SvD, DN, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad och Metro (igen) rapporterar att Internetleverantören Ephone överklagar Solna tingsrätts dom som tvingade Ephone att lämna ut personuppgifter bakom ett visst IP-nummer. Överklagansbeslutet är bra, för det finns flera brister i domen som tingsrätten i Solna fällde för ett par veckor sedan:
1) Bevisningen, eller snarare bristen på sådant. Om jag förstått saken rätt består bevisningen enbart i skärmdumpar. En skärmdumps bevisvärde är ungefär lika högt som en ritad tecknings – båda är lika lätta att förfalska. Tänk dig om en teckning någon ritat av brottet skulle räcka för att fälla en mördare i en rättegång! Nu är det i och för sig sant att det när det gäller utgivande av IP-adresser räcker med att det skall vara ”sannolikt” att den påstådda illegala fildelningen ägt rum (inte ”bortom allt rimligt tvivel bevisat”), men ärligt talat, teckningar räcker i mina ögon inte ens för att påvisa att det är sannolikt. Skärmdumpar skapas genom datorer och går lika bra att skapa genom copy-paste:ande som genom teckning på fri hand i Paint; det går inte att skilja en äkta skärmdump åt från en falsk (därav giltigheten i jämförelsen med en teckning). Med tanke på att det inte är rättsväsendet utan ett bokförlag (?) som tagit fram skärmdumpen i detta fall är det inte trovärdig.
2) Eventuellt dataintrång. En datasäkerhetsexpert hävdar att den enda möjligheten för målsägande att fått tag på uppgifterna som användes i åtalet (förutsatt att de nu ens är giltiga och inte fejk) är dataintrång – ett brott i sig. Återigen ett exempel på hur tokigt det kan bli när privata företag och inte rättsväsendet ägnar sig åt brottsbekämpning. Nå, svenska rättsväsendet må ha fel och brister, och begå lagbrott också understundom, men då kan det anmälas och på grund av insynen och helt enkelt dess status som myndighet utreds och upptäcks sådant lättare. Här – brydde sig inte tingsrätten ett dugg, utan fortsatte med domen som att detta faktum inte existerade.
3) Vad som ”bevisades”. Vad som ”bevisningen” (som alltså antingen är falsk eller tillkommit genom ett brott av bevisningsframtagarna) visar är inte att något upphovsrättsbrott förelagt. Vad ”bevisningen” (i brist på bättre ord) visar är att det funnits filer på servern. Innehavande av filerna är knappeligen illegalt. Distribution är det (såtillvida att distributören inte har fått tillåtelse), men det finns inget som pekar på att distribution skett. Återigen ett faktum tingsrätten i Solna ansett sig… tja… inte behöva bry sig om. Antingen det (och i så fall är det rättsosäkert som sjutton) eller så är Solnas tingsrätt så teknikokunnig att de faktiskt inte förstår vad det rör sig. Jag vet ärligt talat inte vad som är värst. Det gäller de andra punkterna, också för övrigt.
Domen är alltså ett verk byggt på låtsasbevisning, framtagen av målsägarna på ett olagligt sätt, såtillvida att bevisningen inte är helt och hållet figurerad, som inte ens visar att något brott begåtts. Benen domen vilar på är sannerligen usla, och skulle inte hålla för minsta seriös teknikkunig rättssäker domstolsprövning.
Därför är det bra att Ephone överklagar, alldeles oavsett vad en tycker om upphovsrätten, och faktiskt alldeles oavsett vad en tycker om IPRED (även de som gillar IPRED vill väl att domstolen ska döma efter lagarna som finns och pålitlig bevisning?). Eller ja. IPRED i sig innebär ju rättosäkerhet, och utan IPRED hade en sådan här situation knappeligen uppstått. Nå, oavsett: Ephona överklagar, och det är en välkommen glad nyhet nu i stormen kring Stockholmsprogrammet med dess storebrortendenser (var på demonstrationen Humlegården 17.00, förresten!).
Rätten till en fri, rättssäker domstolsprövning är en mänsklig rättighet. Om du, som jag, gillar mänskliga rättigheter (och dessutom delad kultur och fri kunskap), råder jag dig att gå med i Piratpartiet.
