Rubriken är något överdriven. Vad jag menar är att Sverige inte är en fullvärdig demokrati. Detta inlägg är andra delen i en artikelsere vars första del publicerades för några dagar sedan. Punkten jag då tog upp var det faktum att statschefen i Sverige inte väljs, eftersom vi har monarki. Till dagens punkt:
2. Enbart en del av folket styr. Det är sant. Folket styr inte, bara en del av det. Nej, nu åsyftar jag inte majoritetens möjlighet att bestämma över minoriteten, utan det faktum att vissa helt och hållet saknar rösträtt. Enligt uppgift uppemot en fjärdedel av folket. Vilka jag åsyftar? Alla individer under 18 år.
IPRED är en usel lag enligt min mening. Det är inte förnuftigt att införa en lag som IPRED. Alla resonemang för IPRED är irrationella och visar på bristande analysförmåga, menar jag. Ger detta mig rätten att frånta riksdagsledamöterna som röstade för IPRED deras rösträttm, för att det enligt mig visar att de tydligen inte är förmmögna att analysera beslut och deras konsekvenser korrekt (åtminstone brukar de inte denna förmåga, om de innehar den)? NEJ! För detta är en demokrati. Och i en demokrati skall även folk som har oförnuftiga, idiotiska eller helt galna åsikter få vara med och bestämma. Varför kan ni läsa här (det handlar om yttrandefriheten, men argumenten är även applicerbara på rösträtt).
Vilka anledningar till att unga inte bör ha rösträtt har presenterats? Att de inte kan företa sig goda analyser av argument och beslut, och att de tänker kortsiktigt. Just de egenskaper jag tillskriver en stor del av Sveriges riksdag! Skillnaden är att det tydligen är okej att avskaffa rösträtten för folk som anses vara dåliga på analyser, om de är under en viss ålder. Sådant brukar kallas diskriminering. Att detta dessutom gäller något så viktigt som rösträtt är rent förödande odemokratiskt.
”Men vad skulle hända då, om vi gav unga rösträtt? Alla politiker som lovade ett gratis kilogram godis i veckan och förbud mot godisförbud skulle få massor av röster! Populism!” Det är förstås sant. Men tänk lite nu: är det inte populism när politikerna lovar en extra tusenlapp i veckan till alla vuxna? Bara det att det är en annan form på godiset, och att populismen är mycket mer accepeterad, just eftersom de som har något att säga till om (läs: vuxna) gynnas av den.
Och vidare: om det, i en demokrati, är ett kilogram godis varje söndag, eller en tusenlapp extra i månaden, som folket vill ha, då skall folket få det också! Politikerna skall fatta de beslut folket vill ha fattade, varken mer eller mindre.
Hur vi bör lösa detta rent praktiskt? Vi låter folk rösta när de själva känner sig redo. Ja, säkerligen kommer många rösta som sina föräldrar. Men lika säkert är att många inte kommer göra det. Och lika säkert är att många gör så även idag, då rösträttsåldern är 18 år.
Motargument?
Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande demokrati, rösträtt, barns rösträtt, styre, samhälle, politik, staten, statsskick, Sverige, rösträttsålder, populism, åldersgräns, åldersgränser
VARNING!
E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)
WARNING!
E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)
Jag måste faktiskt hålla med om det. Det har alltid plågat mig att det är så många under 18 som faktiskt har något vettigt att komma med. Det nuvarande systemet är helt enkelt inte bra.
Det är väl tyvärr en sån där sak som lätt försvinner, för när man väl har fyllt 18 och kan börja ändra på det så har man ju redan rösträtt…
Exakt.
Ytterligare ett demokratiskt problem är ju att de som inte kan sägas vara del av internetgenerationen fattar beslut som inte påverkar dem själva i nämnvärd utsträckning. Det är litet som om Skåne skulle bestämma över lokalpolitiken i Hälsingland. Det går naturligtvis inte att avgränsa intressefält på samma tydliga sätt som man kan göra en geografisk indelning, men man skulle ju ändå kunna tycka att äldre politiker kanske borde lyssna på yngre litet mer i de här frågorna.
