörörelsen – jag är styrelseledamot i Fältbiologernas Stockholmsklubb och har närmast varit inskriven i Naturskyddsföreningen sedan jag föddes – men om det Zaremba skriver här stämmer, finns brister även i dessa organisationers ideologi och modus operandi. Jag tror visserligen att mycket av kritiken är tillspetsad, just för att bevisa att Zaremba inte okritiskt går miljörörelsens ärenden; men likväl anstår det varje miljökämpe att läsa och reflektera över denna text.
- ”I rörelsernas Sverige har skogen ingen talan”. Efter det enorma gensvaret från DN-läsare Sverige över sammanfattar här Zaremba vad han uppfattar som svenska folkets åsikt i frågan, samtidigt som han på ett skickligt sätt bemöter den kritik som riktats mot hans skriverier från diverse olika håll. Zaremba har också chattat med sina läsare.
Erlandssons anarkokapitalistiska resonemang
Sveriges skog är hotad. Ett gott alternativ till dagens politik finns – det kallas kontinuitetsskogsbruk eller Lübeckmodellen. Samtidigt vill den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson, öka avverkningarna och kalhyggena. Detta enligt en intervju med DN, publicerad i torsdags.
Än mer häpnadsväckande än Erlandssons åsikt är hans argumentation för den. Jag citerar ministern från DN-intervjun:
Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.
Och ett liknande resonemang för Erlandsson fram i en av Zarembas artiklar:
Av äganderätten följer förfoganderätten.
Detta är ett felaktigt resonemang, av ett par anledningar:
För det första kan konstateras att tanken på ägande över skog och mark är märklig. Ursprungligen var skogen och resten av naturen hela mänsklighetens – man talar om ”Jorden vi ärvde” av en anledning. Vi. Inte ”skogsägarna”. Den svenska så omtalade allemansrätten speglar denna syn på skogen som något som är en allmän egendom, något där konstruerade gränser känns just väldigt konstruerade.
Om Kalle, Ibrahim och Lisa alla bor runt och nyttjar samma skog – varför skulle Kalle få hugga ned den och därmed störa Ibrahims och Lisas närmiljö, bara genom att hänvisa till att hans farfars farfars farfar var ovanligt skicklig på att lägga beslag allra först på olika områden? Nej, det enda rimliga är att betrakta skogen som den gemensamma tillgång denna fantastiska resurs utgör – i någon mån är detta den naturliga motsvarigheten till public domain och fri kultur. Och Sveriges befolkning bör därför i demokratisk mening ha rätt att få sin röst hörd i frågorna, och sin vilja igenom i politiken.
För det andra får Erlandssons resonemang helt extrema och verklighetsfrånvända om de skulle realiseras i praktiken. Jag säger inte att äganderätten som sådan är felaktig – i viss utsträckning är det en reell mänsklig rättighet, viktig att inte inskränka godtyckligt. Men när det gäller mark, och när det gäller de närmast religiöst dogmatiska sätt Erlandsson verkar se på äganderätten, blir det hela smått absurt. Låt se vad påståendena ”med äganderätten kommer förfoganderätten” och ”jag tycker inte jag ska ingripa i någons ägande” skulle leda till om det applicerades på Sverige som samhälle…
- …inget strandskydd skulle existera – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
- …inga naturreservat på privat mark skulle etableras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
- …inga offentliga bidrag till grisnäringen skulle betalas ut, då pengarna till dessa kommer från skatter som samhället tar ut från medborgare i strid med deras förfoganderätt över sina pengar – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”. (Okej, just detta vore faktiskt en god konsekvens, det medger jag. Men då Erlandsson själv är ansvarig för bidragen visar detta på en enormt inkonsekvens.)
- …inga skatter, och därmed ingen offentligt finansierad sjukvård, rättsväsende, skola, gymnasium, äldreomsorg eller någon annan statligt eller kommunalt ordnad samhällsservice alls skulle kunna finansieras – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
- …inga allmänna val, ingen riksdag och ingen regering skulle kunna drivas, eftersom de också kräver skattindrivning för sin existens – det är ju en inskränkning i äganderätten, och Erlandsson vill inte ”ingripa i någons ägande”.
Nu påstår jag inte att ministern vill genomföra en sådan odemokratisk och anarkokapitalistisk samhällsreform. Jag påstår enbart att ministern har precis lika dåligt omdöme när det gäller att välja argument, som när det gäller skötseln av den skog han istället för att ansvarsfullt rädda gärna vill ansvarslöst avverka.