UPPDATERING: Bloggar om detta gör Hultins tankegång, som gör en kvick kommentar till vad målsägandens (ljudboksföretaget Earbooks) vd sagt om överklagandet i Aftonbladet, Kulturbloggen, som även skriver om att danska Piratpartiet nu bildat ungdomsorganisationer (Ung Pirat, svenska Piratpartiets ungdomsorganisation, är Sveriges största politiska sådana), Röda Malmö, vars post mest handlar om Stockholmsprogrammet, Charlienas sida, utbristandes ”Äntligen!”, Whatsupsthlm, vars åsikt är att Ifpi är en fossilorganisation, samt Zkrivarna, som verkar gilla upphovsrätt men ogilla Ipred.
Pusha gärna inlägget!
Detta inlägg finns på http://inessant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelning, piratkopiering, Ephone, överklagan, dom, IPRED, tingsrätt, solna, tingsrätten, nyhet, nyheter, rättssäkerhet, bevis, bevisning, skärmdump, skärmdumpar, screenshot, dataintrång, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Ang punkt #2 så har vi ju fri bevisning i Sverige, så det kvittar hur bevisningen framkommit, den gäller ändå (dock kan ju bevisvärdet naturligtvis påverkas). Det är alltså inte som i t.ex USA där det finns olagliga bevis som måste strykas från bevishögen.
Sedan verkar det som om APB återigen skaffat sig en insider, och denna insider har loggat in för att sedan skicka data till APB via FXP, så det ser inte ut som dataintrång, tyvärr.
Hmmm, jo, men borde inte åtminstone en undersökning startas mot bokförslaget eller något sådant? Och ”insiders”… tja… är det lagligt? Dessutom: oavsett är skärmdumpar skräp som bevisning.
Det blir nog upp till den som drev ftp-servern att polisanmäla APB för ev dataintrång, vilket av förklarliga skäl nog kommer att ske först när namn+adress släpps av Ephone (vilket också kan vara en av anledningarna till att bokförlagen sagt att det inte är säkert att de kommer att gå vidare rättsligt när de fått ut namnet).
Insider skulle jag tro är helt lagligt. Det som är olagligt är brottsprovokation, fast då enbart om den begås av polisen. Men det verkar det inte handla om här.
Huruvida användandet av en insider är lagligt eller ej beror kanske på vilka användarvillkor server-innehavaren hade. I vilket fall begick nog inte målsäganden något brott.
Däremot så är det tydligen så (minns inte var jag läste det) att insidern själv laddade upp material till servern inte långt före IPRED-anmälan. Det verkar alltså som om denna s.k. bevisning kommer från en person som själv sysslat med fildelning och har haft möjlighet att påverka innehållet på servern. Av det material som ljudboksförlagen presenterar kan man få intrycket att de själva haft tillgång till servern (och därmed att vem som helst kan få det). Det faktum att det är en okänd tredje person som eventuellt själv begått olagliga handlingar (ifall servern inte bedöms vara endast för en sluten krets) – det har man framgångsrikt lyckats dölja.
Skärmdumpars bevisvärde borde ju vara lågt, och ovanstående borde innebära att värdet sänks ytterligare.
Se’n tillämpade ju tingsrätten en väldigt märklig logik: på servern finns många verk, alltså är det inte troligt att kretsen som hade tillgång till den var sluten. Någon som förstår hur slutsatsen följer av premissen?
Beträffande skärmdumpars bevisvärde så är det precis lika högt som exempelvis en minnesantecknings – om den som hävdar att anteckningen (eller skärmdumpen) är riktig bedöms som trovärdig av rätten så är naturligtvis skärmdumpen eller anteckningen precis lika trovärdig.
Skärmdumparna har naturligtvis inget bevisvärde i sig själva, men använder man dem för att dokumentera ett händelseförlopp eller ett förhållande av något slag så stärker de naturligtvis det vittne som sen i detalj kan återge händelseförloppet..
Henrik Holst har redan förklarat att oavsett hur bevisningen framkommit så är den fortfarande lika giltig i svensk rätt.