Ja, det är ett problem, som jag dock inte vet hur vi ska lyckas lösa.
Det har sin logiska förklaring, där olika perioder är kopplade till olika mognad och någonstans, utefter den linien måste det sättas en gräns.
15 för straffmyndig, för någonstans från 12 års ålder, kan perceptionen om orsak och verkan förstås. Vid 18 myndighet och samhällets fulla rättigheter och skyldigheter.
Det är nära förknippat med nervsystemets mognad, samt andra fysiologiska förändringar, under de perioderna.
Innan nervsystemet är moget nog, kan du inte lära dig att gå. Oavsett hur mycket omgivningen så önskar och vill.
Nervtråden måste genomgå, det som heter myelinisering.
Myelin är en fettsubstans, som omger tråden och ser till fortlededningen av nervsignaler utefter tråden.
Det är i korthet, vad det är fråga om. Det förstods och åldrar sattes, innan vetenskapen kunde se det faktiska anatomiska och fysiologiska skeendet bakom.
Yeah, right. Jag förstår inte orsak och verkan till fullo. Jag kan inte fatta genomtänkta beslut baserade på analyser.
Om du låter mig kontra… RIKSDAGEN verkar inte heller förmögen att fatta genomtänkta beslut!
Men nu jämför du dig, med dig själv. Se till den större gruppen, för som jag sade föreligger det en spridning. Skulle du vilja att en 3:åring, fattade beslut åt dig, eller en 12:åring?
Vad som sedan sker i riksdagen, är ytterligare en frågeställning som inte hör dit. Det har med hur parierna fungerar intern och externt mot andra partier och lojaliteter.
Med det argumentet kan vi ta bort alla moderaters rösträtt. ”Säkerligen finns det någon i gruppen moderater som tänker lite, men majoriteten gör det inte”.
Jag tycker inte din argumentation håller, och att dina liknelser är hemskt svaga. Jag kan hålla med dig om att alla moderater inte tar fullt ansvar för sina handlingar; skillnaden är att de borde göra det. Av dem kan vi förvänta oss ansvarstagande, på ett helt annat sätt än vi kan förvänta oss ansvarstagande av t.ex. åttaåringar.
Det handlar till väldigt stor del om att kunna sätta sig in i hur samhället fungerar. Som 18-åring och äldre har man med mycket stor sannolikhet koll på hur samhället fungerar, i stort, medan man som åttaåring inte kan ha eller förväntas ha samma förmåga att sätta sig in i ett så stort system som ett samhälle, en stat, en kommun eller liknande.
Du skulle absolut kunna argumentera för sänkt myndighetsålder (även om jag inte är säker på att jag skulle hålla med), men att göra alla röstberättigade är ohållbart.
Demokratin kan, visst, ibland inte fungera så jättebra. Och? Demokrati är ändå viktig. Ja, jag vet att en åttaåring i dagens samhälle anses inte kunna ha koll på samhället. Jag är ganska säker på att det för hundra år sedan argumenterades på samma vis om kvinnor: ”Men de kan ju inte ha koll på samhället!”.
Jag kan inte annat än hålla med. Jag har alltid tyckt att det är konstigt att barn inte har rösträtt
Framförallt tycker jag att det är konstigt att barn inte får vara med och påverka om saker i miljöfrågor när det är dom som kommer få lida av det när dom blir stora.
Jag är nu 24 år. Första gången jag fick rösta i ett riksdagsval var när jag var 21 (Jag hade visserligen röstat en gång tidigare, men det hade då gällt om EMU). Är det rimligt att första gången man får möjlighet att påverka samhället är när man är 21 år?
Jag ser det såhär: när demokratin infördes i grekland för flera tusen år sen så hade endast vita män rösträtt. Alla andra var ju för dumma för att förstå. Länge hade svarta i USA ingen rösträtt. Kvinnor fick rösträtt i Sverige 1921. Demokratin utvidgar sig alltid och inkluderar nya grupper som man tidigare tänkt är för dumma för att förstå. Jag tror att vi någon gång kommer att se att barn får rösträtt.