Foto: Luc Viatour / www.Lucnix.be, CC-BY-SA 3.0
Detta mycket vackra skogsområde tillhör Caldera de Taburiente National Park på ön La Palma, en av de spanska Kanarieöarna. Undras om området blivit nationalpark om Erlandsson varit minister därnere…
Avslutningsvis en liten titt på bloggosfärens allra senaste reaktioner på Zarembas serie. Varghjärta tar upp skogspolitiken som ett exempel på hur Centerpartiet, Per Ankersjös bland bloggar väldigt uppmärksammade utspel på DN debatt till trots, inte driver en trovärdig miljöpolitik. Gabrielles blogg delar min egen upprördhet och påminner om ett annat välskrivet reportage om skogen, publicerat i magasinet Filter i höstas. Staffan Danielsson (C) ser inte alls några problem med avverkningarna utan resonerar utifrån äganderätten (undras hur han skulle besvara mina bägge invändningar mot sådant grundat resonemang?).
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, miljö, miljön, argumentation, jorden, pirat, skog, skogen, skogspolitik, Eskil Erlandsson, Centerpartiet, C, ägande, äganderätt, egendom, natur, naturen, rättssäkerhet, lag, lagar, lagstiftning, rättssamhället, miljöbalken, naturvård, Lübeck-modellen, journalistik, tidning, tidningar, Dagens Nyheter, nyhet, nyheter, skogsbruk, kultur, Sverige, Skogen vi ärvde, demokrati, fri kultur, Maciej Zaremba, Zaremba
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Hur kan du ha minst lilla hopp om en centerpartist ?
Tack för din kommentar, Anders!
Hopp om att Erlandsson ska ändra sig? Nja, jag hyser på något plan alltid hopp om att en människa med förkastliga idéer ska inse sina idéers felaktighet och anta bättre idéer. Men syftet med inlägget är inte framför allt att övertyga Erlandsson. Syftet är framför allt att upplysa Erlandssons uppdragsgivare, det vill säga i grund och botten folket, om de märkliga argument Erlandsson använder och den miljöfientliga politik Erlandsson driver. På så sätt kan Erlandsson, om ministern inte vill ta till sig av skogsvänners argument, helt enkelt avskedas från sitt ämbete, såsom ej representativ för det folk vars åsikter han egentligen ska företräda.
Bra skrivet och argumenterat. Jag förstår verkligen inte var centerpartiet hittar sina ministrar.. Såväl Eskil Erlandsson som tidigare miljöminister Andreas Carlgren har varit vandrande katastrofområden på sina poster. Övriga har inte spritt särskilt mycket ljus omkring sig heller. Jag satt bara och gapade när jag såg Eskils artikel.
Är det något som är uppenbart från nuvarande skick på skogen så är det att skogsbruket behöver regleras hårdare och inte kan lämnas åt sitt öde bland alla ”goda råd” som delas ut till höger och vänster av skogsbrukslobbyn.
Tack, Lars! Ja, Centerpartiets statsråd har sannerligen ställt till med stora problem för Sverige… Anna-Karin Hatt verkar dock faktiskt någorlunda vettig. Och som du antyder förefaller en överrepresentation av dåliga idéer finnas hos Centerpartiets ministrar jämfört med centerpartister överlag. Hanna Wagenius, t.ex. anser jag vara en vettig politiker (även om jag inte har någon aning om vad hon tycker i miljöfrågor). Erlandsson är ganska okänd för att vara minister, så jag hade inte hört så mycket från honom tidigare. Därför blev jag också förvånad då jag tog del av hans argumentation.
Det här resonemanget Erlandsson driver angående att skogsindustrin följer gällande lagar och regler är ju det bästa (värsta). Politikerna kan ju inte motivera dålig verksamhet med att den följer de lagar och regler som finns – politikernas arbete är ju att utforma lagarna och reglerna på ett bra sätt! Denna märkliga, opolitiska och byråkratiska strategi för att bemöta kritik mot omoralisk verksamhet – att hänvisa till att den oavsett dess moraliska (brist på) förtjänster följer ”lagar och regler” – är tyvärr tämligen utbredd inom Alliansen, och förtjänar ett separat inlägg på denna blogg.
Jag håller, naturligtvis, med dig om skogspolitiken.
Fast spåren av lagstiftning för skogsvård förskräcker. Tidigare fanns tvång på skötsel enligt ”effektiva” metoder och de som inte använde dem utan mera miljövårdande sätt kunde råka ut för expropriering av sin mark. Till exempel är statliga Skogsstyrelsens mark ute vid Vaxholm mark som exproprierats på 20-talet av en skogsägare som var före sin tid och tänkte ”miljö”. Då tog staten hans mark.