Beträffande punkt tre, så finns det nog inget skäl att misstro den som tagit fram bevisningen – hävdar han att ”ungefär vem som helst kunde få access till filerna”, och styrker det med skärmdumpar som visar att åtminstone en fått tillgång till dem, så kan nog inte tingsrätten göra annat än att tro honom.
ePhones invändningar har då betydligt större tyngd (att de inte får bevara uppgifterna längre än vad som krävs, att andra lagar hindrar dem att lämna ut uppgifterna etc). Sen är det en annan sak att hela lagstiftningen och förfarandet är helt sjukt, men det är en politisk fråga, inte en rättslig.
”Beträffande punkt tre, så finns det nog inget skäl att misstro den som tagit fram bevisningen – hävdar han att “ungefär vem som helst kunde få access till filerna”, och styrker det med skärmdumpar som visar att åtminstone en fått tillgång till dem, så kan nog inte tingsrätten göra annat än att tro honom.”
Eh, så tingsrätten bör utgå ifrån att målsäganden talar sanning? Bör de inte tvärtom utgå från att folk är oskyldiga…?
Ja, tingsrätten bör utgå ifrån att alla inblandade talar sanning. Annars utgår de ju från att målsägaren gör sig skyldiga till falsk tillvitelse eller något liknande. Nu är det ju ENBART målsäganden närvarande, så det finns ju inga andra versioner att lyssna på.
Skulle målsägande göra en medvetet falsk anklagelse så finns det säkert något lagrum som går att tillämpa för att stävja det.
Du är säkert medveten om att i andra sammanhang så utgår man åtminstone inledningsvis från att en anklagelse inte är grundlös. Tanken är att den som anser sig utsatt för brott anmäler det till polisen, och sen gör polisen en utredning som ligger till grund för om åtal ska väckas. Polisen kräver vanligen inte att anmälaren kan bevisa speciellt mycket för att tro på att brottet blivit begånget.
Det sjuka med IPRED är ju inte att man på mer eller mindre goda grunder kan anklaga innehavaren av en IP-adress för att begå brott, utan det sjuka är ju att utredningen som initieras inte sköts av polisen, utan av en part i målet som ges befogenheter långt utanför vad som motiveras av brottet.
Det fanns domstolar i nazityskland också, som till punkt och pricka följde gällande lagstiftning.
Om det införs en lagstiftning, som kränker grundläggande mänskliga rättigheter, och dessutom tillämpas på ett totalt rättsosäkert sätt, är inte det ett rättsligt problem ?!
Domstolar har i själva verket alltid varit ett problem, för dom har alltid varit maktens redskap.
Det finns inget fribrev för tjänstemän i dom internationella lagar som infördes efter Nurnbergrättegångarna, och vi har skyldighet att vägra efterleva kränkande lagar.
Pang, där slog Godwins lag till ja.
Vad är det som är rättosäkert? Att vittnen tillåts ha stöd av skärmdumpar? Att en part i målet tillåts vittna om vad den parten tycker har skett? Jag tycker inte varesig det ena eller det andra.
Det som däremot är märkligt, det är att lagen tillåter ett privat företag att göra polisens arbete. Att man tillåter ett privat företag att inte bara tilldömas skadestånd för den skada (inbillad eller verklig) de drabbats av, utan också rena böter. Det är inget problem att hitta saker som går tvärs emot vårt rättssystem, men skärmdumparna eller att domstolen väljer att tro på den som anklagar tillhör inte det rättsosäkra här.
Det rättsosäkra är att skärmdumpar/målsägandes berättelser (som för allt vi vet kan vara helt och hållet påhittade) räcker för att bevisa att ett brott ”sannolikt” begåtts enligt tingsrätten.
Jerbe,
säg att jag av någon anledning vill efterforska din identitet (tex. att du skrivit en kommentar på en blogg som avslöjar pinsamma missförhållanden på mitt företag). Kan jag få tag på din IP-adress är det bara att presentera några skärmdumpar som visar hur du olagligt laddar ner/upp ett antal verk som jag äger rättigheterna till. Se’n får jag ut dina uppgifter. Jag skulle även kunna låta någon annan begära ut uppgifterna.