”Men” säger man. ”Om vi låter barn rösta så kommer det bli kaos. Sverigedemokraterna kommer komma in i riksdagen och en massa småpartier kommer göra att ställa till med en röra.”
Ja, so be it, säger jag. Antingen accepterar man att alla människor har möjlighet att sätta sig in i de politiska frågorna, eller också accepterar man att vissa människor helt enkelt är för dumma, och då kan vi lika gärna ha en upplyst maktelit. Att det parlamentariska arbetet skulle bli svårare är inte ett tillräckligt starkt argument för att inskränka på vissa gruppers rättigheter.
Sant.
Hah!
”Om du låter mig kontra… RIKSDAGEN verkar inte heller förmögen att fatta genomtänkta beslut!”
Calandrella 1 – Jens O 0
Själv är jag snart 35, och titt som tätt hör jag yngre människor prata på ett sätt som gör mig mörkrädd, och får mig att tro att homo sapiens intelligens utvecklas bakåt.
Sedan läser jag en artikel av Johan Hakelius, och ett blogginlägg av Calandrella.
… And my faith in the next generation is restored.
Word!
+1
Eller vad det nu än är man skriver nu för tiden för att hålla med till fullo
@Beelzebjörn:
Men är Clandrella representativ, för sin åldersgrupp?
Det förhindrar inte, att det finns nötter som Hakelius.
Att ändra på den nuvarande ordningen, måste innebära ett deltagande på individuell basis, tester av mognad osv. Det går att göra lagligen i praktiken, men görs mycket sällan.
@Jens:
Det spelar väl ingen roll om någon är representativ för sin åldersgrupp? Dumma människor har lika mycket rösträtt som smarta, oavsett om de är 65 eller 22. Barn antas vara för dumma (omogna) för att kunna sätta sig in i politiska beslut. Hur många i allmänhet är insatta i politik? Dra upp en diskussion om politik i vardagslivet och du blir nästan stenad, eftersom folk oftast tycker att det är besvärligt. Barn har inga sådana skrupler, tycker de att något är fel visar de det, de reagerar omedelbart och den typen av impulsivitet kanske är vad vi behöver.
När jag var 15 var jag mer politiskt insatt än vad min nuvarande svärfar någonsin varit tidigare. Idag, när han är 59, engagerar han sig för första gången i sitt liv politiskt. Vem borde ha haft rösträtt då?
Nej. Jag tror inte att jag är representativ för min åldersgrupp. Och? Kan vi tillåta diskriminering av invandrare, bara för att någon hittat statistik som visar att majoriteten av brottslingarna är invandrare? Det går inte. Alla ska bedömmas individuellt. Men, i denna fråga, rösträttsfrågan, kan vi inte bedöma alla individuellt. Det blir inte hållbart. Vem ska bedöma när någon är mogen att rösta (återigen: flera av riksdagsledamöterna är inte redo att rösta enligt min mening!) Nej, i en demokrati ska helt enkelt alla få bestämma, oavsett om de är intelligenta eller ej.
En vacker tanke Calandrella, men fungerar inte i praktiken.
Du kan även som vuxen bli fråntagen dina rättigheter som myndig, genom att bli omyndigförklarad. Det utefter ett visst antal givna kriterier, för att säkerställa beslutet.
En 3:åring kan inte rösta, när förståelsen inte är på en rimlig nåvå. Lika lite som en 110:åring, med en gravt utvecklad Alzheimer kan det.
Nu är det tillspetsat, för att gränserna skall bli tydliga.
Jag ser inget problem med att låta en 110-åring med en gravt utvecklad Alzheimer rösta om hen vill.
Total demokrati är bara en vacker tanke, som inte fungerar i praktiken, menar du? Dylikt har yttrats tidigare: ”Democracy is beautiful in theory; in practice it is a fallacy.”
Då yttrades det av Benito Mussolini.
Att det är viktigt att rösträttsåldern, valbarhetsåldern och myndighetsåldern sammanfaller är ett annat märkligt argument som brukar anföras (av någon anledning gäller det inte straffmyndighetsåldern). Ingen som använt det har lyckats övertyga mig.