Och den senaste(?) utredningen om förslag till ny Skogsvårdslag (av Maggi Mikaelsson, (v)) föreslog också avverkningstvång. Massaindustrins intressen går före miljön.
Så att argumentera för lagstiftning för mera statlig lagkontroll av skogsbruket för att få det mera miljövänligt känns väldigt ohistoriskt och naivt. Att vi alls har olika sorters skog beror faktiskt på att olika skogsägare sköter sin skog på olika sätt.
Mera reglerad lagstiftning med miljöargument *kommer att* (här sticker jag ut hakan) att i framtiden tvärtom kunna tvinga fram ”effektivare” bruk, dvs massaindustrins behov går före allt annat, också miljön.
Det enskilda skogsägandet, lika olika som skogsägarna är, är faktiskt den mest robusta garantin för miljövård på sikt. Detaljlagar har historien visat är förödande instabilt.
Jag säger inte att tidigare lagstiftning varit bra. Men det nuvarande systemet fungerar inte. Visst, enskilda skogsägare som försöker sköta skogen naturvänligt (vilket även idag stöter på patrull, vilket Zaremba tar upp i sina artiklar) finns naturligtvis, men överlag är det skogsägare, i praktiken storbolag som Sveaskog, som avverkar i mängder. Lagstiftning om skogen behöver inte vara dålig; redan idag finns rätt vettig miljökrav. Problemet är bara att de kraven upphör att gälla då ett skogsbolag anmält avverkningen utan att Skogsstyrelsen aktivt påpekat att kraven gäller bolaget… Om detta kan fixas till, är mycket vunnet. Och vad gäller lagstiftning generellt finns ett lyckat exempel på sådan när det gäller naturvård: naturreservat och nationalparker. Trots att dessa kommit till via lagstiftning, har de ju inte alls skyddats mindre, tvärtom…
Bara för att tidigare lagstiftning varit dålig, betyder det inte att all lagstiftning på detta område automatiskt blir dålig.
Även om jag i stort håller med om det du skriver, så vill jag förorda en nyansering av kritiken mot Erlandssons onyanserade försvar av det privata ägandet. Hans formuleringar kan nämligen tolkas på två skilda sätt:
1. Erlandsson vill inte ingripa i hur den enskilde förvaltar sin egendom. Till denna räknas såväl fast egendom (mark med eventuella byggnader) som lös dito (flyttbara föremål). Rent penningkapital (bättre ord?), värdepapper och immateriell egendom hör också hit. Det är detta som Erlandsson inte vill att andra än ägaren skall ha inflytande över, ens med demokratiska medel.
2. Erlandsson vill, utöver den hänsyn som skall ges till ägandet ovan, inte heller inskränka enskildas avtalsfrihet, alltså friheten att träffa överenskommelser om överlåtelse av egendom (inklusive penningmedel) eller utförande av tjänster. Här ger han sig på det allmännas utkrävande av inkomstskatt, moms och andra avgifter på transaktioner mellan enskilda.
Såväl friheten att ha egendom som friheten att ingå avtal med andra följer av ett traditionellt liberalt synsätt, och hänger nära samman med varandra. Jag vill dock hävda att det är två olika friheter, och att man inte nödvändigtvis behöver vara lika stor motståndare till offentliga ingrepp i båda dessa friheter. Man kan exempelvis motsätta sig förmögenhetsskatt (ett ingrepp i ägandet) men samtidigt acceptera inkomstskatt och sociala avgifter (ett ingrepp i avtalet mellan arbetsgivare och arbetstagare). I princip hinner du aldrig bli ”ägare” till den del av inkomsten du förväntas betala i skatt, och i praktiken drar ju flertalet arbetsgivare schablonmässigt av skatten från din bruttolön innan återstoden (nettolönen) sätts in på ditt konto.
Formuleringen ”ingripa i någons ägande” kan alltså tolkas mer eller mindre bokstavligt, mer eller mindre fundamentalistiskt, där den mest bokstavliga tolkningen (att ”ägande” bara handlar om egendom, inte om transaktioner) samtidigt är den minst fundamentalistiska, och vice versa.
Jag är inte främmande för att Erlandsson faktiskt ansluter sig till tolkning nummer 1, eftersom det är i denna kontext (skogsegendomar, inte löneavtal) som han uttalar sig ovan. Om detta stämmer, då finner jag tolkningen att han även skulle motsätta sig uttag av skatt en smula långsökt.