Notera: ingen polisutredning, du kan inte försvara dig mot ansökan om informationsföreläggandet, samt du saknar ombud. Låt säga att ansökan om informationsföreläggande är bristfällig, skulle du då sätta din tillit till tingsrättens tekniska kompetens?
Låt säga att denna falska ansökan går igenom och din identitet röjs, hur ska du kunna få upprättelse? Du kan ju inte bevisa att de där filerna inte laddades upp/ned från din dator vid den tidpunkten. Även polisen har fått felaktiga uppgifter om IP-adresser och gjort husrannsakan hos fel personer, så det finns alltid bortförklaringar. Om det är så att ett upphovsrättsintrång verkligen skett men att anmälan riktas till fel person, då kan det bli så att du i domstol måste bevisa din egen oskuld eftersom det är ett civilmål. Även våra egna riksdagsledamöter, exempelvis Johan Pehrson (fp) i justiteutskottet, har sagt att bevisbördan kan bli sådan. Anti Avsan, riksdagsledamot för moderaterna, har sagt följande: ”troligtvis så vet man inte vem som är skadegörare, utan i sådana fall så chansar man”.
Börjar du förstå problemet nu?
Visst måste man sätta viss tilltro till parternas historier, men om det bara finns en part representerad då krävs mycket mer skepsis.
Ja, jag förstår mycket väl problemet, och det är ett jätteproblem med lagstiftningen, men poängen är att skärmdumparna inte står för sig själva som någonslags bevis. Skärmdumparna får ju sitt värde ifrån att någon säger att de är sanna.
Sen tycker jag ändå att det är rimligt att domstolen har sin utgångspunkt i att anklagelserna inte är helt grundlösa, och visar det sig senare att någon kommit med grundlösa anklagelser, ja då får man väl ta itu med det.
Rätten ska väga anklagelsen mot integritetsskadan som utlämnandet innebär, och jag håller med om att de bör kräva ganska gott underlag för att tillåta det, men därifrån till att börja misstänkliggöra alla målsägande verkar orimligt.
När det gäller bevisningen så kan det ju även vara så att FTP-servern inte alls finns på IP-adressen som den svarar på. Det kan vara forwardad trafik, antingen med vilje eller ej. Någon av hans/hennes maskiner kan med andra ord vara hackad för att någon annan ska kunna låna hans/hennes IP-adress utåt. Vem vet, vem vet…
Vi kan väl hoppas att abonnenten (vem det nu än är) är såpass begåvad att han eller hon arrangerat det på just det viset nu i alla fall.
Fast IPRED lagen skiter väl i vem det är som skickar, det är det IP nummer som är avsändaren som är brottslingen. Men visst om en firewall-router med IP forwarding hittas hos Agda 97 år så kanske man kan fundera på om det verkligen är hennes, men hos 35 årige IT-intresserade Erik är det ju en annan femma.
Jag misstänker att alla dess ”servrar” som hittats och som anklagas för att göra upphovsrättsskyddat material till allmänheten är en propagandatrick för att visa allmänheten att fildelningen handlar om ”stora uppladdare”och vi pirater går i fällan genom att överhuvudtaget kommentera dessa händelser – Vem säger att förlaget inte själv har satt upp servern via någon hantlangare och fyllt det med en massa skit? – Det ser mycket misstänkt ut att förlaget samma dag som IPRED vunnit laga kraft var framme med sin begäran
Till syvende och sist är det mycket få personer som laddar ned material från servers av olika slag – Man kan fråga sig vilka för nöjes skull skulle investera i både hård- och mjukvara för att kostnadsfritt bjuda upphovsrättsskyddat material till allmänheten – när de flesta fildelare är väl förtrogna med bittorrent och DC++ (som kan gå en ny vår till mötes i och med anonymeringstjänsterna) – Begreppet fildelning – eller illegal fildelning handlar ju om privatpersoner – som helt utan kommersiella vinstintressen delar filer de själva förfogar över med varandra – därav begreppet P2P eller peer to peer