Stå på dig! Jag hoppas du kan skriva denna bloggpost om sex år, det behövs. Många är för sänkt rösträttsålder i din ålder men svänger när de alla efterlängtade rättigheter infriats.
Jag hoppas verkligen att jag inte är så egoistisk att jag inte bryr mig om demokrati så länge jag själv får vara med och bestämma.
Jag håller med Calandrella.
Förut tyckte jam inte alls att det skulle vara en bra idé att sänka rösträttsåldern, men Calandrellas argument övertygade mig direkt. Troligen skulle de flesta under 15 eller så inte att rösta alls, av rent ointresse (jämför med EU-valet där de flesta vuxna inte bryr sig om att rösta ). Men de flesta av de unga som skulle rösta om de fick, är nog sådana som Calandrella själv, sådana som klarar av att hantera det ansvaret. Och de få som skulle rösta trots att de inte fattar vad det handlar om skulle inte vara ett större problem än alla de vuxna som idag röstar utan att ha en aning om någonting.
Men det viktigaste vore nog de psykologiska effekterna: Ungdomar som idag känner att ingen bryr sig om vad de tycker och tänker skulle plötsligt få ett helt annat perspektiv på ansvar, politik, medbestämmande, självförtroende osv. osv. Många av dem skulle växa med uppgiften. Det kan inte vara annat än bra.
Själv är jag 52 år gammal (om nu det skulle spela någon roll).
Nja, jag tror att ganska många skulle rösta bara för att deras föräldrar bad om. Men, det spelar ingen roll. Folket ska bestämma. Om en del av folket ycker på ett vis bara för att deras föräldrar tycker så, ska de ändå ha möjligheten att genomdriva deras åsikter. I en demokrati ska det inte finnas något rätt sätt att ha en åsikt på: det ska inte spelar någon roll för ens rösträtt om en har sin åsikt som följd av analytiskt tänkande, för att ens föräldrar tycker så, för att en tror att det är någon guds vilja, eller på något annat vis eller en kombination av dessa.
man får nog acceptera partnerskap/homoäktenskap eller vad det heter
har man inte med att göra= fritt val, free choice
rättighet
Jag förstår inte riktigt vad du menar…
Haha, björn brink, trollpoesi!
Bra argumenterat mot token Jens O (aka Caspian?) btw. Borde finnas någon godwinlag mot att skriva ”En vacker tanke Calandrella, men fungerar inte i praktiken” eller ”Jag tycker inte din argumentation håller, och att dina liknelser är hemskt svaga.”
Plus att det är ganska konstigt att man ska förväntas ta ansvar för sina handlingar från 15 års ålder och vara beredd på att förstå sambandet mellan orsak och verkan då (straffmyndighetsåldern). Men att man inte får möjlighet att påverka lagarna. Man har alltså en grupp som är tvingad att följa samhällets lagar, men inte har möjlighet att påverka dem.
Det är förstås ytterligare ett argument.
@Jens O:
Representativ eller inte, jag tror Calandrella klarar att ta den diskussionen med dig utan att jag går in och trollar.
Själv tänker jag läsa och begrunda.
[...] glädjen över nyheten: initiativet är nämligen även bra för demokratin som sådant! Jag vill helt avskaffa rösträttsåldersgränsen, men i väntan på en sådan reform är sådana här iniativ det bästa som kan göras för att [...]
Jag håller spontant med Callandrella om att ålder inte bör avgöra rösträtt. Om man ska vara logiskt konsekvent, vilket jag tror Callandrella vill vara, kan det inte stanna vid att ifrågasätta rösträttsåldern. Callandrella utgår, som de flesta andra människor som diskuterar röstning, underförstått från att regeln ”en människa, en röst” är odiskutabelt demokratiskt befogad. Men inte heller den regeln är självklar. Varför skulle den regeln vara självklar, men inte regeln ”endast myndiga får rösta”? Vore inte det ett godtyckligt ställningstagande?