Hur det nu än är med den saken, så vill jag med detta säga att din argumentation skulle vinna på att begränsas till den klockrena analysen av vad för slags ”privat egendom” våra vidsträckta naturområden egentligen är, och inte blandas ihop med frågan om huruvida det är rätt att betala skatt till kejsaren. Dessa två frågor har nämligen inte mycket med varandra att göra, utöver osäkerheten om vilken av dem som Erlandsson har uttalat sig i.
Tack så mycket för din kommentar! De är alltid lika intressanta.
I just detta fall var det inte bara intressant – jag håller även med dig, överlag. Erlandssons ord kan tolkas som att han talar utifrån den mer filosofiska distinktionen mellan rätten att äga och rätten att ingå avtal. Mitt inlägg baserades emellertid på de mer intuitiva konnotationer olika sorters språkbruk medför. Utifrån det perspektivet anser jag det vara fullt rimligt att ”Nej, jag tycker inte att jag ska ingripa i någons ägande.” och särskilt ”Av äganderätten följer förfoganderätten.” – särskilt den senare, eftersom avtalsrätten gällande egendom torde ingå i förfoganderätten – skulle innebära att Erlandsson uttalar sig mot inskränkningar i avtalsfriheten gällande egendom. Men det är naturligtvis en tolkningsfråga.
Och i vilket fall var det kanske lite fånigt av mig att dra ministerns resonemang till dess spets; jag förstod ju att det inte var allmänt skattemotstånd Erlandsson ville ge uttryck för. Men tillfället var alltför lockande för att ignorera, och jag ville sanningen att säga ha något mer kreativt att säga än ”Zaremba skriver utmärkt! Erlandsson har fel! Läs Zarembas reportage!”… Kanske den önskan i detta fall gick utöver den rationella grunden för inlägget. Jag kan nu nästan förstå på något plan lite grann hur sensationsjournalisterna resonerar när de kommer med sin osakliga journalistik…
Nå, hursomhelst skulle kanske mitt resonemang vunnit på att hålla mig till det absurda i att mark öht kan ägas med något slags allomfattande ensamrätt att förfoga över den.
Nå, inte blir din första slutsats till tunn ”sensationsjournalistik” bara för att du lämnar slutsats nummer två därhän, snarare tvärtom. När Erlandsson talar om ägandet av en skogsplätt som om det gällde en begagnad bil, då är det uppenbart att han inte har förstått skillnaden mellan att förvalta och att förbruka.
Vi har mängder av regler om hur mark, vatten och växtlighet skall skötas så att dess värde för såväl grannar som kommande generationer inte skall förintas. Ett vattendrag som passerar dina ägor får du inte dämma upp hur som helst; alla som bor nedströms är beroende av det kontinuerliga flödet. Samma sak vad gäller olika grödor som tömmer jorden på näring eller oombedda sprider sig till grannens mark. Allt är inte lagstadgat; en hel del kunskap har i stället traderats från generation till generation av lantbrukare, jägmästare och fiskare.
Skall skogsägaren få avverka sin skog, röja bort stubbåkern och bygga ett shoppingcenter på platsen? Ja, kanske, men det räcker inte att han har förfoganderätten över sin skogsegendom, utan nyttan med den nya markanvändningen måste vägas mot de skador på naturlivet som blir följden.
Om all världens regnskogar var i privat ägo, skulle Erlandsson även försvara avverkningen av dem och etablerandet av biobränsleplantager med att han inte vill begränsa markägarnas förfoganderätt? Känns inte det argumentet ganska sekundärt för att komma från en jordbruksminister; är skogen verkligen inget annat än en handelsvara för honom?
2012 (c): Låt markägarna göra vad de vill med sin egendom. Den privata äganderätten får inte inskränkas!
2007 (fp): Slå vakt om patentväsendet. Vi älskar att äga!
1841 (kons): Bevara slaveriet. Näringslifvet gynnas af enskild mans eganderätt!
Gemensamt för fastighetsrätt, immaterialrätt och slavägande är just att det handlar om långsiktig förvaltning av gjorda investeringar, snarare än om att snabbast möjligt sätta sprätt på tillgängligt kapital.
Du har naturligtvis helt rätt, och det är en glädje att få läsa dina insiktsfulla kommentarer här. Men du skriver så klokt att jag verkligen tycker att du bör skaffa en egen blogg. Så kan du skriva mer självständigt, och slipper begränsas av vad jag och andra bloggare väljer att skriva om. Alltså: fortsätt kommentera på min blogg så blir jag jätteglad! Men skaffa därutöver en egen blogg. Det är mina tips.
[...] allmän argumentation rörande varför skog är viktig att bevara, se mitt tidigare inlägg om saken, där jag länkar till Maciej Zarembas utmärkta artikelserie i [...]