Anta att två personer A och B röstar på parti 1, men att de båda är så oengagerade att de var nära att strunta i att rösta. Anta att en person C röstar på parti 2, och att C är så oerhört starkt engagerad i parti 2 att det motsvarar engagemanget hos tusen sådana som A och B. Är det då rättvist och demokratiskt att A och B tillsammans ska ha dubbelt så stor påverkan på valutgången som C, trots att C vill det C vill tusen gånger starkare än vad A och B tillsammans vill det A och B vill?
Demokrati står för ”folkstyre”. Folket ska styra som de vill, i en demokrati. Det som ska mätas vid allmänna val är alltså rimligen ”folkets vilja”. Är det då verkligen självklart att mäta varje persons vilja och behandla varje persons vilja som lika stark som varje annan persons vilja, fastän så nästan aldrig är fallet?
Är det inte minst lika rimligt att utgå främst från ”vilja”-delen i ”folkets vilja” snarare än att börja räkna personer? Och så låta den del av folket få som de vill som sammanlagt vill starkare det de vill än vad någon annan (person eller gruppering) vill det de(n) vill?
Den dag då tankeläsningsmaskiner blivit perfekta och felfria och ger en fullständig kartläggning av varje människas inre, blir det kanske även praktiskt möjligt att avläsa ”vad folket vill starkast sammanlagt”. Kanske vinner då ofta ett parti eller block som inte har någon chans idag när man räknar röster enligt ”en människa, en röst”.
Kanske vore det mer demokratiskt att jämföra olika gruppers sammanlagda viljestyrkor mot varandra som ett sätt att mäta folkets vilja vid allmänna val. Kanske borde man i så fall redan nu, så gott man kan, försöka uppskatta hur starkt – relativt varandra – människor vill olika saker i valen. Att ”försöka uppskatta och avgöra” är det ju hur som helst fråga om redan med dagens ”en myndig människa, en röst”: det är idag upp till människor (psykiatrer) att försöka uppskatta och avgöra vilka människor över 18 år som bör anses myndiga och vilka över 18 år som bör vara omyndigförklarade (eller anses ligga i koma etc.) och därför inte tillåtas rösta. Och om man ger barn rösträtt, blir det upp till människor att avgöra när ett barn ska anses ha röstat. Ska det räcka med att ett barn klottrar ned vad som med lite viljestyrka kan tolkas som ett partinamn och att minst 75% av de vuxna som kan uttyda det nedklottrade ordet får det till ”vänsterpartiet” medan 25% får det till ”centerpartiet”? Eller ska gränsen gå någon annanstans (för när ett barns lapp ska behandlas som ett röstande)? Som vi ser är det alltid fråga om att några måste försöka uppskatta och avgöra vad folket vill.
Alltså bör det inte principiellt vara något problem att det vore upp till människor att försöka uppskatta och avgöra även hur _starkt_ olika människor verkar vilja olika saker (snarare än hur _många_ som vill på de och de sätten), och vilken den starkaste viljan inom folket sammantaget är.
I själva verket skulle det enligt min mening vara _mer_ demokratiskt att uppskatta sammanlagda viljestyrkor och jämföra dessa mot varandra och på så sätt komma fram till ”vad folket vill (mest)”, än att räkna antalet personer som vill på olika sätt och ta reda på vad _flest_ vill (oavsett hur svagt eller starkt de vill det de vill). Det räcker nämligen med att veta endast de sammanlagda viljestyrkorna i olika riktningar hos folket, för att veta vad folket vill mest, men det räcker inte med att veta endast hur många personer som vill på de representerade sätten, för att veta vad folket vill mest. Antalet väljare som vill något påverkar inherent den sammanlagda viljestyrkan för respektive gruppering/block/parti/alternativ – men inte vice versa.
Hej!
Det var ju intressant, men om du vill ha en riktigt tung genomgång av hur svensk demokrati egentligen står sig gentemot andra länder, har vi gjort en sådan, på bloggen grundlag.
Den börjar här:
http://grundlag.wordpress.com/2008/12/14/the-economist-intelligence-unit%c2%b4s-index-of-democracy/
Mvh
Grundlag